11-05-14 - Attiraljer

Men i min frånvaro så har jag i alla fall köpt lite nya saker. Ni vet mina inlägg om andra världskriget-romantik? Jag var helt enkelt bara tvungen att göra lite verklighet av dagdrömmarna. Ett stycke vår-sommarkvällar-höst-jacka och ett stycke använda-varje-dag-och-älska-tills-den-går-sönder-väska.

Båda från Asos.

11-05-01

Ett lugnt och väldans mysigt valborgsfirande blev det igår. Först gick vi till Mats och förfestade lite med grabbarna som skulle på spelning. När de gav sig av dit så svängde vi av mot Kvarnängen och brasan och där träffade vi Maria och Statte och hängde ett tag, skrattade åt fulla fjortisar och tittade på fyrverkerier och så där. Runt elva började det bli kallt och medelåldern påtagligt låg, så då promenerade vi hem till värmen och sängen. 

Idag är jag rysligt trött. Hur nu det gick till av två glas vitt vin och en torr cider och somna vid tolvsnåret? Jaja, man börjar väl bli gammal eller nåt.

Hej bland blommorna.

Folk.

Fina fyrverkerier.

Maffig eld - jag älskar eld.

Hej då brasan.

Himla fint var det när det var helt spegelblankt på vattnet, och så börjar det vara så härligt ljust på kvällarna nu - den här bilden togs fem över elva.

Nu är det äntligen maj! Det betyder att det snart, nästan, är sommar. Kan ingen dra i handbromsen på tidståget nu och så får det fortsätta vara maj så där en tre-fyra månader till? Det hade varit nåt det.

11-04-26

Tillbaka till vardagen.

Jag kan tycka att det är ganska skönt ändå, att hitta tillbaka till lugnet och rutinerna och få känna att jag gör lite nytta här i livet. Helg och partaj och resor och "extra allt" är ju också kul förstås, men bara till en viss gräns. Jag blir fort trött och obalanserad av allt sånt och då är det svårt att njuta.

Det handlar väl om var man lägger ribban. Ibland tänker jag ju som de flesta andra, antar jag, att oj vad livet vore roligt om man hade tid och råd att resa en massa, se nya platser, träffa nya människor, få storslagna upplevelser. Men egentligen har ju vi människor ungefär lika stor plats i våra hjärnor för såna där speciella platser, tillfällen och upplevelser. Våra minnen har ju en gräns.

Om jag åker till Paris över en helg för att äta god mat, shoppa och åka upp i Eiffeltornet, då är det ju något jag kommer att minnas för resten av livet med ganska många detaljer. Hur en underbar lammstek smakade, blåsten i kalla öron, den sköna hotellsängen, konstiga gubben med hunden och så där. Den som är rejält rik och mer världsvan och kanske åker till Paris på shoppingresa en gång i kvartalet, den kommer ju inte att minnas just nånting av en specifik resa. Ett foto taget två år tillbaka reflekteras med "jaså, var jag i Paris då? Vad är det där för en restaurang?" Då måste ju upplevelserna bli ännu mycket mer storslagna och speciella och over the top för att man alls ska lägga dem på minnet. En "vanlig resa" räcker liksom inte, för även det blir vardag.

Sett i det perspektivet så är jag rätt nöjd som det är. Med en hög andel hembunden vardag i mitt liv och med allt utöver det som värdefulla guldkorn att bära med mig genom livet.

(Mörk, färglös outfit med nyduschat rufshår från i lördags. Jag kom ju på att jag glömde visa mina påskglada naglar.)

11-04-18 - Idag...

... pågår operation Fota Allt Jag Äter. Det är hög tid att göra en ny exempelmatdag tycker jag. Det inlägget kommer imorgon.

... är jag gräsänka för tredje veckan i rad. Men bara två dagar den här gången och sen får jag förhoppningsvis behålla min älskade här hemma ett tag. Det är riktigt tråkigt, slitigt och tomt, tomt, tomt nu.

... kändes det bra att vara tillbaka på jobbet igen efter sjukdagarna.

... styrketränar jag så det säger "sprätt!" i min armbåge. Men det gör peppar, peppar inte ont. Ännu i alla fall.

... drömmer jag vilda drömmar och smider högtflygande planer utan att ha minsta täckning för det. Det är ju bara så roligt och svårt att låta bli.

... är jag less på vårstormandet. Brukar det inte lugna sig på nätterna åtminstone? Inte den här gången.

... tillverkar jag urgod spritglass.

... längtar jag till påsken! Släkt, vänner, sill, umgänge, ägg, lax, sill, fårfiol, gula fjädrar, sill, keramikkycklingar och påskris. Grymt sugen på sill. Och allt det andra också förstås.

