And every cloud has a... gold lining.
lördag 30 april 2011
11-04-30
Igår kväll var det så där magiskt skymningsljus igen. (Ursäkta om jag tjatar med mina balkongutsiktsbilder av amatörmässig kvalitet, men det är ju bara så fint. Tycker jag.)
And every cloud has a... gold lining.
And every cloud has a... gold lining.
fredag 29 april 2011
11-04-29 - Jo förresten...
... lite mer har jag att säga. Det här är ju hyperintressant:
Food Reward: A dominant factor in obesity, pt.1
Det kommer att bli väldigt spännande att följa fortsättningen. Stephan är alltid sansad och lättläst med väl underbyggda teser - inget vilt spekulerande utan han är snarare den som kommer med sammanfattningen efter att alla andra brainstormat färdigt (och haft fel sju gånger var längs vägen). Missa heller inte de alltid kloka och intressanta kommentarerna. Like!
Food Reward: A dominant factor in obesity, pt.1
Det kommer att bli väldigt spännande att följa fortsättningen. Stephan är alltid sansad och lättläst med väl underbyggda teser - inget vilt spekulerande utan han är snarare den som kommer med sammanfattningen efter att alla andra brainstormat färdigt (och haft fel sju gånger var längs vägen). Missa heller inte de alltid kloka och intressanta kommentarerna. Like!
torsdag 28 april 2011
11-04-28
Det är bara skrutt med mig den här veckan. Eller egentligen började det redan förra helgen. Då skulle jag MAF:a men det var stört omöjligt att hålla pulsen nere, den gick upp skyhögt av typ två joggingsteg. På måndag försökte jag igen men hade sjukt mycket träningsvärk i vaderna, av att ha gjort inget speciellt.
Konstig känsla i halsen, tisdagens styrkepass var dubbelt så tungt som vanligt och så är jag så infernaliskt trött att jag inte känner mig riktigt vid medvetande ibland. Attention span som en... ja, som klichén av den lilla autistiska pojken som sitter och bygger spikraka rader av klossar utan att reagera det minsta när någon tilltalar honom. Till skillnad från mitt vanliga aspie light då, menar jag. Haha.
Säkert ligger det nåt virus och slåss därinne och jag borde verkligen lyssna på kroppen och ta det lugnt. Planerar en vilodag idag i alla fall, så får vi väl se sen. Glest i träningskalendern lär ju knappast skada när den ändå varit fulltecknad i många veckor.
Konstig känsla i halsen, tisdagens styrkepass var dubbelt så tungt som vanligt och så är jag så infernaliskt trött att jag inte känner mig riktigt vid medvetande ibland. Attention span som en... ja, som klichén av den lilla autistiska pojken som sitter och bygger spikraka rader av klossar utan att reagera det minsta när någon tilltalar honom. Till skillnad från mitt vanliga aspie light då, menar jag. Haha.
(Bild.)
Paus.
tisdag 26 april 2011
11-04-26
Tillbaka till vardagen.
Jag kan tycka att det är ganska skönt ändå, att hitta tillbaka till lugnet och rutinerna och få känna att jag gör lite nytta här i livet. Helg och partaj och resor och "extra allt" är ju också kul förstås, men bara till en viss gräns. Jag blir fort trött och obalanserad av allt sånt och då är det svårt att njuta.
Det handlar väl om var man lägger ribban. Ibland tänker jag ju som de flesta andra, antar jag, att oj vad livet vore roligt om man hade tid och råd att resa en massa, se nya platser, träffa nya människor, få storslagna upplevelser. Men egentligen har ju vi människor ungefär lika stor plats i våra hjärnor för såna där speciella platser, tillfällen och upplevelser. Våra minnen har ju en gräns.
Om jag åker till Paris över en helg för att äta god mat, shoppa och åka upp i Eiffeltornet, då är det ju något jag kommer att minnas för resten av livet med ganska många detaljer. Hur en underbar lammstek smakade, blåsten i kalla öron, den sköna hotellsängen, konstiga gubben med hunden och så där. Den som är rejält rik och mer världsvan och kanske åker till Paris på shoppingresa en gång i kvartalet, den kommer ju inte att minnas just nånting av en specifik resa. Ett foto taget två år tillbaka reflekteras med "jaså, var jag i Paris då? Vad är det där för en restaurang?" Då måste ju upplevelserna bli ännu mycket mer storslagna och speciella och over the top för att man alls ska lägga dem på minnet. En "vanlig resa" räcker liksom inte, för även det blir vardag.
Sett i det perspektivet så är jag rätt nöjd som det är. Med en hög andel hembunden vardag i mitt liv och med allt utöver det som värdefulla guldkorn att bära med mig genom livet.
(Mörk, färglös outfit med nyduschat rufshår från i lördags. Jag kom ju på att jag glömde visa mina påskglada naglar.)
Jag kan tycka att det är ganska skönt ändå, att hitta tillbaka till lugnet och rutinerna och få känna att jag gör lite nytta här i livet. Helg och partaj och resor och "extra allt" är ju också kul förstås, men bara till en viss gräns. Jag blir fort trött och obalanserad av allt sånt och då är det svårt att njuta.
Det handlar väl om var man lägger ribban. Ibland tänker jag ju som de flesta andra, antar jag, att oj vad livet vore roligt om man hade tid och råd att resa en massa, se nya platser, träffa nya människor, få storslagna upplevelser. Men egentligen har ju vi människor ungefär lika stor plats i våra hjärnor för såna där speciella platser, tillfällen och upplevelser. Våra minnen har ju en gräns.
Om jag åker till Paris över en helg för att äta god mat, shoppa och åka upp i Eiffeltornet, då är det ju något jag kommer att minnas för resten av livet med ganska många detaljer. Hur en underbar lammstek smakade, blåsten i kalla öron, den sköna hotellsängen, konstiga gubben med hunden och så där. Den som är rejält rik och mer världsvan och kanske åker till Paris på shoppingresa en gång i kvartalet, den kommer ju inte att minnas just nånting av en specifik resa. Ett foto taget två år tillbaka reflekteras med "jaså, var jag i Paris då? Vad är det där för en restaurang?" Då måste ju upplevelserna bli ännu mycket mer storslagna och speciella och over the top för att man alls ska lägga dem på minnet. En "vanlig resa" räcker liksom inte, för även det blir vardag.
