Åh. Vi är någonting väldigt viktigt på spåren nu.
Food Reward: a Dominant Factor in Obesity, Part 2
Vem behöver läsa deckare när det finns nutritionsbloggar liksom? Fast ja, det är fritt fram att kalla mig insnöad och nördig nu. Haha.
(Tidigare: del 1)
Visar inlägg med etikett hälsa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett hälsa. Visa alla inlägg
lördag 7 maj 2011
fredag 29 april 2011
11-04-29 - Jo förresten...
... lite mer har jag att säga. Det här är ju hyperintressant:
Food Reward: A dominant factor in obesity, pt.1
Det kommer att bli väldigt spännande att följa fortsättningen. Stephan är alltid sansad och lättläst med väl underbyggda teser - inget vilt spekulerande utan han är snarare den som kommer med sammanfattningen efter att alla andra brainstormat färdigt (och haft fel sju gånger var längs vägen). Missa heller inte de alltid kloka och intressanta kommentarerna. Like!
Food Reward: A dominant factor in obesity, pt.1
Det kommer att bli väldigt spännande att följa fortsättningen. Stephan är alltid sansad och lättläst med väl underbyggda teser - inget vilt spekulerande utan han är snarare den som kommer med sammanfattningen efter att alla andra brainstormat färdigt (och haft fel sju gånger var längs vägen). Missa heller inte de alltid kloka och intressanta kommentarerna. Like!
tisdag 19 april 2011
11-04-19 - Food!
Så här kan en ganska vanlig dag av ätande se ut för mig.
13.50, direkt efter ett styrkepass: proteinshake på ½ dl Bakepro (det proteinpulver jag hittat som är mest fritt från tillsatser, sötningsmedel och annat skräp) och 2 dl mjölk. Alltid proteinshake då jag tränat.
14.00-14.30 Frukostlunchfika, eller vad man nu kallar en brunch intagen på eftermiddagen? På assietten kokt ägg med kaviar (kaviar = ett av de regelmässiga undantagen från det tillsatsfria), frukostruta med smör, ost och paprika och riskaka med smör, getost och paprika. I skålen ett par teskedar kokosfett, en näve kokosflingor, blandade bär och fil. Vanligtvis använder jag gräddfil eller medelhavsyoghurt, men nu råkade jag ha filmjölk hemma efter en färskosttillverkning. Ofta ser det ut ungefär så här, med variationer av pålägg och vad jag har i filen förstås, men lika ofta byter jag en eller flera komponenter mot makrill i tomatsås, köttbullar, kalvsylta, en halv portion middagsrester etc. Sånt jag är sugen på alt. som behöver ätas upp. Te och bok. Boken äter jag dock inte upp! Men visst har jag möjligtvis världens sötaste bokmärke? Inköpt på spanska ridskolan i Wien av min bror. Älsk.
En stund senare: några smakslickar grädde och glass när jag gjorde parfait. Gudagott. Receptet kommer!
18.00: Middag. Tråkiga rester från dagen innan, så ni får en bild på originalutförandet istället för den mikrovärmda sörja jag faktiskt åt. Örtmarinerad, saltbäddsbakad laxsida med champinjoner och tomathalvor gratinerade med färskost, och några gröna blad på sidan av. "Efterrätt": några ostskivor. Middagen innehåller alltid grönsaker och/eller rotfrukter i nån form och kött/fisk/fågel i nån form, tillagat i alla möjliga olika former. Rätt standard LCHF-mat för det mesta, men ibland med potatis eller sötpotatis.
21.00: Kvällsfika. En stor kopp te och så en halv kokosnöt, ett plommon, en näve mandlar och en halv burk keso hackat och hoprört. Nån sorts sån här röra med keso eller kvarg och frukt eller grönsaker blir det nästan varenda kväll. Jag försöker variera mig ibland och äta nåt annat, men återkommer alltid till mina röror illa kvickt. Det finns ju inget godare!
Och så runda av det hela med ett par bitar 86 % choklad. Sen kanske jag råkade gå och nalla ett par bitar av min hemgjorda mint-ischoklad i kylen också. Kanske. Osäkra källor på det.
