11-03-31 - 2

Förresten. Alla sätt är ju bra utom de dåliga.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

11-03-31

Kan ni gissa var jag har varit idag?

Jo, på det nyöppnade Green Corner, en helt ekologisk butik-i-butiken på Coop Forum på Storheden. Oj så farligt roligt. De hade ju en massa varor som jag tidigare har beställt/har tänkt beställt från nätet eftersom de inte funnits att få tag på här i närheten. Urtekrams hår- och hudprodukter till exempel, och makadamiaolja, valnötsolja, Kung Markattas nya kokosolja, massor av tesorter, amarantfrön, Renée Voltaires spännande raw food-grejer, rotfruktschips, nötter och mandlar och tusen andra saker. Det enda som var lite synd var att teer i lösvikt lyste med sin frånvaro här liksom överallt annars, men jag antar att utvecklingen helt enkelt inte nått så långt på den marknaden ännu. Det kommer nog.

Köpfasta? Ehm, ja alltså... men jag kan inte riktigt ha dåligt samvete heller. Det är ju så bra varor, och varor som vi verkligen kommer att ha användning och nytta av.

Jag vill redan tillbaka och botanisera mera.

11-03-30

Dagens mat: Strimlat älgkött med massa kryddor (kebabkrydda, chili, paprika och lite annat) och grädde, och ugnsgrönsaker. Det enda som tar tid är väl egentligen att strimla kött. Och vänta på att grönsakerna ska bli klara. Inte så komplicerat.

Bilden är förresten tagen vid köksbordet i ljuset från de nya LED-lamporna. Riktigt, riktigt nöjd är jag! När jag först tände dem var jag lite tveksam, tyckte ljuset kändes lite för kallt och lysrörsaktigt, men sen jag suttit i det en stund vände jag helt om och blev förälskad. Det känns verkligen som ljust ljus, klart och krispigt som solljus och dagsljus och man ser jättebra i det. De gånger ögonen förirrade sig bort mot köksbänken och spisen, där vanliga lampor lyser, så såg det ljuset så sunkigt, otydligt och ofräscht ut i jämförelse. Och så kommer de att hålla i en halv evighet. Och så är de kvicksilverfria. Och så har de ingen startsträcka som lågenergilampor utan lyser 100 % från första sekunden. En investering helt klart värd sina slantar.

Let there be light.

11-03-29 - Never-ending story

Överallt i bloggvärlden ser jag längtansfullt på snödroppar, videkissar, sol och spirande grönska just nu. Jag skulle verkligen vilja lägga ut lite vackra naturbilder jag med, små tecken på att våren och sommaren så sakteliga är på väg. För att hålla hoppet och livsmodet uppe. Men alltså jag var ute och gick på isen idag och jag vet inte...

... om jag har så mycket att komma med.

11-03-28

Unbyn i maj ifjol.

Så ljust det har blivit nu sen det blev sommartid.

Det verkar aldrig slå fel - då infinner sig mina vårkänslor. Vårkänslor som jag inte riktigt kan sätta fingret på, inte riktigt vet om de är positiva eller inte. Jag får en slags rastlöshet i kroppen, det är något som skaver och inte låter mig slå mig till ro.

Jag tror att det är ljuset. Plötsligt är himlen inte kompakt svart utan blå, gul och rosa ända in på kvällen. Och efter en lång vinter är det så indoktrinerat i mig: när det är ljust och jag har en stund över måste jag ju passa på. Passa på att göra allt det där man ska och borde, inte bara uppenbara saker som att gå ut på promenad utan även inomhusgrejer, för allt blir ju så mycket lättare när man har dagsljuset till hjälp. Gör, gör, gör! För du kan ju inte, gud förbjude, bara sitta där och gå miste om det. Ljuset.