Sett i det perspektivet så är jag rätt nöjd som det är. Med en hög andel hembunden vardag i mitt liv och med allt utöver det som värdefulla guldkorn att bära med mig genom livet.
(Mörk, färglös outfit med nyduschat rufshår från i lördags. Jag kom ju på att jag glömde visa mina påskglada naglar.)
måndag 25 april 2011
11-04-25 - Kvittofinal!
Dags att redovisa sista veckans köpfasta. En dag för sent visserligen, men vi stannade kvar i Unbyn och hängde med familjen igår också så jag kom inte hem till datorn förrän nyss.
Två matkvitton och... men vad är det här nu då? KappAhl? No worries - det var en tröja jag köpte till Fredriks påskägg. Ett sånt vill jag faktiskt ge bort. Alltså blev det en väldigt bra sista vecka, mitt uppe på den smala vägen. Känns bra.
Okej, köpfastan är över och det är dags att sammanfatta. Det har gått bra för det mesta, jag spårade ur lite där i mitten, men de sista veckorna har det känts väldigt enkelt. Kanske för att jag sett ljuset i tunneln? Men nu när jag är framme har jag lite den där känslan att jag inte vill förstöra det som ser snyggt ut (mitt kontoutdrag) oavsett hur mycket jag kan och får. Vi får väl se. Ett par grejer kommer det säkert att bli ändå.
Den här lilla utmaningen har lärt mig en del om impulser och onödiga småprylar. Jag får ofta infall och idéer som resulterar i att jag tänker "åååh en sån måste jag ha!" för att lösa mina kreativa problem. Ibland stannar idéerna kvar och växer med tiden, men lika ofta faller de i glömska nästan direkt när jag kommer på nya och bättre idéer. Och då känns det ju helt klart bortslösat att skaffa den där första grejen jag ville ha när det ändå visar sig att den inte var så viktig trots allt.
Jag tror att jag ska försöka applicera mer eftertanke på mitt liv. Jag vill absolut inte begränsa kreativiteten! Däremot ska jag låta idéerna ligga kvar och mogna en tid och låta bli att agera på dem med en gång. Ibland kommer infallen visa sig vara nåt jag vill ha/behöver på riktigt och då skaffar jag mig det efter betänketid. Och ibland visar det sig vara ett övergående infall som jag inte alls suktar efter längre när betänketiden är slut, och då låter jag förstås bli att skaffa vad jag nu trodde att jag måste ha. Sounds like a plan.
söndag 24 april 2011
11-04-24 - Hasselnötsparfait
Här kommer äntligen det ombloggade receptet på hasselnötsparfait. Originalreceptet kommer ur en av mammas receptböcker, jag tror att det är en festkokbok från Allt om Mat. Så här:
Stallis hasselnötsparfait
8 personer (som äter som myggor: fyra i verkligheten)
1½ dl hasselnötskärnor (75 g)
4 dl vispgrädde
½ dl kirsch eller vit rom
5 äggulor
¾ dl socker
Garnering: After Eight och vispad grädde
Rosta nötterna i 5-7 minuter i 250° varm ugn. Skaka i kastrull eller gnid med handduk så att det mesta av skalet lossnar. Hacka nötterna ganska fint.
Vispa grädden, inte så hårt. Vispa äggulor och socker i kastrull över sjudande vattenbad tills massan är pösig och börjar tjockna. Flytta genast över till diskho med kallt vatten. Vispa hela tiden tills massan är kall och pösig som äggtoddy.
Vänd varsamt ihop äggmassan med nötter, kirsch och vispad grädde. Frys i ca 5 timmar i en skål på ca 1½ liter (parfait ska ej röras utan frysa stilla). Doppa varsamt i varmt vatten och stjälp upp på fat vid servering. Skär i tårtbitar och garnera.
Hoppa för allt i världen inte över att rosta och skala nötterna. De ändrar helt karaktär vid rostningen, konsistensen blir spröd och smaken nästan lite kolaliknande och det är det som gör hela grejen med den här ljuvliga glassen.
Vidare så ändrade jag lite i receptet: Sockret struntade jag i (jo, äggulorna tjocknar hur fint som helst på egen hand och det går bra att ställa dem direkt på en platta på svag värme bara man vispar flitigt) och vispade istället ner en knapp matsked honung tillsammans med spriten så att den löste upp sig. Funkar säkert utmärkt helt utan sötning också. Sen hade jag ingen kirsch - vad tusan är kirsch egentligen? - och ingen vit rom hemma. Men det går bra med vilken ljus, smaklös sprit som helst; den finns där bara för att ge en mjukare konsistens åt parfaiten när den är fryst. Så jag använde hembränt. Haha.
Parfaiten blir väldigt krämig och len, så att servera med vispad grädde känns lite too much. Bär och mörk choklad blev utmärkt. Och så är den så himla god att det är svårt att låta bli att ta bara en liten bit till ända tills magen står i fyra hörn. Så värt det.
Stallis hasselnötsparfait
8 personer (som äter som myggor: fyra i verkligheten)
1½ dl hasselnötskärnor (75 g)
4 dl vispgrädde
½ dl kirsch eller vit rom
5 äggulor
¾ dl socker
Garnering: After Eight och vispad grädde
Rosta nötterna i 5-7 minuter i 250° varm ugn. Skaka i kastrull eller gnid med handduk så att det mesta av skalet lossnar. Hacka nötterna ganska fint.
Vispa grädden, inte så hårt. Vispa äggulor och socker i kastrull över sjudande vattenbad tills massan är pösig och börjar tjockna. Flytta genast över till diskho med kallt vatten. Vispa hela tiden tills massan är kall och pösig som äggtoddy.
Vänd varsamt ihop äggmassan med nötter, kirsch och vispad grädde. Frys i ca 5 timmar i en skål på ca 1½ liter (parfait ska ej röras utan frysa stilla). Doppa varsamt i varmt vatten och stjälp upp på fat vid servering. Skär i tårtbitar och garnera.
