Favoritklädsel.
Jag har haft en del problem med hur jag ser ut genom åren, men hela tiden på ett rätt grunt plan, ungefär så att jag inte riktigt orkat bry mig. Kroppsuppfattningen blev sämre när jag slutade vara aktiv och träna mycket, för då hade jag plötsligt inte samma koll på mina kroppsdelar, det blev lättare att flyta iväg och tappa närvarokänslan och jag visste inte vad jag klarade av att göra eftersom jag inte utsatte mig för några försök. En jobbig tid där jag tappade bort mig själv litegrann - och brydde mig mer om utseendet. Men nu är jag tillbaka i gammal god form, vilket är väldigt skönt. Ofta glömmer jag att kolla mig i spegeln innan jag går hemifrån, att kolla om mina kläder är rena eller fulla med katthår och att alls tänka på att jag faktiskt ser ut på något sätt alls. Det jag inte tycker om är när mitt hår är flottigt och ofräscht, för då går jag liksom över gränsen från enkel och bekväm till rent sluskig och det är väl att ta det hela lite för långt. Annars är icke-fåfängan väldigt befriande. (Och nu pratar jag alltså vardagsliv här, för jag tycker också att det är himla roligt att klä upp mig och känna mig exklusivt "glitz and glam" som en total kontrast.)
Sen har jag också alltid känt mig mycket mera bekväm att visa mig naken än med kläder på. Kläder har ofta konstig passform, de döljer, framhäver, skär in, putar ut och ger alla möjliga konstiga illusioner av kroppen, så att den hur man än gör uppfattas på ett annat sätt än som den egentligen ser ut. Jag tycker inte om lurendrejeri och skådespeleri, och utan kläder finns inget att dölja. Jag har svårt att sätta ord på hur jag tänker märker jag. Förstår ni hur jag menar eller är jag bara konstig? Eller kanske både och.
[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]
Haha oj jag är helt tvärtom - trivs verkligen itne naken, allt mjukt som liksom är jag som jag inte alls vill känans vid och att känna två nakna kroppsdelar mot varandra ger mig rysningar (hua). I kläder kan jag själv anpassa hur jag ser ut vilket är väldigt befriande, naken eller i bikini finns det som ingen återvändo.
SvaraRaderaKan dock hålla med om fåfängan, kanske har med ålder att göra men det yttre blir mindre och mindre viktigt allt medan tiden går. Därigenom också ÄNNU roligare att piffa till sig ;-)
Mm, det är väl just att det inte finns nån återvändo som jag tycker om. Då sitter vi alla i samma båt liksom. :-)
SvaraRaderaStämmer! Sen kan det ju också vara så att man blir mer trygg i sig själv, och inte tar sig själv på så jäkla stort allvar längre (vilket väl iofs har med ålder att göra ändå ;-)). Och som en följd av det är det väldigt kul att göra små besök i "världar" där man egentligen inte hör hemma, som det glammiga modet.