11-05-14 - Attiraljer

Men i min frånvaro så har jag i alla fall köpt lite nya saker. Ni vet mina inlägg om andra världskriget-romantik? Jag var helt enkelt bara tvungen att göra lite verklighet av dagdrömmarna. Ett stycke vår-sommarkvällar-höst-jacka och ett stycke använda-varje-dag-och-älska-tills-den-går-sönder-väska.

Båda från Asos.

11-05-01

Ett lugnt och väldans mysigt valborgsfirande blev det igår. Först gick vi till Mats och förfestade lite med grabbarna som skulle på spelning. När de gav sig av dit så svängde vi av mot Kvarnängen och brasan och där träffade vi Maria och Statte och hängde ett tag, skrattade åt fulla fjortisar och tittade på fyrverkerier och så där. Runt elva började det bli kallt och medelåldern påtagligt låg, så då promenerade vi hem till värmen och sängen. 

Idag är jag rysligt trött. Hur nu det gick till av två glas vitt vin och en torr cider och somna vid tolvsnåret? Jaja, man börjar väl bli gammal eller nåt.

Hej bland blommorna.

Folk.

Fina fyrverkerier.

Maffig eld - jag älskar eld.

Hej då brasan.

Himla fint var det när det var helt spegelblankt på vattnet, och så börjar det vara så härligt ljust på kvällarna nu - den här bilden togs fem över elva.

Nu är det äntligen maj! Det betyder att det snart, nästan, är sommar. Kan ingen dra i handbromsen på tidståget nu och så får det fortsätta vara maj så där en tre-fyra månader till? Det hade varit nåt det.

11-04-26

Tillbaka till vardagen.

Jag kan tycka att det är ganska skönt ändå, att hitta tillbaka till lugnet och rutinerna och få känna att jag gör lite nytta här i livet. Helg och partaj och resor och "extra allt" är ju också kul förstås, men bara till en viss gräns. Jag blir fort trött och obalanserad av allt sånt och då är det svårt att njuta.

Det handlar väl om var man lägger ribban. Ibland tänker jag ju som de flesta andra, antar jag, att oj vad livet vore roligt om man hade tid och råd att resa en massa, se nya platser, träffa nya människor, få storslagna upplevelser. Men egentligen har ju vi människor ungefär lika stor plats i våra hjärnor för såna där speciella platser, tillfällen och upplevelser. Våra minnen har ju en gräns.

Om jag åker till Paris över en helg för att äta god mat, shoppa och åka upp i Eiffeltornet, då är det ju något jag kommer att minnas för resten av livet med ganska många detaljer. Hur en underbar lammstek smakade, blåsten i kalla öron, den sköna hotellsängen, konstiga gubben med hunden och så där. Den som är rejält rik och mer världsvan och kanske åker till Paris på shoppingresa en gång i kvartalet, den kommer ju inte att minnas just nånting av en specifik resa. Ett foto taget två år tillbaka reflekteras med "jaså, var jag i Paris då? Vad är det där för en restaurang?" Då måste ju upplevelserna bli ännu mycket mer storslagna och speciella och over the top för att man alls ska lägga dem på minnet. En "vanlig resa" räcker liksom inte, för även det blir vardag.

Sett i det perspektivet så är jag rätt nöjd som det är. Med en hög andel hembunden vardag i mitt liv och med allt utöver det som värdefulla guldkorn att bära med mig genom livet.

(Mörk, färglös outfit med nyduschat rufshår från i lördags. Jag kom ju på att jag glömde visa mina påskglada naglar.)

11-03-20

Den här helgen blev inte alls som jag hade tänkt mig.

Jag skulle ju träna och kanske gå på fest, kände mig inte så peppad.

På lördag morgon vaknade jag med hemsk huvudvärk, täppt näsa och feberkänsla i kroppen. Jaha, då sket sig allt, helgen kommer att tillbringas hemma i soffan, blä vad trist, tänkte jag. Skrotade bara omkring hela dagen och tyckte synd om mig själv, men efter att vi hade ätit middag ändrade jag mig i sista sekunden: jo, det blir födelsedagsfest ändå! Ville ju så gärna träffa alla.