Jag älskar ljuset och solen, det gör jag verkligen. Men den här tiden, innan jag har vant mig vid det och vågar lita på att det kommer komma tillbaka även nästa dag, att jag hinner ändå - då ser jag hur min tid till att vila, till att koppla bort tankarna och till att göra inget speciellt utan gnagande samvete, bara krymper och krymper i takt med att de ljusa kvällarna blir längre. Inte förrän jag hunnit allt jag ska och lite till och utöver det hunnit ligga så många timmar i solen i bikini att jag blivit brun och totalt överdoserat på sol kommer jag att kunna få riktig ro igen nu.

Ett tveeggat svärd.

11-03-27 - 2

Följ min blogg med bloglovin

Oj! Har helt glömt att uppdatera min blogginfo på bloglovin'. Men nu så.

11-03-27

Jahopp. Veckans kvitton då.

Jag har handlat mat två gånger, vilket är helt okej. Handlat Bozita-kattmat på Djurmagazinet, vilket är helt okej (bra kvalitet och samma pris som för Mjautetrorna som finns på Ica/Coop, så ibland handlar jag på djuraffären för att de ska få lite variation). Varit på bio, inte lika okej! Vi såg True Grit, som var riktigt bra med härligt skumma typer och vidunderliga vyer. Men jag vill inte kväsa de få och små impulser jag får att vilja komma ut och ta del av samhället och vara lite social, så det fick faktiskt passera.

Och sen har jag köpt lampor och kattmat via nätet också. Som min egen handledare i delkursen "köp inget onödigt" ger jag mig godkänt med ett nödrop, men i delkursen "håll nere utgifterna" blir det omtenta. Bah.

Fyra veckor kvar.

Edit: Lägg till ett till Ica-kvitto till det också. Mina planer att inte göra nånting idag utöver att träna har bara gjort mig rastlös, så morgondagens efter-jobbet-handling blev ikväll istället. Och nu då?

11-03-26 - Hår!

För ett tag sen köpte jag hem schampo och balsam från Urtekram. Jag körde ju balsammetoden hela hösten, men vid jul ungefär så gav jag upp - visst, håret blev jättefint, men det höll sig bara fint i en dag och jag ids faktiskt inte tvätta håret varenda dag, och sen blev mitt eksem i nacken snarare sämre än bättre och att bli av med eksemet var ju det stora målet och anledningen till att jag ville testa in the first place.

Efter jul har jag kört med mitt gamla vanliga schampo och balsam från mataffären, men ambitionen att skippa så mycket kemikalier som möjligt har jag inte släppt. Så när jag hittade Urtekram blev jag jätteglad! Särskilt roligt är, förutom ekotänket förstås, att det finns så många olika varianter (höll på att skriva "smaker", men njäe, det hade varit weird) för olika problem och hårtyper. Jag köpte schampo med brännässla som ska vara bra mot mjäll och hårbottenproblem, och balsam med kamomill som ska ljusa upp håret lite.

(Bild.)

Nu har jag kört i en månad ungefär och jag måste säga att jag är helt såld. Mitt eksem är mycket bättre, men ärligt talat hade det blivit bättre redan innan jag fick hem brännässleschampot, så där vet jag inte än om det bara är tillfälligheter. Håret blir rent och håller sig rent riktigt länge, och så är doften helt underbar. Inte syntet-örtig utan örtig på riktigt. Och lite kardemumma.

(Bild.)

Balsamet gör håret hemskt mjukt men med styrsel. Traditionella balsam tycker jag brukar göra håret alldeles halkigt och tunt liksom, men det här är mer... sammetsmjukt istället för satinmjukt so to speak. Doftar ljuvlig kamomill och sommaräng. Och så det lustiga - håret blev märkbart ljusare efter bara några tvättar. Den fula randen efter senaste färgningen syns inte alls så mycket längre (färgade mörkbrunt då, men nu är bara blekningen kvar). Eftersom jag bestämt mig för att sluta färga håret och min naturliga hårfärg är råttgrå och bleks lätt i solen så känns det bättre att understödja det där solblekta än att kämpa emot det.

