11-01-07 - Ett tråkigt minne

Det var för några år sen. Jag satt och skrev en massiv tenta i svenska men var hopplöst okoncentrerad, nervös och ångestfylld utan att det hade ett dugg med själva provet att göra. Jag visste inte varför, men jag mådde pissdåligt. Plötsligt får jag nästan en panikångestattack (jag hade rätt gott om såna på den tiden), svimfärdig, kallsvettig, hjärtklappning och allt det där, men det kändes inte som vanligt för jag hade fortfarande kvar allt förnuft och klart tänkande och trodde inte alls att jag skulle svimma/kräkas/dö som jag annars brukade. Kroppen var i chock bara. Det lugnade sig väl lite så småningom, jag tragglade mig igenom svenskan och promenerade in till själva stan.

Jag var på biblioteket när mamma ringde. Min farbror, tillika våran granne, var död. Hon hade hittat honom för en stund sen, sittande i sin fåtölj där hemma (hjärnblödning, visade det sig senare). Resten av dagen var lätt kaotisk, men mest bara tom och kall. Pappa var på väg till Skellefteå i jobbet med några kollegor och mamma hade ju varit tvungen att ringa honom mitt i körningen. Jobbet inställt. Och så skulle han sitta där och köra ensam hela vägen hem efter E4:an, när han just fått ett dödsbud. Ångesten innan han var hemma.

Vi skulle åkt till Rom hela familjen just den veckan, men den resan blev inställd förstås. Istället fick vi ägna oss åt sorg, begravning och en verklighet så hjärtskärande tydligt berövad på någon. Ännu idag när jag ser eller hör något om Rom så fylls jag av den där tomheten; jag påminns om allt det jobbiga med den tiden. Jag tror att vi en dag måste göra den där resan, se staden trots allt, för att få något slags avslut och kunna skriva över med bra minnen.

[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]