Hoppa för allt i världen inte över att rosta och skala nötterna. De ändrar helt karaktär vid rostningen, konsistensen blir spröd och smaken nästan lite kolaliknande och det är det som gör hela grejen med den här ljuvliga glassen.
Vidare så ändrade jag lite i receptet: Sockret struntade jag i (jo, äggulorna tjocknar hur fint som helst på egen hand och det går bra att ställa dem direkt på en platta på svag värme bara man vispar flitigt) och vispade istället ner en knapp matsked honung tillsammans med spriten så att den löste upp sig. Funkar säkert utmärkt helt utan sötning också. Sen hade jag ingen kirsch - vad tusan är kirsch egentligen? - och ingen vit rom hemma. Men det går bra med vilken ljus, smaklös sprit som helst; den finns där bara för att ge en mjukare konsistens åt parfaiten när den är fryst. Så jag använde hembränt. Haha.
Parfaiten blir väldigt krämig och len, så att servera med vispad grädde känns lite too much. Bär och mörk choklad blev utmärkt. Och så är den så himla god att det är svårt att låta bli att ta bara en liten bit till ända tills magen står i fyra hörn. Så värt det.
lördag 23 april 2011
11-04-23 - Påskafton
Nu vill jag bara säga en sak till idag och det är
GLAD PÅSK PÅ ER ALLA!
(Oj vad många små bildkollage det blev här inne plötsligt. Kan man kanske säga att jag haft för mycket tid till mitt förfogande?)
11-04-23 - More War fashion
Alltså hur fint? Jag tror jag har en liten girl crush på Samantha Stewart, karaktären som är Foyle's chaufför i serien. Jag älskar hennes personlighet, hur hon utvecklas, utseendet, uniformen, allt.
Men det var ju inte det jag skulle prata om. Jag skulle ju visa hur jag tänker ungefär vad gäller modet.
1. Kappa, Ellos. 2. Skärp, Vila. 3. Skor, Din Sko. 4. Kängor, Heppo. 5. Topp, H&M. 6. Väska, Asos. 7. Byxor, Lindex. 8. Bälte, H&M. 9. Bag, Asos. 10. Linne, Vila.
Så här nånting.
Gah. Svåra cravings på precis allt. (Jo, jag har fortfarande köpfasta och nej, jag tänker inte go bananas direkt den är slut. Men det är roligt att bli inspirerad och sukta.) Vad tycker ni om den här stilen?
fredag 22 april 2011
11-04-22 - Middag
Igår firade jag och Fredrik in påsken med en lång mysig middag, vin och film.
Vi började med nötter, oliver och salami och en liten förrätt på avokado, sallad, ädelost, valnötter och vinägrettdressing.
Olive imitating Granny Smith.
Huvudrätten blev det som var kvar av den här laxen, en grönsakspytt/ratatouille av lök, squash, aubergine, tomater och örtkryddor, och så en kall sås av creme fraiche och getost.
Lite senare på kvällen (när dagsljuset ersatts av teveljus - ursäkta kass bild) åt vi efterrätt. Hasselnötsparfait, blandade bär och mörk choklad. Sen rullade jag fram till sängen mätt och nöjd. Utmärkt skärtorsdag!
Vi började med nötter, oliver och salami och en liten förrätt på avokado, sallad, ädelost, valnötter och vinägrettdressing.
Olive imitating Granny Smith.
Huvudrätten blev det som var kvar av den här laxen, en grönsakspytt/ratatouille av lök, squash, aubergine, tomater och örtkryddor, och så en kall sås av creme fraiche och getost.
Lite senare på kvällen (när dagsljuset ersatts av teveljus - ursäkta kass bild) åt vi efterrätt. Hasselnötsparfait, blandade bär och mörk choklad. Sen rullade jag fram till sängen mätt och nöjd. Utmärkt skärtorsdag!
11-04-22 - Inspiration
Jag har blivit helt insnöad på det här med Foyle's War på sista tiden. Inte själva serien (jag har redan sett i stort sett alla avsnitt för länge sen), men att ha den världen i huvudet som modeinspiration. Engelskt, krigstid, lantliv, funktion över form och teatime i murriga bibliotek. Läder, militärgrönt, ylle, kraftig bomullsväv och linne, nötta mässingsspännen, brunt, grått och marin, och så blanda upp med lite blommigt. Rejäla grejer som funkar och som är så långt borta det går från ytligt, glansigt, syntet och plast.
När jag tänker på saken skulle det inte alls vara dumt att låta den inspirationen gå vidare till inredning och andra delar av livet också. Inte alls dumt.
11-04-22
Det är underbart här nu på morgonen. 24 grader i solen, totalt vindstilla, fåglarna är som galna medan människor och trafik är nästan helt frånvarande. En promenad gjorde mig helt uppfylld av nuet och utomlandskänsla. Såna här dagar som nästan är för bra för att vara sanna. Vårskrik!
torsdag 21 april 2011
11-04-21 - MAF-test
Idag var det dags att göra ett första MAF-test för att ha något att jämföra med framöver. Men det blev ju lite knäppt eftersom det blåste en hel del och sluttade både uppför och nerför mer än jag trodde, så nån sån där fin stigande skala av kilometertider fick jag inte alls.
Motvind och solen i ansiktet bortåt, medvind och solen i ryggen hemåt. Men den första kilometern var den snabbaste i alla fall, så nånting måste väl ha blivit rätt. Alla Garmindata här.
Jag skulle antagligen ha tagit mig fram fortare och fått "snyggare" siffror om jag promenerat riktigt fort och varvat med korta bitar av snabbare jogging, men det är ju inte det som är poängen. Jag vill ju lära mig att springa med låg puls, inte att promenera med hög. Så jag lunkar på så sakta jag bara kan och ändå blir det inte tillräckligt lugnt hela tiden utan jag måste bryta och gå några meter då och då. Det första målet blir såklart att kunna jogga oavbrutet ett helt pass. Det är nog dels en konditionsfråga men också en teknikfråga - det är svårt att veta hur man egentligen gör för att jogga såpass sakta och avslappnat att pulsen inte sticker iväg. (Säkert kan tekniken också ha påverkat min konstiga kilometertidskurva, för ju längre in i ett pass jag är desto bättre går det att få in den rätta knixen.)
