1. Min syn. Jag har aldrig behövt glasögon och ser bra både på långt, långt avstånd och väldigt nära - älskar att trä i nålar, plocka ut stickor och sånt pilljobb bara för att jag är så bra på det. Att bli blind är nog min värsta skräck (nej förresten, totalförlamning vore snäppet värre) och jag är enormt tacksam för varje dag jag får leva med mina fullt fungerande ögon. Sen kommer jag nog precis som min pappa vara tvungen att skaffa läsglasögon när jag blir 40-50 år nånting, men den dagen den sorgen.
2. Mina muskulösa armar och axlar som inte orkar riktigt så mycket som jag vill ännu, men som åtminstone börjar se ut som att de skulle kunna göra det så småningom. Utan armarna är det inte mycket av allt jag tycker är roligt som jag skulle kunna göra längre.
Hur fasen tar man bilder på sina egna muskler utan att verka som värsta egofixerade, ytliga spännbögen? (Eh, ursäkta det vidriga uttrycket men det är det enda som poppar upp i mitt huvud. Bättre synonymer mottages tacksamt!) Och hur fasen tar man bilder på muskler egentligen? Finns det särskilda poser för sånt? Finns det säkert. Men de får nog byggarna fortsätta att ha ifred.
3. Mina skrattrynkor. Det kanske låter konstigt, men jag älskar dem. För i så många år har jag mått så psykiskt dåligt och kämpat för att alls överleva. Glädje och skratt har känts som hån. Men trots all den skiten, trots mina tunga år och min bakgrund har jag kunnat fånga de små ögonblicken av hopp däremellan. Jag har slitit som ett djur med mig själv och kommit ut på andra sidan. I mitt ansikte syns spår av att jag levat det bra livet - att jag varit ute i solen och att jag lett och skrattat. Jag har inte bekymmersrynkor. Det är jag stolt över.
(När man får frost till och med i de små fjunen på kinderna, då vet man att det är kallt ute. Bild från början av december.)
[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]
Bah.. får inte upp bilderna..Ja du det där me o visa upp musklerna - haha jag skulle också försöka spänna " upp mig.. går inte så bra.. blir nog ingen bra spänbög av mig heller.. hih!!
SvaraRaderaVad härligt att fokusera på det man gillar med sin kropp. Min syn är inte vad den borde vara, men det gör inget, jag blir snyggare i spegeln på så vis.;)
SvaraRaderaSv: Jag blev också väldigt förvånad. Trodde de skulle uppmuntra alla sätt att få en sysselsättning..
Ah, snyggt! Längtar lite till dagen när jag har definierade armar, sådär. Istället för alla dessa viktmål jag har haft under många år så har jag släppt dem och istället satt långsiktiga mål på en hälsosam muskulös kropp, och med det definierade armar. Det går långsamt, men det tar sig nog så småningom...
SvaraRaderaTackar! Jo hälsa och funktion känns som två vettiga grejer att satsa på, för det ska ju hålla hela livet liksom. Ang. definition, ja det går segt och långsamt och själv är det ofta svårt att märka nån skillnad, men jag lovar att den finns där ändå! Själv går jag ofta runt och inbillar mig att jag blir svagare och spinkigare ist.f. starkare trots att jag kan öka på övningarna lite då och då??? Hjärnspöken alltså.
SvaraRadera