14.00-14.30 Frukostlunchfika, eller vad man nu kallar en brunch intagen på eftermiddagen? På assietten kokt ägg med kaviar (kaviar = ett av de regelmässiga undantagen från det tillsatsfria), frukostruta med smör, ost och paprika och riskaka med smör, getost och paprika. I skålen ett par teskedar kokosfett, en näve kokosflingor, blandade bär och fil. Vanligtvis använder jag gräddfil eller medelhavsyoghurt, men nu råkade jag ha filmjölk hemma efter en färskosttillverkning. Ofta ser det ut ungefär så här, med variationer av pålägg och vad jag har i filen förstås, men lika ofta byter jag en eller flera komponenter mot makrill i tomatsås, köttbullar, kalvsylta, en halv portion middagsrester etc. Sånt jag är sugen på alt. som behöver ätas upp. Te och bok. Boken äter jag dock inte upp! Men visst har jag möjligtvis världens sötaste bokmärke? Inköpt på spanska ridskolan i Wien av min bror. Älsk.
En stund senare: några smakslickar grädde och glass när jag gjorde parfait. Gudagott. Receptet kommer!
18.00: Middag. Tråkiga rester från dagen innan, så ni får en bild på originalutförandet istället för den mikrovärmda sörja jag faktiskt åt. Örtmarinerad, saltbäddsbakad laxsida med champinjoner och tomathalvor gratinerade med färskost, och några gröna blad på sidan av. "Efterrätt": några ostskivor. Middagen innehåller alltid grönsaker och/eller rotfrukter i nån form och kött/fisk/fågel i nån form, tillagat i alla möjliga olika former. Rätt standard LCHF-mat för det mesta, men ibland med potatis eller sötpotatis.
21.00: Kvällsfika. En stor kopp te och så en halv kokosnöt, ett plommon, en näve mandlar och en halv burk keso hackat och hoprört. Nån sorts sån här röra med keso eller kvarg och frukt eller grönsaker blir det nästan varenda kväll. Jag försöker variera mig ibland och äta nåt annat, men återkommer alltid till mina röror illa kvickt. Det finns ju inget godare!
Och så runda av det hela med ett par bitar 86 % choklad. Sen kanske jag råkade gå och nalla ett par bitar av min hemgjorda mint-ischoklad i kylen också. Kanske. Osäkra källor på det.
söndag 17 april 2011
11-04-17 - MAF-pass
Okej, jag är väl fortfarande inte helt frisk, så det kanske hade varit klokt att vänta några dagar till och kanske påverkade det pulsen, men jag var så pigg och glad och studsig att jag bara inte kunde låta bli. MAF-premiär alltså!
Och fy vad svårt det var. Inte svårt som i jobbigt, utan som i praktiskt taget omöjligt att hålla sig på rätt puls. Jag har räknat ut min MAF-puls till 152 och skulle alltså hålla mig till att ha 142-152 i puls under hela passet. I början sprang jag förstås alldeles för fort och fick konstant variera mellan att gå och att jogga. Efter ett par kilometer började jag få in knixen för hur jag skulle lyckas lunka tillräckligt sakta för att kunna göra det åtminstone en lite längre sammanhållande sträcka.
Jag upptäckte också hur enormt mycket de yttre förhållandena påverkar - i minsta svaga uppförslut fick jag jogga så ofantligt sakta att det hade gått mycket fortare framåt att promenera, men då dyker ju pulsen för lågt, och i minsta nedförslut fick jag plötsligt gasa på för att hålla pulsen uppe. Medvind och motvind gav samma verkan och det blev en evig växelverkan. Gasa, bromsa, springa, gå, öka, minska, fortare, långsammare, uppåt, nedåt. Svårt!
Men samtidigt en ganska rolig utmaning att lyckas hålla sig rätt. Att komma hem pigg, varm och full av energi var ju också en ny, härlig upplevelse. Jag tror att när jag lär mig bättre vilket tempo jag kan hålla och inte behöver stirra på pulsklockan konstant så kommer det här att bli grymt bra. Och tänk sen nån gång långt fram i tiden, då kommer jag att ha jobbat mig tillbaka till att hålla 6-7-minuterstempo eller kanske ännu snabbare och då utan att bli det minsta ansträngd. Sweet.
Jag promenerade ungefär tio minuter i början av passet som uppvärmning, så snitten blir lite missvisande. Totala tiden är precis samma som den brukar vara nära jag promenerar med stavarna hela den här sträckan; inte så imponerande alltså. Men man ska ju börja nånstans och härifrån ska det ju bara gå framåt har jag tänkt. Det blir spännande.