Liten suddig outfit. Tog inte med kameran till festen sen.

Så igår kväll och natt var vi på ett väldans trevligt kalas och idag vaknade jag fortfarande förkyld och trött, men åkte iväg till en annan kompis på födelsedagsfika (jösses vad alla fyller år precis samtidigt), och nu sitter jag här. Småkrasslig och sömnbristig men rätt nöjd ändå. Ett par vilodagar har ingen dött av - quite the opposite - min energi har fyllts på av härliga vänner och så jag är jag lite stolt över mig själv som klarade att vara impulsiv. När händer det nånsin annars? I vanliga fall är jag bara impulsiv i negativ bemärkelse, det vill säga att jag är inställd på att åka iväg eller göra nånting, men i sista stunden blir stressen och ångesten övermäktig så jag ändrar mig och stannar hemma. Nu ändrade jag mig till ett "ja" istället för ett "nej". Känns bra.

11-01-02 - 3

Äsch, den hejdundrande nyårsfesten (tack Maria och Statte!) var så fylld av människor, kända men också okända, så jag vet inte om jag vill lägga ut bilderna här till allas beskådan. Det blir en egotripp istället och så hamnar festbilderna på min bilddagbok, där bara festdeltagarna själva kan se dem.

Klänning.

Hatt.

Hela jag.

Och en nyårsskål i torr cider.

10-12-19

Igår var vi på slipsfest hos fina Maria som fyllde år, och jag såg ut så här (jo, slipsen ska ligga där på sidan, jag satte fast den med en säkerhetsnål). Tack för en kul kväll!

Idag ägnar jag mig åt att vara pyssligt husmoderlig, vilket annars inte händer så ofta. Julförberedelser är grejen. Jag har gjort sån här äppelsenap, fast jag ökade mängden senapsfrön så att det ska bränna riktigt ordentligt ända upp i näsan - det är ju det bästa - och så två sorters tryfflar. Birgittas passionsfruktstryfflar, där jag höll mig till receptet förutom att jag bytte chokladen till 81-procentig, och så använde jag samma grund till den andra smeten men den fick smak av grovhackade hasselnötter och vaniljpulver, och rullades i finmalda hasselnötter. Tjuvsmakning ikväll kantänka.

10-12-12 - 3

Äh. Jag har inte tagit en enda bild på mig själv på hela hösten tror jag (relaterat till vad jag skrev i föregående inlägg?), trots att jag tycker det är rätt kul att ha dem sen och kunna gå tillbaka och kolla vad jag haft på mig och i vilka kombinationer. Så här såg jag ut på gårdagens julfest med Fredriks jobb i alla fall.

Som vanligt tar jag först ett gäng bilder där jag är stel som en pinne à la sexans skolfoto och sen blir jag less på mig själv och smilar sönder alltihopa och gör knasiga poser istället. Nånting mittemellan vore ju fint att hitta till nån gång. Kanske är det där skon klämmer angående att inte ha lust att plocka fram stativet? Som sagt: Äh.

10-10-31

Glad Halloween!

önskar en liten flower fairy

10-10-03

Igår var det fest. Jag var prickig och hade kul.

Idag mår jag finemang bortsett från en elak vänsterfot. Den började göra ont efter en promenad tidigare i veckan, men jag har inte brytt mig om den så mycket (dvs. värmt ur hältan för att tala hästspråk, som i vissa fall är det enda språk som klarar att klä mina tankar i ord). Det har sakta blivit sämre istället för bättre, och när jag och Fredrik gick på stan idag så blev den arg på riktigt. Nu haltar jag fram som en gammal stelopererad tant. Viiill iiinteee. Många cykelpass till veckan?

10-09-22

(Orkar inte gimpa bilden, det får duga med kala ytor och daskiga färger.)
Idag åker jag till Luleå. Först en avskanning av affärerna, och sen middag och bio med älsklingen. Sounds like a plan.