De sista två åren ungefär har jag dock haft en medveten policy att inte lyssna på musik alls. Musiken berör mig så enormt mycket att det sliter så på mig, jag blir alldeles utmattad av alla mina känslor. För även eufori blir en väldigt jobbig känsla i stora doser. Men nu känner jag mig mycket mer stabil rent mentalt och funderar på att plocka upp musiken lite försiktigt igen, för samtidigt som det är skönt att slippa den känslomässiga berg-och-dal-banan som varje skiva, varje låt ger mig, så saknar jag det himla mycket också. De bra bitarna, de bra känslorna och den där härliga upptäckarglädjen när man hittar ett nytt guldkorn.
Några favoriter i dagsläget: Arcturus, Blue Öyster Cult, Cathedral, Franz Ferdinand, Godspeed You Black Emperor!, Juno Reactor, Kataklysm, Killing Joke, King Crimson, Massive Attack, Meshuggah, Ministry, My Dying Bride, Opeth, Porcupine Tree, Rotting Christ, Satyricon, Skinny Puppy, Slayer, Strapping Young Lad, Tangerine Dream, The Chemical Brothers, The White Stripes. Salig blandning som synes.Vad tycker ni om för artister? Har vi några gemensamma nämnare? Åh, jag älskar att prata musik. Tell me!
(Bild.)
[Detta inlägg är en del av januariutmaningen. Hela listan hittar du här.]