P.S. Det här är inget för den som bryr sig om hur det ser ut när man är ute och tränar. Jag undrar just vad folk tänker när jag kommer där gående tjugo meter, joggande saktare än promenerandet femtio meter, gående tjugo meter och så vidare, hela tiden stirrande ner på vänstra handleden. Haha. Men det är ju inte för att andra ska se mig och ha absolut ingen anledning att lägga märke till mig eller kommentera som jag tränar. Det är så skönt att ha slutat bry sig om sånt där.
P.P.S. Först förstod jag inte riktigt poängen med ett MAF-test. Det gör man ju kontinuerligt varje kilometer på varje pass tänkte jag? Men när jag kom ut i verkligheten bland kullar och vind så trillade polletten ner. Jag tror att jag ska göra ett test fram och tillbaka längs den raka, platta, urtrista Gamla Lulevägen nån dag nästa vecka när det är vindstilla.
Och fy vad svårt det var. Inte svårt som i jobbigt, utan som i praktiskt taget omöjligt att hålla sig på rätt puls. Jag har räknat ut min MAF-puls till 152 och skulle alltså hålla mig till att ha 142-152 i puls under hela passet. I början sprang jag förstås alldeles för fort och fick konstant variera mellan att gå och att jogga. Efter ett par kilometer började jag få in knixen för hur jag skulle lyckas lunka tillräckligt sakta för att kunna göra det åtminstone en lite längre sammanhållande sträcka.
Jag upptäckte också hur enormt mycket de yttre förhållandena påverkar - i minsta svaga uppförslut fick jag jogga så ofantligt sakta att det hade gått mycket fortare framåt att promenera, men då dyker ju pulsen för lågt, och i minsta nedförslut fick jag plötsligt gasa på för att hålla pulsen uppe. Medvind och motvind gav samma verkan och det blev en evig växelverkan. Gasa, bromsa, springa, gå, öka, minska, fortare, långsammare, uppåt, nedåt. Svårt!
Men samtidigt en ganska rolig utmaning att lyckas hålla sig rätt. Att komma hem pigg, varm och full av energi var ju också en ny, härlig upplevelse. Jag tror att när jag lär mig bättre vilket tempo jag kan hålla och inte behöver stirra på pulsklockan konstant så kommer det här att bli grymt bra. Och tänk sen nån gång långt fram i tiden, då kommer jag att ha jobbat mig tillbaka till att hålla 6-7-minuterstempo eller kanske ännu snabbare och då utan att bli det minsta ansträngd. Sweet.
Jag promenerade ungefär tio minuter i början av passet som uppvärmning, så snitten blir lite missvisande. Totala tiden är precis samma som den brukar vara nära jag promenerar med stavarna hela den här sträckan; inte så imponerande alltså. Men man ska ju börja nånstans och härifrån ska det ju bara gå framåt har jag tänkt. Det blir spännande.
P.S. Det här är inget för den som bryr sig om hur det ser ut när man är ute och tränar. Jag undrar just vad folk tänker när jag kommer där gående tjugo meter, joggande saktare än promenerandet femtio meter, gående tjugo meter och så vidare, hela tiden stirrande ner på vänstra handleden. Haha. Men det är ju inte för att andra ska se mig och ha absolut ingen anledning att lägga märke till mig eller kommentera som jag tränar. Det är så skönt att ha slutat bry sig om sånt där.
P.P.S. Först förstod jag inte riktigt poängen med ett MAF-test. Det gör man ju kontinuerligt varje kilometer på varje pass tänkte jag? Men när jag kom ut i verkligheten bland kullar och vind så trillade polletten ner. Jag tror att jag ska göra ett test fram och tillbaka längs den raka, platta, urtrista Gamla Lulevägen nån dag nästa vecka när det är vindstilla.
torsdag 14 april 2011
11-04-14 - 2
Jag har blivit rent ut sagt urusel på det här med att vara sjuk.
Fram till för ett par år sen tyckte jag helt ärligt om att vara sjuk, just för att då var det tillåtet att bara sitta inne och inte göra nånting. Jag hade en ursäkt för min dåliga ork. Och för att jag tyckte så så trodde jag ju att jag var en riktigt obehagligt lat jävel, och slog ner på mig själv för det och hamnade i en lite ond cirkel. Men jag var ju inte lat egentligen, för det var ju inte så att inte ville vilja göra saker, jag orkade ju bara inte. Jag mådde mycket sämre både fysiskt och psykiskt än vad jag ville inse.