Urtekram kommer jag definitivt att fortsätta köpa, men nästa gång blir det kanske med några andra örter för att testa. Nu skulle jag bara behöva en rejäl uppfräschning av slitna toppar också.

(Inga vidare hårbilder - solen ville bara rymma.)

11-03-25 - 2

Ljuset ute just nu alltså. Fantastiskt, dramatiskt, guldgrått.

11-03-25

Åh. Det här med köpfasta funkar inte så bra den här veckan.

Eller så här: att undvika onödig konsumtion funkar fortsatt bra, men att minska på utgifterna funkar sämre. I veckan gick ena glödlampan i kökslampan sönder, den sista jag hade, och som väl de flesta vet så totalvägrar jag lågenergilampor. Alltså har jag beställt två LED-lampor via nätet. Det var ju bara en tidsfråga och jag är ganska förvånad över att de gamla matta lamporna har hållit såpass länge som de har, men ändå. Surt. Sen har katterna slut på sitt gamla billiga värdelösa spannmålstorrfoder nu också, och jag har länge tänkt att nästa gång, då blir det Carnia och inget annat. Ayla har börjat bli en riktig liten tjockis (nja, men lite rund om magen är hon allt) och det känns ju hur som helst riktigt taskigt att utfodra våra älskade små rovdjur med artfrämmande skitgrödor som i det långa loppet är rent skadliga. Så: fram med bankdosan och kortet igen. Jag tänker inte låta mina egna fisförnäma ambitioner och principer gå ut över djuren.

Sällskap vid datorn. Men nu har hon gått. Hon kanske märkte att jag skvallrade om henne?

11-03-23

Igår testade vi äntligen shiratakinudlarna jag beställde från LCHF-butiken för ett tag sen. Jag gjorde världens enklaste och godaste pastasås efter mosters recept (en lök, en paprika, två paket bacon, en burk creme fraiche och lite svartpeppar) och serverade till.

Först hällde jag upp nudlarna i en nätsil och sköljde i kallt vatten. Jag hade läst om en fiskaktig eller till och med vedervärdig lukt innan de är sköljda, men jag kände inte så mycket av den. Det luktade lite unket liksom, men inte alls överväldigande. Efter sköljningen la jag nudlarna i en kastrull och hällde kokande vatten på dem, bara så att de skulle bli varma, och så var det färdigt att servera.

Jag måste säga att det kändes ganska skumt att hantera något liksom fast och spänstigt och färdigt att äta men som inte innehåller nånting i näringsvärde. "Ahmen asså va ääär det här ejentlien?" Vanesak alldeles säkert. Smaken var neutral minst sagt - ja, det smakade ärligt talat absolut ingenting. Konsistensen var inte klibbig, vilket var bra, men lite väl mjuk för min smak, så att det påminde mer om överkokt pasta än om al dente. Som pastasåsuppsugare fungerade det i alla fall utmärkt, och gav konstigt nog också en hel del mättnad. Det är nog bra att ha en smakrik sås/gryta att servera till, en som klarar att bära upp maten helt på egen hand, för räkna som sagt inte med nån smak från nudlarna. Att äta dem som vissa gör med vanlig pasta, med bara ketchup eller smör, skulle inte funka.

Kommer jag köpa shiratakinudlar igen? Ja, det tror jag nog. Inte som stapelvara, men för att ha som variation nån gång emellanåt när middagstristessen infinner sig. Tummen upp!