Nöter vidare.
Motvind och solen i ansiktet bortåt, medvind och solen i ryggen hemåt. Men den första kilometern var den snabbaste i alla fall, så nånting måste väl ha blivit rätt. Alla Garmindata här.
Jag skulle antagligen ha tagit mig fram fortare och fått "snyggare" siffror om jag promenerat riktigt fort och varvat med korta bitar av snabbare jogging, men det är ju inte det som är poängen. Jag vill ju lära mig att springa med låg puls, inte att promenera med hög. Så jag lunkar på så sakta jag bara kan och ändå blir det inte tillräckligt lugnt hela tiden utan jag måste bryta och gå några meter då och då. Det första målet blir såklart att kunna jogga oavbrutet ett helt pass. Det är nog dels en konditionsfråga men också en teknikfråga - det är svårt att veta hur man egentligen gör för att jogga såpass sakta och avslappnat att pulsen inte sticker iväg. (Säkert kan tekniken också ha påverkat min konstiga kilometertidskurva, för ju längre in i ett pass jag är desto bättre går det att få in den rätta knixen.)
Nöter vidare.
onsdag 20 april 2011
11-04-20
Jag tycker verkligen, verkligen om H&M:s nya Conscious Collection. Främst hela grejen med ekologiskt och återvunnet förstås, men sen finns det himla många fina plagg också. Mina favoriter är de här ovanför. Ett problem bara: det är plagg som är fina i teorin. I verkligheten så vet jag ju hur det skulle gå med alla skira spetsar, hålsömmar, syntetmaterial och superljusa färger. Det är såna plagg man använder ett par gånger tills spetsarna gått sönder eller de måste tvättas och efteråt kastar man dem längst in i garderoben och är arg på dem. Nej. Funkar icket.
tisdag 19 april 2011
11-04-19 - Food!
Så här kan en ganska vanlig dag av ätande se ut för mig.
13.50, direkt efter ett styrkepass: proteinshake på ½ dl Bakepro (det proteinpulver jag hittat som är mest fritt från tillsatser, sötningsmedel och annat skräp) och 2 dl mjölk. Alltid proteinshake då jag tränat.
14.00-14.30 Frukostlunchfika, eller vad man nu kallar en brunch intagen på eftermiddagen? På assietten kokt ägg med kaviar (kaviar = ett av de regelmässiga undantagen från det tillsatsfria), frukostruta med smör, ost och paprika och riskaka med smör, getost och paprika. I skålen ett par teskedar kokosfett, en näve kokosflingor, blandade bär och fil. Vanligtvis använder jag gräddfil eller medelhavsyoghurt, men nu råkade jag ha filmjölk hemma efter en färskosttillverkning. Ofta ser det ut ungefär så här, med variationer av pålägg och vad jag har i filen förstås, men lika ofta byter jag en eller flera komponenter mot makrill i tomatsås, köttbullar, kalvsylta, en halv portion middagsrester etc. Sånt jag är sugen på alt. som behöver ätas upp. Te och bok. Boken äter jag dock inte upp! Men visst har jag möjligtvis världens sötaste bokmärke? Inköpt på spanska ridskolan i Wien av min bror. Älsk.
En stund senare: några smakslickar grädde och glass när jag gjorde parfait. Gudagott. Receptet kommer!
18.00: Middag. Tråkiga rester från dagen innan, så ni får en bild på originalutförandet istället för den mikrovärmda sörja jag faktiskt åt. Örtmarinerad, saltbäddsbakad laxsida med champinjoner och tomathalvor gratinerade med färskost, och några gröna blad på sidan av. "Efterrätt": några ostskivor. Middagen innehåller alltid grönsaker och/eller rotfrukter i nån form och kött/fisk/fågel i nån form, tillagat i alla möjliga olika former. Rätt standard LCHF-mat för det mesta, men ibland med potatis eller sötpotatis.
21.00: Kvällsfika. En stor kopp te och så en halv kokosnöt, ett plommon, en näve mandlar och en halv burk keso hackat och hoprört. Nån sorts sån här röra med keso eller kvarg och frukt eller grönsaker blir det nästan varenda kväll. Jag försöker variera mig ibland och äta nåt annat, men återkommer alltid till mina röror illa kvickt. Det finns ju inget godare!
Och så runda av det hela med ett par bitar 86 % choklad. Sen kanske jag råkade gå och nalla ett par bitar av min hemgjorda mint-ischoklad i kylen också. Kanske. Osäkra källor på det.
14.00-14.30 Frukostlunchfika, eller vad man nu kallar en brunch intagen på eftermiddagen? På assietten kokt ägg med kaviar (kaviar = ett av de regelmässiga undantagen från det tillsatsfria), frukostruta med smör, ost och paprika och riskaka med smör, getost och paprika. I skålen ett par teskedar kokosfett, en näve kokosflingor, blandade bär och fil. Vanligtvis använder jag gräddfil eller medelhavsyoghurt, men nu råkade jag ha filmjölk hemma efter en färskosttillverkning. Ofta ser det ut ungefär så här, med variationer av pålägg och vad jag har i filen förstås, men lika ofta byter jag en eller flera komponenter mot makrill i tomatsås, köttbullar, kalvsylta, en halv portion middagsrester etc. Sånt jag är sugen på alt. som behöver ätas upp. Te och bok. Boken äter jag dock inte upp! Men visst har jag möjligtvis världens sötaste bokmärke? Inköpt på spanska ridskolan i Wien av min bror. Älsk.
En stund senare: några smakslickar grädde och glass när jag gjorde parfait. Gudagott. Receptet kommer!