11-04-14 - 2

Jag har blivit rent ut sagt urusel på det här med att vara sjuk.

Fram till för ett par år sen tyckte jag helt ärligt om att vara sjuk, just för att då var det tillåtet att bara sitta inne och inte göra nånting. Jag hade en ursäkt för min dåliga ork. Och för att jag tyckte så så trodde jag ju att jag var en riktigt obehagligt lat jävel, och slog ner på mig själv för det och hamnade i en lite ond cirkel. Men jag var ju inte lat egentligen, för det var ju inte så att inte ville vilja göra saker, jag orkade ju bara inte. Jag mådde mycket sämre både fysiskt och psykiskt än vad jag ville inse.

Inser jag nu. Rätt träning och rätt näring har gjort underverk för mitt mående. Det är klart att det inte är jobbigt att göra en massa grejer när man har energin, orken och lusten!

Ikväll har jag gått till Ica och pantat burkar och handlat mat. Genomsvettig med feber. Det var bara så himla tråkigt att sitta här hemma hela dagen, så jag blev alldeles rastlös. En rastlöshet som jag före de sista åren inte upplevt sen jag var kanske tolv-tretton. En positiv verksamhetsvilja. Det är inget påtvingat "jag borde" i mina tankar längre, utan ett ärligt "jag vill!". En sån underbar känsla att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.

(Roade mig med dålig webcam i eftermiddag.)

Förresten blev jag tillfrågad på engelska om priser och varor i butiken ikväll inte en, utan två gånger. Språket kom helt naturligt och det var så löjligt lätt att hitta rätt ord. Känns bra att kunna vara till hjälp.

11-03-20

Den här helgen blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Jag skulle ju träna och kanske gå på fest, kände mig inte så peppad.

På lördag morgon vaknade jag med hemsk huvudvärk, täppt näsa och feberkänsla i kroppen. Jaha, då sket sig allt, helgen kommer att tillbringas hemma i soffan, blä vad trist, tänkte jag. Skrotade bara omkring hela dagen och tyckte synd om mig själv, men efter att vi hade ätit middag ändrade jag mig i sista sekunden: jo, det blir födelsedagsfest ändå! Ville ju så gärna träffa alla.

Liten suddig outfit. Tog inte med kameran till festen sen.

Så igår kväll och natt var vi på ett väldans trevligt kalas och idag vaknade jag fortfarande förkyld och trött, men åkte iväg till en annan kompis på födelsedagsfika (jösses vad alla fyller år precis samtidigt), och nu sitter jag här. Småkrasslig och sömnbristig men rätt nöjd ändå. Ett par vilodagar har ingen dött av - quite the opposite - min energi har fyllts på av härliga vänner och så jag är jag lite stolt över mig själv som klarade att vara impulsiv. När händer det nånsin annars? I vanliga fall är jag bara impulsiv i negativ bemärkelse, det vill säga att jag är inställd på att åka iväg eller göra nånting, men i sista stunden blir stressen och ångesten övermäktig så jag ändrar mig och stannar hemma. Nu ändrade jag mig till ett "ja" istället för ett "nej". Känns bra.

11-03-05

Nej nu har det varit så mycket kost och hälsa och träning och seriositeter och pretentiösa inlägg här ett tag. Nu ska vi på dubbel födelsedagsfest och röja loss och jag hälsar glad lördagskväll till er alla. Skål!

11-02-22

Jag kommer lite då och då på mig själv med att gå runt och fånle these days. Äntligen händer det saker. Stora saker. Allt det där jag gått runt och väntat på, önskat mig och hoppats på i i stort sett hela mitt vuxna liv. Det är inte bara avlägsna, dimmiga drömmar uppe i det blå utan verklighetsförankring längre, utan det kommer faktiskt att hända en dag. En dag kommer jag att kunna sluta leva mitt liv som ett provisorium, en tillfällig lösning utan realistiskt hopp om något bättre. Jag kommer att kunna sluta tänka "nån gång skulle jag vilja..." "... om jag hade kunnat" "... men det går inte". Så som jag har tänkt tusen, tusen gånger varenda dag i så många år nu. Och självklart kommer jag inte att kunna realisera alla mina vilda drömmar och infall, tankar och idéer, i framtiden heller - lika bra är väl det - men bara att veta att begränsningen inte längre kommer att sitta i saker totalt utanför min egen kontroll, det betyder mycket. Det betyder allt.

Att övergå från den eviga drömmen om ett liv,
till ett liv. Så omtumlande.