11-03-22 - Nötchokladbollar

Inspirerad av Coltingbollar fick jag lust att svänga ihop nån sorts grynfria chokladbollar. Mycket gott och slår vanliga negerbollar alla dar i veckan om du frågar mig. (Ja, jag veeet att man inte får säga negerbollar, men då vet alla precis vad man menar - epitetet chokladbollar appliceras ofta på lite allt möjligt som inte har ett dugg med det klassiska receptet på havregrynspåsen att göra.) Så här gjorde jag:

Ingredienser (inga exakta mängder som vanligt då jag höftade):
Kokosflingor
Dadlar
Hasselnötter
Sötmandel
Melonkärnor
Kakao
Kaffe
Kokosfett
Smör

Jag började med att köra kokosflingor och två dadlar i matberedaren så att det blev riktigt finfördelat. Slängde i en näve nötter, en näve mandlar och lite melonkärnor och körde lite till, men bara så att nötterna blev ganska grovhackade och inte ett fint smul.

Så hällde jag över hacket i en bunke och tillsatte kakao, lite starkt kaffe, smör och kokosfett, och blandade ihop allt med händerna. Hej kladd! Men lite mysig nostalgi från barndomen fick jag ju samtidigt. På grund av kokosfettet blev smeten ganska lös att jobba med när den var varm, men å andra sidan stelnar den ju bättre i kylen då.

Jag formade bollar av smeten och rullade i kokos. Katching! Förvaras i kylskåp, förslagsvis i låda med hänglås. Mina står på fat med plastfolie över och det är så svårt att låta bli att ta en varje gång man får syn på dem när man öppnar kylskåpsdörren...

11-03-22

Det här med träningsbloggar alltså, det är så himla svårt. Jag älskar att läsa om träning när det skrivs på ett bra sätt, men det gör det så väldigt sällan. De personer som skriver om sin träning är/blir alltsomoftast så totalt fixerade vid träningen; det ska alltid mätas och tävlas och hetsas på ett eller annat sätt. Siffror, siffror, siffror. Kilon som ska bli färre och varje hekto registreras, fettprocent som ska bli lägre, centimeter på måttbandet som ska bli mindre, sprungna kilometer som ska bli fler, tempon som ska bli högre, vikter på gymmet som ska öka, foton på muskler som ska bli större och fett som ska bli mindre, ingående matdagböcker som ska kaloriberäknas... och så vidare. Snyggare, smalare, snabbare, snyggare, starkare, mindre, snyggare, större, snyggare, snyggare, snyggare. Gah.

Jag vill inte läsa om den där hetsen och osunda fixeringen. Jag vill läsa om träning för hälsans skull. Om tankarna och känslorna och hindren och hur man överkommer dem och tips och tricks och framgångar och motgångar, utan att allting jämt måste jämföras med något annat. Jag vill lära känna personen bakom träningen, och läsa om andra ämnen än bara träningen också, se vad som mer är viktigt i livet för denna. Fast det kanske är det som är kruxet, att den som bloggar om träning oftast har träning som sitt enda och stora intresse? Dessa jävla siffror och tävling.

Min träning går ut på att bli stark och uthållig för att leva ett långt, hälsosamt, enkelt och bekvämt liv. Orka med många timmars stillasittande och monotona rörelser på jobbet utan att få ont, kånka hem stora matkassar utan att behöva stanna och vila på vägen, bära möbler, storstäda, snickra, kratta löv, vandra en hel dag i skogen, cykla till en kompis, gräva i trädgården, allt sånt där vill jag göra utan att tveka, det ska vara lätt och enkelt och inte finnas minsta fysiska motstånd. Hela livet blir ju så mycket svårare och tråkigare då och man drar sig för att göra de där sakerna, och blir ännu sämre tränad och hamnar i en ond cirkel. Utseendet är såklart en bra bonus, men just en bonus och inte ett huvudsyfte. Jag trivs bra med min kropp som börjar se riktigt vältränad ut, men lägger för den skull inte upp tusen "kolla vad snygg jag är!"-bilder som inte tjänar något annat syfte än att tävla, hetsa och jämföra.

Jag tränar för att leva, jag lever inte för att träna. Finns det verkligen ingen mer än jag som har den inställningen? Bra, sunda träningsbloggar EFTERLYSES. Har du något tips så är du jättegullig om du delar med dig!