18.00: Middag. Tråkiga rester från dagen innan, så ni får en bild på originalutförandet istället för den mikrovärmda sörja jag faktiskt åt. Örtmarinerad, saltbäddsbakad laxsida med champinjoner och tomathalvor gratinerade med färskost, och några gröna blad på sidan av. "Efterrätt": några ostskivor. Middagen innehåller alltid grönsaker och/eller rotfrukter i nån form och kött/fisk/fågel i nån form, tillagat i alla möjliga olika former. Rätt standard LCHF-mat för det mesta, men ibland med potatis eller sötpotatis.
21.00: Kvällsfika. En stor kopp te och så en halv kokosnöt, ett plommon, en näve mandlar och en halv burk keso hackat och hoprört. Nån sorts sån här röra med keso eller kvarg och frukt eller grönsaker blir det nästan varenda kväll. Jag försöker variera mig ibland och äta nåt annat, men återkommer alltid till mina röror illa kvickt. Det finns ju inget godare!
Och så runda av det hela med ett par bitar 86 % choklad. Sen kanske jag råkade gå och nalla ett par bitar av min hemgjorda mint-ischoklad i kylen också. Kanske. Osäkra källor på det.
måndag 18 april 2011
11-04-18 - Idag...
... pågår operation Fota Allt Jag Äter. Det är hög tid att göra en ny exempelmatdag tycker jag. Det inlägget kommer imorgon.
... är jag gräsänka för tredje veckan i rad. Men bara två dagar den här gången och sen får jag förhoppningsvis behålla min älskade här hemma ett tag. Det är riktigt tråkigt, slitigt och tomt, tomt, tomt nu.
... kändes det bra att vara tillbaka på jobbet igen efter sjukdagarna.
... styrketränar jag så det säger "sprätt!" i min armbåge. Men det gör peppar, peppar inte ont. Ännu i alla fall.
... drömmer jag vilda drömmar och smider högtflygande planer utan att ha minsta täckning för det. Det är ju bara så roligt och svårt att låta bli.
... är jag less på vårstormandet. Brukar det inte lugna sig på nätterna åtminstone? Inte den här gången.
... tillverkar jag urgod spritglass.
... längtar jag till påsken! Släkt, vänner, sill, umgänge, ägg, lax, sill, fårfiol, gula fjädrar, sill, keramikkycklingar och påskris. Grymt sugen på sill. Och allt det andra också förstås.
... är jag gräsänka för tredje veckan i rad. Men bara två dagar den här gången och sen får jag förhoppningsvis behålla min älskade här hemma ett tag. Det är riktigt tråkigt, slitigt och tomt, tomt, tomt nu.
... kändes det bra att vara tillbaka på jobbet igen efter sjukdagarna.
... styrketränar jag så det säger "sprätt!" i min armbåge. Men det gör peppar, peppar inte ont. Ännu i alla fall.
... drömmer jag vilda drömmar och smider högtflygande planer utan att ha minsta täckning för det. Det är ju bara så roligt och svårt att låta bli.
... är jag less på vårstormandet. Brukar det inte lugna sig på nätterna åtminstone? Inte den här gången.
... tillverkar jag urgod spritglass.
... längtar jag till påsken! Släkt, vänner, sill, umgänge, ägg, lax, sill, fårfiol, gula fjädrar, sill, keramikkycklingar och påskris. Grymt sugen på sill. Och allt det andra också förstås.
söndag 17 april 2011
11-04-17
Nu fick jag äntligen till det. Tre matkvitton, inget annat.
En vecka kvar. Och sen hörni...
... Då ska jag köpa något som jag velat ha i massor av år, som jag verkligen behöver och kommer att ha nytta av, men som alltid, alltid blivit bortprioriterat. Nu närmar det sig.
11-04-17 - MAF-pass
Okej, jag är väl fortfarande inte helt frisk, så det kanske hade varit klokt att vänta några dagar till och kanske påverkade det pulsen, men jag var så pigg och glad och studsig att jag bara inte kunde låta bli. MAF-premiär alltså!
Och fy vad svårt det var. Inte svårt som i jobbigt, utan som i praktiskt taget omöjligt att hålla sig på rätt puls. Jag har räknat ut min MAF-puls till 152 och skulle alltså hålla mig till att ha 142-152 i puls under hela passet. I början sprang jag förstås alldeles för fort och fick konstant variera mellan att gå och att jogga. Efter ett par kilometer började jag få in knixen för hur jag skulle lyckas lunka tillräckligt sakta för att kunna göra det åtminstone en lite längre sammanhållande sträcka.
Jag upptäckte också hur enormt mycket de yttre förhållandena påverkar - i minsta svaga uppförslut fick jag jogga så ofantligt sakta att det hade gått mycket fortare framåt att promenera, men då dyker ju pulsen för lågt, och i minsta nedförslut fick jag plötsligt gasa på för att hålla pulsen uppe. Medvind och motvind gav samma verkan och det blev en evig växelverkan. Gasa, bromsa, springa, gå, öka, minska, fortare, långsammare, uppåt, nedåt. Svårt!
Men samtidigt en ganska rolig utmaning att lyckas hålla sig rätt. Att komma hem pigg, varm och full av energi var ju också en ny, härlig upplevelse. Jag tror att när jag lär mig bättre vilket tempo jag kan hålla och inte behöver stirra på pulsklockan konstant så kommer det här att bli grymt bra. Och tänk sen nån gång långt fram i tiden, då kommer jag att ha jobbat mig tillbaka till att hålla 6-7-minuterstempo eller kanske ännu snabbare och då utan att bli det minsta ansträngd. Sweet.
Jag promenerade ungefär tio minuter i början av passet som uppvärmning, så snitten blir lite missvisande. Totala tiden är precis samma som den brukar vara nära jag promenerar med stavarna hela den här sträckan; inte så imponerande alltså. Men man ska ju börja nånstans och härifrån ska det ju bara gå framåt har jag tänkt. Det blir spännande.
P.S. Det här är inget för den som bryr sig om hur det ser ut när man är ute och tränar. Jag undrar just vad folk tänker när jag kommer där gående tjugo meter, joggande saktare än promenerandet femtio meter, gående tjugo meter och så vidare, hela tiden stirrande ner på vänstra handleden. Haha. Men det är ju inte för att andra ska se mig och ha absolut ingen anledning att lägga märke till mig eller kommentera som jag tränar. Det är så skönt att ha slutat bry sig om sånt där.
