10-09-30

Jag kom på ett sätt att kunna fortsätta använda mina älskade trefjärdedelsjeans med skyhög midja (nej, egentligen normal midja tycker jag, eftersom de faktiskt slutar där midjan sitter på riktigt och inte långt ner på höften) fast det blivit kallt och höstigt. Det sättet stavas knästrumpor i ullblandning, och vid behov fler lager knästrumpor. Smart man är alltså.

(Fast i själva verket känner jag mig ju tvärtom ganska korkad som inte kommit på det förrän nu. Haha.)

10-09-29

Jag bestämmer mig ungefär varje dag: "nej, nu måste jag ta körkort". Och sen ångrar jag mig igen ungefär varje dag. Varje dag jag går utanför hemmets trygga vrå.

Att promenera i trafik är en lite obehaglig upplevelse bara det, men klart genomförbart. Men innan jag tar mig iväg på en cykeltur har jag en stor ångesttröskel att ta mig över; inte för cyklandet i sig, utan för allt parerande genom ett kaos av rödljus, fotgängare, trottoarkanter, utspringande hundar, korsningar, möten, omkörningar och överallt bilar, bilar, bilar. Ett myller som inte går att överblicka, som är oförutsägbart och som jag bara med nöd och näppe klarar att navigera mig igenom trots sinnen på helspänn (helspänn som i adrenalindrivet på-liv-och-död-stressat, inte bara som i skärpt och fokuserat). Först när jag tagit mig ut på ensliga 1+1-vägar med sällsynta avfarter till lantliga gårdar och i princip ingen trafik kan jag börja slappna av. Och det är då jag har tid att tänka efter. Som cyklist befinner jag mig för det mesta, när det gäller mer bebyggda miljöer, på sidan om trafiken. Hur ska jag någonsin klara av att som bilist befinna mig mitt i det där kaoset? (Utan att få ett nervöst sammanbrott varje gång, släppa ratten och bli påkörd bakifrån that is.)

Ett körkort skulle jag behöva för att ta mig till och från mina drömmars hem långt ute bland skog och kohagar, och att lyckas köra där längs den förmodligen enda väg som finns skulle väl fixa sig. Men resten? Nej, jag förstår inte riktigt hur det skulle gå till. Särskilt inte just nu när jag sitter här och är helt slut i huvudet för att jag cyklat idag. Sabla dilemma.

10-09-27 - Höstlöv

Det blev lite fler bilder på väg till mataffären. Jag kan liksom inte se mig mätt på alla sprakande färger och djupa kontraster. Sällan lyser solen så intensivt som just den här tiden på året, när den står så lågt att hela världen färgmättas ett snäpp extra. Och sällan är skuggorna så djupa, som svarta hål att sugas in i.

10-09-27

Blah. Måndag igen. Men att vakna upp till det här utanför fönstret känns ju ändå rätt okej.

10-09-25

Förra inlägget fick mig att tänka. Anledningen till att jag tycker en film är bra är väldigt sällan själva handlingen och olika twists and turns, utan istället personporträtt och miljöskildringar. Filmer där man lagt ner mycket kraft på att bygga upp en egen ton; en känsla, en stämning, en hel värld, något utöver ett rakt plagiat av verkligheten. Sådana filmer jag inte vill återvända till för att se vad som händer, utan för att jag bara vill befinna mig i dess värld. Ofta misslyckas jag kapitalt med att hänga med i handlingen sådana gånger, för jag är helt upptagen med andra mer intressanta saker som att luska ut hur olika karaktärer fungerar och varför de reagerar som de gör, att titta på vackra byggnader, maten som serveras, små detaljer i bakgrunden, en vidunderlig utsikt eller kanske den gamla tantens fina blommönster på klänningen. Världen som byggs upp behöver inte alls vara likriktad eller bara fin och snäll - det viktiga är just att sugas in i stämningen. Några favoriter:
* Sin City
* Min granne Totoro (allt av Miyazaki egentligen)
* Sleepy Hollow
* Sherlock Holmes
* Sylvia
* Foyle's War (ja, det är en serie, men då varje avsnitt är långt som en film så räknas den ändå)
* Eyes Wide Shut
* Sweeney Todd
* The Village
* Hotel Splendide

And I could go on for ages. Kanske med en viss förkärlek för trasiga mörka 1800-talsmiljöer. Vad tycker ni är viktigt för att göra en film bra?