11-03-21

Idag har ugnen gått varm mest hela dagen. När jag kom hem på eftermiddagen la jag en älgstek i min gjutjärnsgryta tillsammans med buljong och härliga kryddor och så fick den stå och gotta sig i ugnen på låg temperatur i fyra timmar. Vände den ett par gånger, men annars fick den sköta sig själv. När jag plockade ut steken satte jag istället in en gratäng på riven potatis och palsternacka och mycket grädde, mjölk och smör, höjde värmen och lät den stå ungefär 50 minuter. Allt serverades med en tomat- och rödlökssallad med vinägrettdressing. Uj så gott! Gratängen kan såklart göras på andra rotfrukter/grönsaker istället för potatis, men då kanske det är bäst att tillsätta lite Fiberhusk eller dylikt så att såsen tjocknar som den ska.

Förresten: jag är lite omvänd mot resten av världen tror jag. På vardagarna lagar jag alltid ordentlig middag och drar mig inte för att göra sånt som är omständligt eller tar lång tid. Däremot på helgerna, när andra står timmar i köket och bjuder på trerätters och så där, då abdikerar jag totalt från kökstronen. Hallå, det är helg, då vill man ju vara ledig och inte stå och slava vid spisen. Thank god för rester.

11-03-20 - 2

Veckans kvittoskörd. Andra veckan av köpfasta är slut (nåja, en liten stund är det ju kvar av söndagkvällen än, men jag har inte tänkt röra mig från hemmet mer nu förrän imorgon) och jag känner mig ganska nöjd. Det har gått smidigt - tre gånger har jag handlat mat, en gång varit till tandhygienisten vilket var flera år sen sist så det om något var välbehövligt, en gång handlat vin och torr cider till lördagens fest och en gång handlat blommor till söta födelsedags-Frida. Det enda jag kanske hade kunnat skippa var väl systemet, men jag hade faktiskt inte så mycket hemma förutom ett par dyrviner att drickas vid speciella tillfällen och hallå, helt asketisk vill jag inte behöva bli.

Fem veckor kvar nu. Huu, det låter länge.

11-03-20

Den här helgen blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Jag skulle ju träna och kanske gå på fest, kände mig inte så peppad.

På lördag morgon vaknade jag med hemsk huvudvärk, täppt näsa och feberkänsla i kroppen. Jaha, då sket sig allt, helgen kommer att tillbringas hemma i soffan, blä vad trist, tänkte jag. Skrotade bara omkring hela dagen och tyckte synd om mig själv, men efter att vi hade ätit middag ändrade jag mig i sista sekunden: jo, det blir födelsedagsfest ändå! Ville ju så gärna träffa alla.

Liten suddig outfit. Tog inte med kameran till festen sen.

Så igår kväll och natt var vi på ett väldans trevligt kalas och idag vaknade jag fortfarande förkyld och trött, men åkte iväg till en annan kompis på födelsedagsfika (jösses vad alla fyller år precis samtidigt), och nu sitter jag här. Småkrasslig och sömnbristig men rätt nöjd ändå. Ett par vilodagar har ingen dött av - quite the opposite - min energi har fyllts på av härliga vänner och så jag är jag lite stolt över mig själv som klarade att vara impulsiv. När händer det nånsin annars? I vanliga fall är jag bara impulsiv i negativ bemärkelse, det vill säga att jag är inställd på att åka iväg eller göra nånting, men i sista stunden blir stressen och ångesten övermäktig så jag ändrar mig och stannar hemma. Nu ändrade jag mig till ett "ja" istället för ett "nej". Känns bra.