P.P.S. Först förstod jag inte riktigt poängen med ett MAF-test. Det gör man ju kontinuerligt varje kilometer på varje pass tänkte jag? Men när jag kom ut i verkligheten bland kullar och vind så trillade polletten ner. Jag tror att jag ska göra ett test fram och tillbaka längs den raka, platta, urtrista Gamla Lulevägen nån dag nästa vecka när det är vindstilla.
Och fy vad svårt det var. Inte svårt som i jobbigt, utan som i praktiskt taget omöjligt att hålla sig på rätt puls. Jag har räknat ut min MAF-puls till 152 och skulle alltså hålla mig till att ha 142-152 i puls under hela passet. I början sprang jag förstås alldeles för fort och fick konstant variera mellan att gå och att jogga. Efter ett par kilometer började jag få in knixen för hur jag skulle lyckas lunka tillräckligt sakta för att kunna göra det åtminstone en lite längre sammanhållande sträcka.
Jag upptäckte också hur enormt mycket de yttre förhållandena påverkar - i minsta svaga uppförslut fick jag jogga så ofantligt sakta att det hade gått mycket fortare framåt att promenera, men då dyker ju pulsen för lågt, och i minsta nedförslut fick jag plötsligt gasa på för att hålla pulsen uppe. Medvind och motvind gav samma verkan och det blev en evig växelverkan. Gasa, bromsa, springa, gå, öka, minska, fortare, långsammare, uppåt, nedåt. Svårt!
Men samtidigt en ganska rolig utmaning att lyckas hålla sig rätt. Att komma hem pigg, varm och full av energi var ju också en ny, härlig upplevelse. Jag tror att när jag lär mig bättre vilket tempo jag kan hålla och inte behöver stirra på pulsklockan konstant så kommer det här att bli grymt bra. Och tänk sen nån gång långt fram i tiden, då kommer jag att ha jobbat mig tillbaka till att hålla 6-7-minuterstempo eller kanske ännu snabbare och då utan att bli det minsta ansträngd. Sweet.
Jag promenerade ungefär tio minuter i början av passet som uppvärmning, så snitten blir lite missvisande. Totala tiden är precis samma som den brukar vara nära jag promenerar med stavarna hela den här sträckan; inte så imponerande alltså. Men man ska ju börja nånstans och härifrån ska det ju bara gå framåt har jag tänkt. Det blir spännande.
P.S. Det här är inget för den som bryr sig om hur det ser ut när man är ute och tränar. Jag undrar just vad folk tänker när jag kommer där gående tjugo meter, joggande saktare än promenerandet femtio meter, gående tjugo meter och så vidare, hela tiden stirrande ner på vänstra handleden. Haha. Men det är ju inte för att andra ska se mig och ha absolut ingen anledning att lägga märke till mig eller kommentera som jag tränar. Det är så skönt att ha slutat bry sig om sånt där.
P.P.S. Först förstod jag inte riktigt poängen med ett MAF-test. Det gör man ju kontinuerligt varje kilometer på varje pass tänkte jag? Men när jag kom ut i verkligheten bland kullar och vind så trillade polletten ner. Jag tror att jag ska göra ett test fram och tillbaka längs den raka, platta, urtrista Gamla Lulevägen nån dag nästa vecka när det är vindstilla.
lördag 16 april 2011
torsdag 14 april 2011
11-04-14 - 2
Jag har blivit rent ut sagt urusel på det här med att vara sjuk.
Fram till för ett par år sen tyckte jag helt ärligt om att vara sjuk, just för att då var det tillåtet att bara sitta inne och inte göra nånting. Jag hade en ursäkt för min dåliga ork. Och för att jag tyckte så så trodde jag ju att jag var en riktigt obehagligt lat jävel, och slog ner på mig själv för det och hamnade i en lite ond cirkel. Men jag var ju inte lat egentligen, för det var ju inte så att inte ville vilja göra saker, jag orkade ju bara inte. Jag mådde mycket sämre både fysiskt och psykiskt än vad jag ville inse.
Inser jag nu. Rätt träning och rätt näring har gjort underverk för mitt mående. Det är klart att det inte är jobbigt att göra en massa grejer när man har energin, orken och lusten!
Ikväll har jag gått till Ica och pantat burkar och handlat mat. Genomsvettig med feber. Det var bara så himla tråkigt att sitta här hemma hela dagen, så jag blev alldeles rastlös. En rastlöshet som jag före de sista åren inte upplevt sen jag var kanske tolv-tretton. En positiv verksamhetsvilja. Det är inget påtvingat "jag borde" i mina tankar längre, utan ett ärligt "jag vill!". En sån underbar känsla att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.
Förresten blev jag tillfrågad på engelska om priser och varor i butiken ikväll inte en, utan två gånger. Språket kom helt naturligt och det var så löjligt lätt att hitta rätt ord. Känns bra att kunna vara till hjälp.
Fram till för ett par år sen tyckte jag helt ärligt om att vara sjuk, just för att då var det tillåtet att bara sitta inne och inte göra nånting. Jag hade en ursäkt för min dåliga ork. Och för att jag tyckte så så trodde jag ju att jag var en riktigt obehagligt lat jävel, och slog ner på mig själv för det och hamnade i en lite ond cirkel. Men jag var ju inte lat egentligen, för det var ju inte så att inte ville vilja göra saker, jag orkade ju bara inte. Jag mådde mycket sämre både fysiskt och psykiskt än vad jag ville inse.
Inser jag nu. Rätt träning och rätt näring har gjort underverk för mitt mående. Det är klart att det inte är jobbigt att göra en massa grejer när man har energin, orken och lusten!
Ikväll har jag gått till Ica och pantat burkar och handlat mat. Genomsvettig med feber. Det var bara så himla tråkigt att sitta här hemma hela dagen, så jag blev alldeles rastlös. En rastlöshet som jag före de sista åren inte upplevt sen jag var kanske tolv-tretton. En positiv verksamhetsvilja. Det är inget påtvingat "jag borde" i mina tankar längre, utan ett ärligt "jag vill!". En sån underbar känsla att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.