Ursäkta om jag är luddig och otydlig nu, men jag vågar inte riktigt tro att det är sant alltihop och vill inte skrodera vitt och brett om sånt som det möjligtvis ändå bara blir pannkaka av i slutändan. Ropa inte hej förrän du är över bäcken genomsyrar alla mina tankar just nu, inte för att jag "borde vara klok och realistisk och inte ta ut segern i förskott och bla bla" utan för att jag verkligen inte kan tänka på nåt annat sätt. Det sitter en misstrogen, rädd, cynisk pessimist där inne i mitt huvud, men för varje litet steg åt rätt håll måste pessimisten ge vika för realiteten. Varje gång det händer blir pessimistens utrymme där inne lite, lite mindre, och det blir svårare och svårare att låta bli att bara... fånle.

[Det är väldigt svårt att publicera bara de här generaliserande orden och jag får för mig att bara för att jag gör det nu, så kommer det att gå åt helvete. Det kommer att gå troll i alltihop. Uppenbarligen är min tillit till livet mycket mindre än vad jag själv vill tro - men det här blir verkligen en chans att lära mig något om mig själv, något att arbeta mig igenom och förhoppningsvis komma ut hel på andra sidan om. Bara att spotta i nävarna nu.]

11-01-27 - Mitt utseende

Favoritklädsel.

Jag har haft en del problem med hur jag ser ut genom åren, men hela tiden på ett rätt grunt plan, ungefär så att jag inte riktigt orkat bry mig. Kroppsuppfattningen blev sämre när jag slutade vara aktiv och träna mycket, för då hade jag plötsligt inte samma koll på mina kroppsdelar, det blev lättare att flyta iväg och tappa närvarokänslan och jag visste inte vad jag klarade av att göra eftersom jag inte utsatte mig för några försök. En jobbig tid där jag tappade bort mig själv litegrann - och brydde mig mer om utseendet. Men nu är jag tillbaka i gammal god form, vilket är väldigt skönt. Ofta glömmer jag att kolla mig i spegeln innan jag går hemifrån, att kolla om mina kläder är rena eller fulla med katthår och att alls tänka på att jag faktiskt ser ut på något sätt alls. Det jag inte tycker om är när mitt hår är flottigt och ofräscht, för då går jag liksom över gränsen från enkel och bekväm till rent sluskig och det är väl att ta det hela lite för långt. Annars är icke-fåfängan väldigt befriande. (Och nu pratar jag alltså vardagsliv här, för jag tycker också att det är himla roligt att klä upp mig och känna mig exklusivt "glitz and glam" som en total kontrast.)

Sen har jag också alltid känt mig mycket mera bekväm att visa mig naken än med kläder på. Kläder har ofta konstig passform, de döljer, framhäver, skär in, putar ut och ger alla möjliga konstiga illusioner av kroppen, så att den hur man än gör uppfattas på ett annat sätt än som den egentligen ser ut. Jag tycker inte om lurendrejeri och skådespeleri, och utan kläder finns inget att dölja. Jag har svårt att sätta ord på hur jag tänker märker jag. Förstår ni hur jag menar eller är jag bara konstig? Eller kanske både och.

[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]

11-01-22 - Mina ovanor

Jag tror inte att jag har några ovanor? Väldigt många vanor, men inget direkt skadligt/icke önskvärt, som väl definierar en ovana - något man gör trots att man borde sluta med det.

Kanske i så fall att jag låter katterna komma och mjölktrampa på min hals trots att det gör ont, jag får andnöd eller hostanfall och huden är konstant rödprickig. Men jag har liksom inte hjärta att neka dem när de tycker det är så där mysigt att de blir alldeles simmiga i blicken, och Freja samtidigt slickar mig i ansiktet, och Ayla samtidigt trycker nosen mot min haka och dreglar på min tröja. Haha. Fast lite skumt låter det ju allt när jag skriver ner det.

[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]

11-01-12 - Tre saker jag tycker om med min kropp

1. Min syn. Jag har aldrig behövt glasögon och ser bra både på långt, långt avstånd och väldigt nära - älskar att trä i nålar, plocka ut stickor och sånt pilljobb bara för att jag är så bra på det. Att bli blind är nog min värsta skräck (nej förresten, totalförlamning vore snäppet värre) och jag är enormt tacksam för varje dag jag får leva med mina fullt fungerande ögon. Sen kommer jag nog precis som min pappa vara tvungen att skaffa läsglasögon när jag blir 40-50 år nånting, men den dagen den sorgen.

2. Mina muskulösa armar och axlar som inte orkar riktigt så mycket som jag vill ännu, men som åtminstone börjar se ut som att de skulle kunna göra det så småningom. Utan armarna är det inte mycket av allt jag tycker är roligt som jag skulle kunna göra längre.