11-03-18 - 2

Att jag har köpstopp innebär inte att jag inte tycker att det är kul att fönstershoppa. Just nu är jag helt inne på blommigt, kanske för att jag längtar efter sommar, ljus och grönska? Men det är svårt det där med glada mönster, för när jag väl står där i garderoben och väljer kläder så blir det väldigt sällan det blommiga jag tar på mig. Jag fegar ur. Jag känner mig för söt, rar och feminint fånig i såna kläder, trots att jag inte alls associerar åt det hållet när jag ser någon annan i blommigt utan tycker att det är jättesnyggt. Svart, skinn och silver har varit den största delen av min garderob så länge att det är svårt att bryta sig loss. Jag tror att när det kommer till kritan är det faktiskt hur jag kan uppfattas av andra som är den ömmande punkten. Med rockattributen signalerar jag att jag lyssnar på bra musik, går min egen väg, vet var skåpet ska stå, inte är rädd för att ta i och få skit under naglarna, och allt det där. I bara ljust, snällt och blommigt riskerar jag att nån tror att jag är sån på riktigt, kvinnligt förfinad utan stake som piper "iiiih!" när hon ser en mus och inte kan skita på ett utedass typ. Hemska tanke.

Så himla fånig man är egentligen. För skulle jag verkligen gå min egen väg så skulle jag ju bära mina blommor precis när jag kände för det och inte bry mig om hur det kanske får mig att uppfattas. Nej, måste verkligen jobba på den punkten. Oj, lång utläggning. Till saken: Jag har tre cravings just nu, alla blommiga.

Lindex, 399 kronor. Jag gillar att retromodet kommer mer och mer. Kläder med stil och klass som liksom får en att se damig ut; en underbar kontrast till senaste årens allt kortare snortajta fodralklänningar och skyhöga stilettklackar à la borderline prostitute. Kan vara snyggt i rätt sammanhang, men blir så lätt så fel.

H&M, 99 kronor. En sommardröm! Den här, shorts och kilklackssandaler, vad mer behöver man?

Dorothy Perkins, £26.00. Vardagsfin i ett nötskal. Vitt är väl inte det mest praktiska, men mönster är alltid mer förlåtande mot små fläckar och missfärgningar. Gillar det lite mer stiliserade blommönstret, utan att vara så uttjatat stelt minimalistiskt svartvitt. Den här skulle jag kunna ha på mig även de dagar jag är våp-skräck-fånig. Haha. Vad tycker ni om allt det här? Blommor eller inte? Är jag ett UFO eller känner ni igen er i mina tankar?

11-03-18

Herregud.

Vilken bok jag läser.

Av en slump hamnade den hos mig, och helt ovetande om vad jag gav mig in på började jag läsa den i veckan. Jag har sett författarens namn i många sammanhang, men vet egentligen inget om henne eller om vad hon skriver. Tills nu då.

Jag är bara femtio sidor in i boken men känner redan att jag vill stanna, läsa med omsorg och sakta, sakta, för att den inte ska ta slut. Och så många tänkvärda ord; jag vill beströ hela världen med varje liten mening ur Jag reder mig nog. Det är något som slår an en klang, kanske stilen, kanske tilltalet, tonen, miljön, naturen, tankarna eller allting tillsammans; något som gör att texten talar direkt till mig.

Trots så svåra ämnen, så fylld av livskraft.

11-03-16 - Ögonblick

Sen eftermiddagssol silar genom fönstret.

Enen i höstens kruka på balkongen ger en illusion av att vakna till liv igen.

Skuggorna är långa.

Och Ayla vågar sig ut på utflykt.

11-03-15

Jag borde kanske säga något.

Men nej. Det är fortfarande F5 på nyhetssajterna som upptar mina tankar.

Och hur hemskt och sorgligt och tragiskt och katastrofalt det än är så kan jag inte låta bli att tycka att det är spännande också. Fascinerande, omvälvande. Mitt liv har genomgått en uppgradering av nuet. Ett liv som inte längre levs i då och sen, för först måste jag veta hur det går med nu.

(Bild.)

Hur kommer det att gå med nu?