(Roade mig med dålig webcam i eftermiddag.)
11-04-14
Jaha. Bara för att jag sa sådär om träningen igår så gick jag ju och blev sjuk typ direkt efter att jag skrivit inlägget. Halsont, feber och total kraftlöshet är mina kumpaner idag. Yey.
Som det är nu så har jag ett som blev för litet efter första tvätten och allihop är tråkigt grådaskiga i färgen trots tvätt med vittvättmedel i 60° varje gång och bara något års användning. Märken från Ikea, Ellos, Hemtex och fler ställen. Nu är jag less på att det fortsätter kännas ofräscht när man bäddar rent. Tips mottages tacksamt!
(Bild.)
Stapplar upp och ner i tvättstugan i alla fall, och bäddar rent i sängen. Vilket leder mig in på en viktig fråga: Var köper man vita dra-på-lakan för dubbelsäng i bra kvalitet som varken krymper eller missfärgas?Som det är nu så har jag ett som blev för litet efter första tvätten och allihop är tråkigt grådaskiga i färgen trots tvätt med vittvättmedel i 60° varje gång och bara något års användning. Märken från Ikea, Ellos, Hemtex och fler ställen. Nu är jag less på att det fortsätter kännas ofräscht när man bäddar rent. Tips mottages tacksamt!
onsdag 13 april 2011
11-04-13
Kanske har jag hittat ett sätt att införliva (jag var tvungen att slå upp incorporate i mitt engelska lexikon för att hitta det svenska ordet - pinsamt!) löpningen i min "primal lifestyle"? Igår snubblade jag över Phil Maffetones metod MAF (Maximum Aerobic Function) och 180 Formula. Allt om vad det handlar om kan ni läsa i det här utdraget ur hans bok The Big Book of Endurance Traning and Racing, men jag drar det lite i korthet. Det är alltså en metod för att långsiktigt bygga upp en stabil aerob grund att träna på, att få en solid kondition och utöver musklerna stärka leder, senor och ligament från grunden, för att minimera skaderisken. Själva kärnan i det hela är att hålla koll på sin puls. Man ska ligga på sin egen MAF hela tiden. Man kommer då att ta sig fram snabbast den första kilometern och sen successivt långsammare genom passet, för att hålla sig kvar på samma puls. Sin MAF räknar man ut med 180 Formula som det står om i artikeln.
I början kommer jag förmodligen mest att få promenera eller ägna mig åt den förhatliga termen gågging (ogillar inte utförandet, bara själva ordet), men genom att göra det på ett målmedvetet och välplanerat sätt kommer jag alltså komma framåt - uppåt ändå, jag kommer att kunna röra mig fortare och fortare med samma puls och till slut är jag där jag vill: springande lätt och ansträngningslöst på långa härliga turer i skogen, fylld av energi. Utan att tvärtom bli energilös, frusen och oproportionerligt hungrig resten av dagen, som det ser ut i dagsläget efter ett löppass.
Idag har jag ett styrkepass inplanerat och imorgon egentligen vilodag, men vi får se, nu är jag ju ivrig att testa. (Ett bra MAF-test för att se hur man ligger till och jämföra framsteg finns att läsa om här förresten.) Så snart jag varit ute på mitt första MAF-pass så skriver jag om det här förstås.
(Bild.)
Jag vill ju komma bort ifrån högintensiv konditionsträning, chronic cardio, då jag tror att det egentligen inte alls är hälsofrämjande. Men när jag springer är det himla svårt, för att inte säga omöjligt, att inte hamna i det där långa nötandet på uppåt 90 % av maxpuls. Jag vill inte behöva ligga där uppe, jag vill kunna använda mig av joggingen som den del av PBF som går under benämningen Move Frequently at a Slow Pace (står inte så mycket om det i länken, men ladda hem e-boken gratis för att läsa mer). För att göra det ska man hålla sig till upp till 75 % av maxpuls, men det överstiger jag ju med råge varenda gång. Här kommer det fina i kråksången: genom att träna med MAF så kommer jag att hålla mig till max 76 % av maxpuls. Alltså samtidigt som jag tränar upp min löpning och löpningskondition. Score!I början kommer jag förmodligen mest att få promenera eller ägna mig åt den förhatliga termen gågging (ogillar inte utförandet, bara själva ordet), men genom att göra det på ett målmedvetet och välplanerat sätt kommer jag alltså komma framåt - uppåt ändå, jag kommer att kunna röra mig fortare och fortare med samma puls och till slut är jag där jag vill: springande lätt och ansträngningslöst på långa härliga turer i skogen, fylld av energi. Utan att tvärtom bli energilös, frusen och oproportionerligt hungrig resten av dagen, som det ser ut i dagsläget efter ett löppass.
Idag har jag ett styrkepass inplanerat och imorgon egentligen vilodag, men vi får se, nu är jag ju ivrig att testa. (Ett bra MAF-test för att se hur man ligger till och jämföra framsteg finns att läsa om här förresten.) Så snart jag varit ute på mitt första MAF-pass så skriver jag om det här förstås.
måndag 11 april 2011
11-04-11
Nu. Äntligen.
I höstas köpte jag en sån här bricka på Ikea. Inte så rolig, men den enda jag hittade som var rejält stor som jag ville ha den. Sen har jag slipat den, grundmålat och målat två lager vit färg runt om (har varit tvungen att ha den ute i Unbyn för målningen, så det har blivit sporadiskt och med långa uppehåll). Jag ville ha nåt fint motiv på själva bottenytan, så sen har jag letat snygga servetter att använda till decoupage ungefär varje gång jag varit på stan hela vintern och våren. Till ingen nytta. En dag gav jag upp och började klura på andra alternativ, och med hjälp av papper, decoupagelim och lack så blev den så här till slut!
Urklippen (urriven?) kommer från en tidning jag hittade i en gammal stuga i skogen i somras, en Norrskensflamman från 1946. Bladen har jag helt enkelt googlat, gimpat och skrivit ut.