Hur fasen tar man bilder på sina egna muskler utan att verka som värsta egofixerade, ytliga spännbögen? (Eh, ursäkta det vidriga uttrycket men det är det enda som poppar upp i mitt huvud. Bättre synonymer mottages tacksamt!) Och hur fasen tar man bilder på muskler egentligen? Finns det särskilda poser för sånt? Finns det säkert. Men de får nog byggarna fortsätta att ha ifred.

3. Mina skrattrynkor. Det kanske låter konstigt, men jag älskar dem. För i så många år har jag mått så psykiskt dåligt och kämpat för att alls överleva. Glädje och skratt har känts som hån. Men trots all den skiten, trots mina tunga år och min bakgrund har jag kunnat fånga de små ögonblicken av hopp däremellan. Jag har slitit som ett djur med mig själv och kommit ut på andra sidan. I mitt ansikte syns spår av att jag levat det bra livet - att jag varit ute i solen och att jag lett och skrattat. Jag har inte bekymmersrynkor. Det är jag stolt över.

(När man får frost till och med i de små fjunen på kinderna, då vet man att det är kallt ute. Bild från början av december.)

[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]

11-01-09 - Mina favoritplatser

Åh, det är så många.

Hemma. Ohotad förstaplats - jag är en sån som verkligen kan skriva under på ordspråket Mitt hem är min borg.

Utan inbördes rangordning kommer sen:
Brännäs - släktens stuga ovanför Jokkmokk.
Unbyn. Hemma hos mina föräldrar eller på valfri annan plats i och runt byn.
Skogen. Universellt och praktiskt - i en skog trivs jag alltid.
London. Bästa staden.
Paris. Näst bästa staden.
Stränderna, ängarna, bergen, dalarna, stigarna, snåren, grottorna, klipporna, vattnet... Naturen och jag är bra kompisar.
Stockholm.
Umeå.
Barcelona.
Och så den viktigaste av alla, den som gör att jag trivs så bra på alla ovanstående ställen: I min älskades famn.

[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]

11-01-02 - 3

Äsch, den hejdundrande nyårsfesten (tack Maria och Statte!) var så fylld av människor, kända men också okända, så jag vet inte om jag vill lägga ut bilderna här till allas beskådan. Det blir en egotripp istället och så hamnar festbilderna på min bilddagbok, där bara festdeltagarna själva kan se dem.

Klänning.

Hatt.

Hela jag.

Och en nyårsskål i torr cider.

11-01-01 - Presentera mig själv

Namn: Anna
Ålder: 28
Bostadsort: Boden
Civilstatus: Sambo
Övrig familj: Mamma, pappa, en äldre bror
Barn: Nej
Husdjur: Två katter





Jag är född och uppvuxen i Boden, eller närmare bestämt på en hästgård i en by utanför stan. Hästarna var mitt stora intresse, för att inte säga besatthet, under många år. Parallellt med och pö om pö har jag också i olika perioder i livet varit nästan lika besatt av musik (tungt, hårt, metalliskt), litteratur (tungt, svårt, fiiint med i-ljud så champagnen skvätter ut mellan tänderna), växter, den lokala floran, trädgård, mode, katter, mat, dryck, virkning, broderi, svenska språket... och så vidare. De senaste åren har det uppenbart varit kost/hälsa/träning som stått högst upp på listan, men det känns som att ju äldre jag blir desto bättre kan jag foga ihop alla olika bitar av livet till en helhet. Jag kan läsa böcker utan att läsa oavbrutet och gräva ner mig i artiklar om varenda författare, jag kan se och uppskatta fina blommor utan att tvångsmässigt leta igenom alla växtböcker jag har för att ta reda på vad de heter, jag kan dricka ett halvbra vin utan att lägga druvsorten på minnet och jag kan skriva avslappnat i bloggform utan att dö skamdöden om ett grammatiskt fel skulle smyga sig in. Och ändå fortsätter alla olika grejer vara mina intressen, bara inte så inskränkt och tvingande. Skönt.

När jag inte pysslar med något av mina intressen så försöker jag jobba, umgås med världens bästa älskling, städatvättalagamat och allt det där. Få livet att gå ihop. Ibland är det underbart enkelt, ibland ångestkramande svårt, och oftast är det nånstans i gråskalan däremellan.

[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]

10-12-19

Igår var vi på slipsfest hos fina Maria som fyllde år, och jag såg ut så här (jo, slipsen ska ligga där på sidan, jag satte fast den med en säkerhetsnål). Tack för en kul kväll!