10-09-24

Vi såg "I rymden finns inga känslor" på bio i förrgår. Förväntningarna var inte så höga; jag var skeptisk till kombinationen "komedi" och "Asperger", och ärligt talat hade jag en liten klump i magen när jag satte mig i salongen. Rädd att bli utskrattad.

Men det tog inte många minuter innan jag kunde slappna av (kanske rentav bara sekunder; pappans "vad sägs om en femtilapp?" i första scenen var ju klockrent fel, so to speak). Det här är en film gjord med värme och kärlek. Visst finns det detaljer att gnälla på, och Simons utveckling som person är lite osannolik - det rigida tidsschemat glöms till exempel helt bort i andra halvan av filmen, just i en tid av oro och kaos då sådana rutiner brukar bli extra viktiga att hålla fast vid - men allt sånt är lätt att ha överseende med, eller rentav inte ens notera. Skådespelarinsatserna är fantastiska, miljön är fantastisk, överlastad med roliga prylar och varma, klara färger med massor av kontrast. Och hela historien är så söt och glad och snäll - och rolig! - att jag kom ut från bion med ett leende på läpparna och en varm känsla i kroppen. SE!

(Bild.) Läs gärna recensionen som bildlänken går till.

10-09-22

(Orkar inte gimpa bilden, det får duga med kala ytor och daskiga färger.)
Idag åker jag till Luleå. Först en avskanning av affärerna, och sen middag och bio med älsklingen. Sounds like a plan.

10-09-21

Ett par middagar från senaste dagarna.

Karrékotletter i ugn (med grymt god sås av grädde, CF, soja och sambal) med smörstekt strimlad vitkål, riven morot och dito rättika.

Meatzza med fyllning av, nerifrån och upp, tomatsås, riven ost, squash, champinjoner, getost, pinjenötter och mer riven ost. Fullträff!

10-09-20 - Höstpromenad pt.2

Nature strikes back.

Jag har alltid sett mig som en sommarmänniska (sol och värme!), men de senaste åren har jag börjat älska hösten. Behaglig (tränings)temperatur, hög och klar luft, bär och svamp, och så vidunderligt vackert med alla färger.

10-09-20 - Höstpromenad pt.1

Har man tur hittar man fina skogsstigar.

Och små bäckar vackra som en anlagd damm. Fast det är ju det jag alltid säger; naturen gör det bäst.

10-09-20

Valresultatet blev väntat, och jag orkar inte skriva en massa lika väntade (ooriginella) reflektioner.

Positivt: Miljöpartiet gör sitt starkaste val någonsin! Fler platser i riksdagen - fler miljöfrågor upp på agendan.

Sen är det ju himla synd att man bara får rösta på ett parti. Helst hade jag velat ha fyra röster för att kunna uttrycka lite mer komplett hur jag tycker. Kloning nästa?

Utsikt från datarummet. Igår var jag ute och gick i skogen, så fler höstfärgade bilder kommer snart.

10-09-18 (fast 19)

Igår kväll åkte Fredrik ut till jaktskogen, och kommer hem imorgon kväll, så hittills har jag spenderat helgen helt på egen hand. Lite tomt känns det ju förstås, men samtidigt en chans att få umgås med bara mig och mina egna tankar. Det har blivit alldeles för lite tid till det på sistone.

Så vad har jag pysslat med då? Tränat, ätit, myst i soffan, skurat ugnen, sett på Twin Peaks (är i mitten av säsong två nu), promenerat, tränat, ätit, ätit, ätit. Efter flera veckors envist hostande känner jag mig äntligen hyfsat okej i kroppen och nu ska det matas med styrketräning och mat, mat, mat. Det har känts så himla segt att vara halvdöd av trötthet dag efter dag. Jag har försökt att träna men bara lyckats med en lite lätt underhållsdos, och till slut började jag tvivla på mig själv; det kanske inte är kroppen det är fel på utan jag försöker bara smita undan? Jag kanske är lat och mesig och odisciplinerad och tål inte smärta? Skärp dig! Och blivit rätt nere över hur tungt allt har känts. Nere över att jag är nere. Varför orkar jag ingenting? Varför har jag inte lust att träna? Jag vill ju vilja!