Den här brickan kommer att passa perfekt till att bära tekanna, tekoppar och allehanda godsaker på mellan kök, vardagsrum och balkong. Och skam vore det väl annars, så jäkla mycket tid som jag lagt ner på att måla oräkneligt antal varv med färg, lim och lack. Men nu är den KLAR. Puh.
Urklippen (urriven?) kommer från en tidning jag hittade i en gammal stuga i skogen i somras, en Norrskensflamman från 1946. Bladen har jag helt enkelt googlat, gimpat och skrivit ut.
Den här brickan kommer att passa perfekt till att bära tekanna, tekoppar och allehanda godsaker på mellan kök, vardagsrum och balkong. Och skam vore det väl annars, så jäkla mycket tid som jag lagt ner på att måla oräkneligt antal varv med färg, lim och lack. Men nu är den KLAR. Puh.
söndag 10 april 2011
11-04-10
Då var det dags igen för veckans mest fruktade blogginlägg! Haha, nej inte riktigt, men visst är det lite besvärligt att tvingas tänka igenom och motivera sin beslut. Bra så.
Den här veckan har jag inte svävat ut i delikatessernas värld, men fastan har fått stå tillbaka lite, lite för min kreativa sida.
* Tre matkvitton. Fair enough.
* Colorama - lack för att äntligen kunna måla färdigt min pimpade Ikea-bricka. Får ändå gå under "okej" eftersom jag hållit på med den där brickan så himla länge, långt innan fastan började, och den kommer faktiskt att komma till stor användning nu. Snart. När lacken härdat helt färdigt i en vecka. (Suck.)
* Granngården - tyvärr är det inte tillräckligt mycket vår ännu för att katterna ska kunna knapra gräs utomhus, alltså behövs kattgräsfrö. Och så blev det ju de där blompinnarna också. Jaja, inga stora utgifter.
* Apoteket - inga direkta livsnödvändigheter, men sånt som behövs för välbefinnandet.
Godkänt betyg, men inte mer.
Och nu är det bara två veckor kvar. Piece of cake! Kanske borde jag fortsätta redovisa mina kvitton här på bloggen även efter påsk? Det känns i alla fall som en väldigt nyttig grej att göra, för det är svårt att tappa huvudet helt eller slentrianmässigt eller impulsivt "råka" göra inköp när jag vet att ni har koll på mig. Tål att tänkas på.
Den här veckan har jag inte svävat ut i delikatessernas värld, men fastan har fått stå tillbaka lite, lite för min kreativa sida.
* Tre matkvitton. Fair enough.
* Colorama - lack för att äntligen kunna måla färdigt min pimpade Ikea-bricka. Får ändå gå under "okej" eftersom jag hållit på med den där brickan så himla länge, långt innan fastan började, och den kommer faktiskt att komma till stor användning nu. Snart. När lacken härdat helt färdigt i en vecka. (Suck.)
* Granngården - tyvärr är det inte tillräckligt mycket vår ännu för att katterna ska kunna knapra gräs utomhus, alltså behövs kattgräsfrö. Och så blev det ju de där blompinnarna också. Jaja, inga stora utgifter.
* Apoteket - inga direkta livsnödvändigheter, men sånt som behövs för välbefinnandet.
Godkänt betyg, men inte mer.
Och nu är det bara två veckor kvar. Piece of cake! Kanske borde jag fortsätta redovisa mina kvitton här på bloggen även efter påsk? Det känns i alla fall som en väldigt nyttig grej att göra, för det är svårt att tappa huvudet helt eller slentrianmässigt eller impulsivt "råka" göra inköp när jag vet att ni har koll på mig. Tål att tänkas på.
lördag 9 april 2011
11-04-09 - Pysseldags
Ni vet ju att jag beställde lite textilier från H&M Home för ett tag sen? (Okej, ganska länge sen.) Nu har jag äntligen tagit itu med ett av mina två projekt, efter en del funderande och till sist ett impulsköp, och numera är kökshandduken en tavla! Den var liksom alldeles för fin för att hänga hopskrövlad på en krok och gömd bakom en paradhandduk.
Jag köpte 70 cm långa blompinnar i trä, men de var alldeles för tjocka för att gå in de färdigsydda kanalerna längs handdukskanterna, så jag satte mig och täljde ner dem till nästan hälften. Lite pyssel förstås, men jag hade mycket större lust till det än till att sprätta upp hela kanterna och sen försöka sy för hand runt pinnarna. Jag öppnade två av hörnen med en sprättare och trädde in pinnarna och sydde ihop igen. Den lilla rutan längst ut i varje hörn fick klara sig utan pinne för att jag skulle slippa sprätta och sy i alla fyra hörn. Det blir ju ingen större påfrestning eller slitage på en väggprydnad ändå, så det duger säkert.
Och så var det klart att hänga upp väggen. Ögla att hänga i fanns ju redan på plats.
I hallen hittade jag ett lämpligt hem för min textilkonst. (Eller min masstillverkade budgetkitsch, om man nu känner för att vara sån.) Finfint tycker jag.
Jag köpte 70 cm långa blompinnar i trä, men de var alldeles för tjocka för att gå in de färdigsydda kanalerna längs handdukskanterna, så jag satte mig och täljde ner dem till nästan hälften. Lite pyssel förstås, men jag hade mycket större lust till det än till att sprätta upp hela kanterna och sen försöka sy för hand runt pinnarna. Jag öppnade två av hörnen med en sprättare och trädde in pinnarna och sydde ihop igen. Den lilla rutan längst ut i varje hörn fick klara sig utan pinne för att jag skulle slippa sprätta och sy i alla fyra hörn. Det blir ju ingen större påfrestning eller slitage på en väggprydnad ändå, så det duger säkert.
Och så var det klart att hänga upp väggen. Ögla att hänga i fanns ju redan på plats.
I hallen hittade jag ett lämpligt hem för min textilkonst. (Eller min masstillverkade budgetkitsch, om man nu känner för att vara sån.) Finfint tycker jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)