Idag ägnar jag mig åt att vara pyssligt husmoderlig, vilket annars inte händer så ofta. Julförberedelser är grejen. Jag har gjort sån här äppelsenap, fast jag ökade mängden senapsfrön så att det ska bränna riktigt ordentligt ända upp i näsan - det är ju det bästa - och så två sorters tryfflar. Birgittas passionsfruktstryfflar, där jag höll mig till receptet förutom att jag bytte chokladen till 81-procentig, och så använde jag samma grund till den andra smeten men den fick smak av grovhackade hasselnötter och vaniljpulver, och rullades i finmalda hasselnötter. Tjuvsmakning ikväll kantänka.

10-12-12 - 3

Äh. Jag har inte tagit en enda bild på mig själv på hela hösten tror jag (relaterat till vad jag skrev i föregående inlägg?), trots att jag tycker det är rätt kul att ha dem sen och kunna gå tillbaka och kolla vad jag haft på mig och i vilka kombinationer. Så här såg jag ut på gårdagens julfest med Fredriks jobb i alla fall.

Som vanligt tar jag först ett gäng bilder där jag är stel som en pinne à la sexans skolfoto och sen blir jag less på mig själv och smilar sönder alltihopa och gör knasiga poser istället. Nånting mittemellan vore ju fint att hitta till nån gång. Kanske är det där skon klämmer angående att inte ha lust att plocka fram stativet? Som sagt: Äh.

10-12-08

Jag har kommit på bästa träningsmotiveringen. De dagar jag jobbar (och inte har vilodag eller upptagen-med-annat-dag) bestämmer jag helt enkelt att när jag kommer hem får jag under inga omständigheter slå på datorn förrän efter jag har tränat. Så vad gör jag då? Tränar så fort som möjligt förstås, och hinner övermanna impulsen att "ska bara gå och slå på datorn först" typ tusen gånger, men att slå sig ner här efteråt känns så mycket bättre än att göra det med den rastlösa känslan av att jag egentligen borde vara någon annanstans i kroppen. Tillfredsställelse.

(Kretsar hela mitt liv kring internet? Ja, kanske. Men det är absolut inget jag lider av utan tvärtom känner jag att jag får ut så mycket mer av verkligheten genom alla erfarenheter och kunskaper jag får härigenom. Snarare skulle jag vilja säga att internet kretsar kring mitt liv.)

Bilder från joggingtur i Skåne i september. Ser ni vilken lång skugga jag hade redan då? Fast jag tror klockan var kring sju-halv åtta på kvällen. Ah, sommar.

10-12-05

Ni vet den här listan som så många håller på med just nu? Jag tyckte att det verkade rätt kul i teorin, men så många av rubrikerna var så bajsnödiga och navelskådande att jag inte pallade riktigt.

Jag vill göra en egen lista, en bättre och roligare! 31 dagars bloggande med början 1 januari, det skulle kanske vara nåt? En liten början har jag, delvis baserat på originallistan, men jag vill hemskt gärna ha hjälp med och förslag på roliga ämnen att skriva om, och allra roligast vore det förstås om nån mer ville vara med och skriva listan samtidigt när det är dags! (Nästa år alltså, hu vad långt bort det låter.) Hur som helst, några rubrikförslag hittills:

Presentera dig själv
Dina x favoritplatser (x blir då samma siffra som den dagens datum, hamnar nog ganska tidigt i månaden)
Dina x favoritpersoner (samma här)
Ett roligt minne
Ett tråkigt minne
Din dag i bilder
Dagens outfit
Dagens mat
x saker du vill förändra med ditt liv
Något du är stolt över
Något du skäms över
Ditt liv i siffror (nån sorts lista i listan)
Och så vidare...

Nu; brainstorma mig. Vad vill ni läsa om? Vad skulle ni själva vilja skriva om? (Alt. visa i bilder.) Vad ska plockas bort och vad ska läggas till? Nu tar vi och tillsammans skapar den ultimata januarilistan tycker jag. Shoot!

10-10-31

Glad Halloween!

önskar en liten flower fairy

10-10-03

Igår var det fest. Jag var prickig och hade kul.

Idag mår jag finemang bortsett från en elak vänsterfot. Den började göra ont efter en promenad tidigare i veckan, men jag har inte brytt mig om den så mycket (dvs. värmt ur hältan för att tala hästspråk, som i vissa fall är det enda språk som klarar att klä mina tankar i ord). Det har sakta blivit sämre istället för bättre, och när jag och Fredrik gick på stan idag så blev den arg på riktigt. Nu haltar jag fram som en gammal stelopererad tant. Viiill iiinteee. Många cykelpass till veckan?