Men idag fick jag för första gången på evigheter känna lite tryck i musklerna, lite energi. Och fick ett för psyket välbehövligt kvitto på att nej, det var inte min mentala uruselhet det var fel på, det var faktiskt fysiken. Puh. Så nu är jag så ivrig att kunna sätta igång på allvar, trycka rejält med protein och fett och bygga upp styrka och ork. Komma framåt, uppåt igen. Wohoo!

 (Bild.)
Amazon woman, that's me! Haha. (Synd bara att det verkar svårt att hitta en bild på en sådan som faktiskt är rejäl med mycket muskler, istället för med minimala trosor och silikonspända bröst.)

Men nu ska jag sova istället för att hänga vid skärmen och knapra fläsksvålar. God natt!

10-09-17 - 2

Jag sitter och läser.
Här: Sveket
Och här: Därför skulle jag aldrig rösta på Alliansen
Och här: Alliansen kan inte muta mig
Och här: Moderat politiker hoppar av i protest mot behandlingen av sjuka
Och här: Därför lämnar jag Moderaterna (Obs. Inte samma politiker som i länken ovan)
Och här: Utförsäkrad, nollklassad och världens sämsta hemmafru

Och ja, jag bara läser och läser, klickar "Nästa berättelse" inne på Nya Sjukförsäkringen igen och igen. Jag blir bara mer och mer arg, ledsen, upprörd och förtvivlad, men jag kan ändå inte sluta. Det här valet är en fråga om människosyn. Ett hållbart, växande, välmående samhälle kan inte bygga på parollen "sköt dig själv och skit i andra".

Imorgon kan det vara DU som står där, kroniskt skadad efter en bilolycka och måste lägga hela ditt liv i ruiner (bostad, bil, husdjur, kapital, alla former av ägodelar och i förlängningen kanske även partner och barn) för att aldrig någonsin ha hopp om att kunna bygga upp det igen. Aldrig. Du är körd.

Välkommen till ett blått Sverige.

10-09-17

Finn och Fiffi är, som ni kanske vet, en av mina favoritserietidningar (den andra är Lucky Luke; båda av rent nostalgiska skäl). Varje äventyr är till största delen spännande, roligt och underhållande, med ovanligt välutvecklade karaktärer, men här ryms också små livsvisdomar. I albumet Stålfisken ska gänget rädda en liten sjöjungfru och leta efter Lyckans Pärlor på havets botten. Mitt uppe i spänningen möter de en vattenande som säger:

"Den som räknar med tacksamhet är bara en handelsman och ingen välgörare."

Tänkvärt.

10-09-16 - 2

Gun har svarat på en ovanligt rolig frågelista inne hos sig, så jag tar mig friheten att sno den rakt av (även fast jag vet att såna här listor brukar vara jättekul att fylla i men rätt trista att läsa):

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där? hero spela hjälte | akupunktur (Engelsk-svenska/Svensk-engelska ordboken)

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid? Hörnet på mitt skrivbord och första delen av Primal Blueprint Fitness.

3. Vad var det senaste du såg på tv? Sista delen av Flamman och Citronen igår kväll.  

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är: Typ fem (och det var den också; jag sitter och passar tvätten och slänger ett getöga på klockan mest hela tiden).

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu? Diskmaskinen och en skata som kraxar.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då? För kanske trekvart sen, jag gick till Kvantum och hämtade ut ett bokpaket.
   

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen? En massa bloggar på datorskärmen.

8. Vad har du på dig? Snedknäppt kofta och blommigt linne, båda nya från Gina Tricot, urgamla jeans och nån sorts gamla trista trosor och sockar.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad? Jo, men jag minns inte riktigt vad. Det brukar komma tillbaka när jag lägger mig i sängen igen på kvällen.

10. När skrattade du senast? För en stund sen när jag satt i soffan och Freja kom upp i knät för att slicka mig i ansiktet.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu? En älgkrona som Fredrik skjutit (ja alltså han sköt hela älgen, inte bara hornen) och sen är det inte så mycket mer.

12. Har du sett något konstigt på sistone? Igår när jag var på Willys i Luleå såg jag tvåkilos påsar med frysta hallon från Chile. Jag visste inte ens att det växte hallon i Chile, så det var lite konstigt.

13. Vilken var den senaste film du såg? Toy Story, den var söt! Jag hade inte sett en enda av de filmerna, men nu håller jag på att jobba mig ikapp och ska se alla tre.