Inser jag nu. Rätt träning och rätt näring har gjort underverk för mitt mående. Det är klart att det inte är jobbigt att göra en massa grejer när man har energin, orken och lusten!
Ikväll har jag gått till Ica och pantat burkar och handlat mat. Genomsvettig med feber. Det var bara så himla tråkigt att sitta här hemma hela dagen, så jag blev alldeles rastlös. En rastlöshet som jag före de sista åren inte upplevt sen jag var kanske tolv-tretton. En positiv verksamhetsvilja. Det är inget påtvingat "jag borde" i mina tankar längre, utan ett ärligt "jag vill!". En sån underbar känsla att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.
Förresten blev jag tillfrågad på engelska om priser och varor i butiken ikväll inte en, utan två gånger. Språket kom helt naturligt och det var så löjligt lätt att hitta rätt ord. Känns bra att kunna vara till hjälp.
Fram till för ett par år sen tyckte jag helt ärligt om att vara sjuk, just för att då var det tillåtet att bara sitta inne och inte göra nånting. Jag hade en ursäkt för min dåliga ork. Och för att jag tyckte så så trodde jag ju att jag var en riktigt obehagligt lat jävel, och slog ner på mig själv för det och hamnade i en lite ond cirkel. Men jag var ju inte lat egentligen, för det var ju inte så att inte ville vilja göra saker, jag orkade ju bara inte. Jag mådde mycket sämre både fysiskt och psykiskt än vad jag ville inse.
Inser jag nu. Rätt träning och rätt näring har gjort underverk för mitt mående. Det är klart att det inte är jobbigt att göra en massa grejer när man har energin, orken och lusten!
Ikväll har jag gått till Ica och pantat burkar och handlat mat. Genomsvettig med feber. Det var bara så himla tråkigt att sitta här hemma hela dagen, så jag blev alldeles rastlös. En rastlöshet som jag före de sista åren inte upplevt sen jag var kanske tolv-tretton. En positiv verksamhetsvilja. Det är inget påtvingat "jag borde" i mina tankar längre, utan ett ärligt "jag vill!". En sån underbar känsla att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.
(Roade mig med dålig webcam i eftermiddag.)
onsdag 13 april 2011
11-04-13
Kanske har jag hittat ett sätt att införliva (jag var tvungen att slå upp incorporate i mitt engelska lexikon för att hitta det svenska ordet - pinsamt!) löpningen i min "primal lifestyle"? Igår snubblade jag över Phil Maffetones metod MAF (Maximum Aerobic Function) och 180 Formula. Allt om vad det handlar om kan ni läsa i det här utdraget ur hans bok The Big Book of Endurance Traning and Racing, men jag drar det lite i korthet. Det är alltså en metod för att långsiktigt bygga upp en stabil aerob grund att träna på, att få en solid kondition och utöver musklerna stärka leder, senor och ligament från grunden, för att minimera skaderisken. Själva kärnan i det hela är att hålla koll på sin puls. Man ska ligga på sin egen MAF hela tiden. Man kommer då att ta sig fram snabbast den första kilometern och sen successivt långsammare genom passet, för att hålla sig kvar på samma puls. Sin MAF räknar man ut med 180 Formula som det står om i artikeln.
I början kommer jag förmodligen mest att få promenera eller ägna mig åt den förhatliga termen gågging (ogillar inte utförandet, bara själva ordet), men genom att göra det på ett målmedvetet och välplanerat sätt kommer jag alltså komma framåt - uppåt ändå, jag kommer att kunna röra mig fortare och fortare med samma puls och till slut är jag där jag vill: springande lätt och ansträngningslöst på långa härliga turer i skogen, fylld av energi. Utan att tvärtom bli energilös, frusen och oproportionerligt hungrig resten av dagen, som det ser ut i dagsläget efter ett löppass.
Idag har jag ett styrkepass inplanerat och imorgon egentligen vilodag, men vi får se, nu är jag ju ivrig att testa. (Ett bra MAF-test för att se hur man ligger till och jämföra framsteg finns att läsa om här förresten.) Så snart jag varit ute på mitt första MAF-pass så skriver jag om det här förstås.
(Bild.)
Jag vill ju komma bort ifrån högintensiv konditionsträning, chronic cardio, då jag tror att det egentligen inte alls är hälsofrämjande. Men när jag springer är det himla svårt, för att inte säga omöjligt, att inte hamna i det där långa nötandet på uppåt 90 % av maxpuls. Jag vill inte behöva ligga där uppe, jag vill kunna använda mig av joggingen som den del av PBF som går under benämningen Move Frequently at a Slow Pace (står inte så mycket om det i länken, men ladda hem e-boken gratis för att läsa mer). För att göra det ska man hålla sig till upp till 75 % av maxpuls, men det överstiger jag ju med råge varenda gång. Här kommer det fina i kråksången: genom att träna med MAF så kommer jag att hålla mig till max 76 % av maxpuls. Alltså samtidigt som jag tränar upp min löpning och löpningskondition. Score!I början kommer jag förmodligen mest att få promenera eller ägna mig åt den förhatliga termen gågging (ogillar inte utförandet, bara själva ordet), men genom att göra det på ett målmedvetet och välplanerat sätt kommer jag alltså komma framåt - uppåt ändå, jag kommer att kunna röra mig fortare och fortare med samma puls och till slut är jag där jag vill: springande lätt och ansträngningslöst på långa härliga turer i skogen, fylld av energi. Utan att tvärtom bli energilös, frusen och oproportionerligt hungrig resten av dagen, som det ser ut i dagsläget efter ett löppass.
Idag har jag ett styrkepass inplanerat och imorgon egentligen vilodag, men vi får se, nu är jag ju ivrig att testa. (Ett bra MAF-test för att se hur man ligger till och jämföra framsteg finns att läsa om här förresten.) Så snart jag varit ute på mitt första MAF-pass så skriver jag om det här förstås.
torsdag 31 mars 2011
11-03-31
Kan ni gissa var jag har varit idag?
Jo, på det nyöppnade Green Corner, en helt ekologisk butik-i-butiken på Coop Forum på Storheden. Oj så farligt roligt. De hade ju en massa varor som jag tidigare har beställt/har tänkt beställt från nätet eftersom de inte funnits att få tag på här i närheten. Urtekrams hår- och hudprodukter till exempel, och makadamiaolja, valnötsolja, Kung Markattas nya kokosolja, massor av tesorter, amarantfrön, Renée Voltaires spännande raw food-grejer, rotfruktschips, nötter och mandlar och tusen andra saker. Det enda som var lite synd var att teer i lösvikt lyste med sin frånvaro här liksom överallt annars, men jag antar att utvecklingen helt enkelt inte nått så långt på den marknaden ännu. Det kommer nog.
Köpfasta? Ehm, ja alltså... men jag kan inte riktigt ha dåligt samvete heller. Det är ju så bra varor, och varor som vi verkligen kommer att ha användning och nytta av.
Jag vill redan tillbaka och botanisera mera.
Jo, på det nyöppnade Green Corner, en helt ekologisk butik-i-butiken på Coop Forum på Storheden. Oj så farligt roligt. De hade ju en massa varor som jag tidigare har beställt/har tänkt beställt från nätet eftersom de inte funnits att få tag på här i närheten. Urtekrams hår- och hudprodukter till exempel, och makadamiaolja, valnötsolja, Kung Markattas nya kokosolja, massor av tesorter, amarantfrön, Renée Voltaires spännande raw food-grejer, rotfruktschips, nötter och mandlar och tusen andra saker. Det enda som var lite synd var att teer i lösvikt lyste med sin frånvaro här liksom överallt annars, men jag antar att utvecklingen helt enkelt inte nått så långt på den marknaden ännu. Det kommer nog.
Köpfasta? Ehm, ja alltså... men jag kan inte riktigt ha dåligt samvete heller. Det är ju så bra varor, och varor som vi verkligen kommer att ha användning och nytta av.
Jag vill redan tillbaka och botanisera mera.
lördag 26 mars 2011
11-03-26 - Hår!
För ett tag sen köpte jag hem schampo och balsam från Urtekram. Jag körde ju balsammetoden hela hösten, men vid jul ungefär så gav jag upp - visst, håret blev jättefint, men det höll sig bara fint i en dag och jag ids faktiskt inte tvätta håret varenda dag, och sen blev mitt eksem i nacken snarare sämre än bättre och att bli av med eksemet var ju det stora målet och anledningen till att jag ville testa in the first place.