14. Berätta något om dig själv som folk inte känner till. Åh, en sån här svår igen. När jag var liten var mitt drömyrke författare eller hästuppfödare. Inte så mycket för att det var vad jag verkligen ville göra, utan för att det var de enda hyfsat roliga yrkena jag kunde komma på som man kunde utföra från hemmet. Och än idag vill jag egentligen aldrig vara någon annanstans än hemma.

15. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara? Att allt vårt brukande av jorden och haven blir långsiktigt hållbart.

16. Tycker du om att dansa? Nej.

16. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands? Ja! Frankrike eller södra England. Fast Österlen skulle duga rätt bra det med.

17. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten? "Äsch, nu stryker vi ett streck över allt det där. Välkommen in!"

Svara gärna du också!

10-09-16

 På vårt soffbord ser det just nu ut så här. Gjutjärnsfat, betongpumpor och duk kommer alla från små butiker i Skåne. I fatet ligger delar av doftpotpurri från Ikea.

10-09-14 - Close-ups

Några bilder från Skåne. Skönt att inte behöva begränsas av max 425 pixlars bildbredd också (425x319 i praktiken, för att stående bilder inte skulle bli "orättvist" mycket större än liggande). Jag vet att de liggande bilderna sticker ut utanför inläggskolumnen på höger sida som det ser ut nu, men det känns viktigare att de får synas ordentligt än att ha en fläckfri layout. Fast det måste ju gå att lösa på något sätt. Någon som har mer erfarenhet än jag av att pilla i CSS:er?

Edit: Haha, problem solved. Pinsamt enkelt. Ser det okej ut för er nu?

10-09-14

... fast å andra sidan underlättar det ju en hel del för er läsare med någon form av överskrift till inläggen. Så jag har ändrat mig och gjort ett urtrist datumsystem - skulle jag till äventyrs vilja lägga till en textrubrik ibland så går det bra efter tankstrecket.

I övrigt kom Ayla just insläpande på en ekorre. Jäkla katt.

10-09-13 - 2

Min layout är väldigt ren och enkel än så länge. Just nu känns det bra att ha det så; fokus på inläggen och inte på allt bjäfs runt omkring, men kanske ändrar jag mig så småningom. I alla fall, skulle ni se något som ser konstigt ut så blir jag jätteglad om ni hojtar till! För mig, med Win7 och Firefox, verkar allt vara som det ska, men det innebär ju långtifrån säkert att allt ser likadant ut för alla.

(Jag har ingen erfarenhet av blogspot sen tidigare, så säkert dyker det upp små detaljer jag vill ändra allt eftersom jag upptäcker dem. Men hittills måste jag bara säga: Guuud vad skönt att slippa obligatoriskt rubrikfält!)

10-09-13

Så, då tar vi och börjar om då!

När jag kom hem från Skåne förra veckan visste jag att jag hade så mycket som väntade på mig här vid datorn - min blogg, alla kommentarer och hundratals inlägg från andra bloggar. I vanliga fall något att se fram emot, men den här gången var det snarare ett utmattande måste. Och när jag funderat på saken så har jag upptäckt att det är något som smugit sig på under en längre tid. Jag har lagt ner så enormt mycket tid och kraft på att läsa bloggar som är riktiga energitjuvar, på tvångsmässigt kommenterande och ständig trevlighet. Visst, jag är glad och trevlig för det mesta, men inte precis jämt. Istället för att min blogg anpassas efter mig har det smygande skiftat till att det är jag som anpassar mig efter bloggen. En sorts yta och självcensur som visserligen fortfarande känns som jag, men inte hela jag. Det är jag innerligt trött på.

Jag vill istället ha en plats där jag kan skriva precis vad jag känner, en plats som inte har några krav på sig; där inläggen kan komma precis hur tätt eller glest jag har lust med, där inte alla kommentarer måste få ett svar och där inte alla besökare måste besökas tillbaka av ren artighet. Idiotiska oskrivna (tills nu då) regler, jag vet, men av någon anledning är det så det har blivit när jag förutsatt mig att vara "en bra bloggare". Så vill jag inte ha det längre.

Nu är det dags att starta om, och jag hoppas att den här bloggen kommer att bli en fristad, ett andningshål, en inspirationskälla och min alldeles egna vrå. Kanske kommer det att bli en vrå som handlar om helt andra saker än vad min gamla blogg gjorde, men antagligen fortsätter en hel del att vara sig likt. Det som är befriande är att det inte spelar någon roll längre - jag ska låta tankarna ta mig dit de vill. Välkommen!