Efter jul har jag kört med mitt gamla vanliga schampo och balsam från mataffären, men ambitionen att skippa så mycket kemikalier som möjligt har jag inte släppt. Så när jag hittade Urtekram blev jag jätteglad! Särskilt roligt är, förutom ekotänket förstås, att det finns så många olika varianter (höll på att skriva "smaker", men njäe, det hade varit weird) för olika problem och hårtyper. Jag köpte schampo med brännässla som ska vara bra mot mjäll och hårbottenproblem, och balsam med kamomill som ska ljusa upp håret lite.
Nu har jag kört i en månad ungefär och jag måste säga att jag är helt såld. Mitt eksem är mycket bättre, men ärligt talat hade det blivit bättre redan innan jag fick hem brännässleschampot, så där vet jag inte än om det bara är tillfälligheter. Håret blir rent och håller sig rent riktigt länge, och så är doften helt underbar. Inte syntet-örtig utan örtig på riktigt. Och lite kardemumma.
Balsamet gör håret hemskt mjukt men med styrsel. Traditionella balsam tycker jag brukar göra håret alldeles halkigt och tunt liksom, men det här är mer... sammetsmjukt istället för satinmjukt so to speak. Doftar ljuvlig kamomill och sommaräng. Och så det lustiga - håret blev märkbart ljusare efter bara några tvättar. Den fula randen efter senaste färgningen syns inte alls så mycket längre (färgade mörkbrunt då, men nu är bara blekningen kvar). Eftersom jag bestämt mig för att sluta färga håret och min naturliga hårfärg är råttgrå och bleks lätt i solen så känns det bättre att understödja det där solblekta än att kämpa emot det.
Urtekram kommer jag definitivt att fortsätta köpa, men nästa gång blir det kanske med några andra örter för att testa. Nu skulle jag bara behöva en rejäl uppfräschning av slitna toppar också.
(Inga vidare hårbilder - solen ville bara rymma.)
Efter jul har jag kört med mitt gamla vanliga schampo och balsam från mataffären, men ambitionen att skippa så mycket kemikalier som möjligt har jag inte släppt. Så när jag hittade Urtekram blev jag jätteglad! Särskilt roligt är, förutom ekotänket förstås, att det finns så många olika varianter (höll på att skriva "smaker", men njäe, det hade varit weird) för olika problem och hårtyper. Jag köpte schampo med brännässla som ska vara bra mot mjäll och hårbottenproblem, och balsam med kamomill som ska ljusa upp håret lite.
(Bild.)
Nu har jag kört i en månad ungefär och jag måste säga att jag är helt såld. Mitt eksem är mycket bättre, men ärligt talat hade det blivit bättre redan innan jag fick hem brännässleschampot, så där vet jag inte än om det bara är tillfälligheter. Håret blir rent och håller sig rent riktigt länge, och så är doften helt underbar. Inte syntet-örtig utan örtig på riktigt. Och lite kardemumma.
(Bild.)
Balsamet gör håret hemskt mjukt men med styrsel. Traditionella balsam tycker jag brukar göra håret alldeles halkigt och tunt liksom, men det här är mer... sammetsmjukt istället för satinmjukt so to speak. Doftar ljuvlig kamomill och sommaräng. Och så det lustiga - håret blev märkbart ljusare efter bara några tvättar. Den fula randen efter senaste färgningen syns inte alls så mycket längre (färgade mörkbrunt då, men nu är bara blekningen kvar). Eftersom jag bestämt mig för att sluta färga håret och min naturliga hårfärg är råttgrå och bleks lätt i solen så känns det bättre att understödja det där solblekta än att kämpa emot det.
Urtekram kommer jag definitivt att fortsätta köpa, men nästa gång blir det kanske med några andra örter för att testa. Nu skulle jag bara behöva en rejäl uppfräschning av slitna toppar också.
(Inga vidare hårbilder - solen ville bara rymma.)
tisdag 22 mars 2011
11-03-22
Det här med träningsbloggar alltså, det är så himla svårt. Jag älskar att läsa om träning när det skrivs på ett bra sätt, men det gör det så väldigt sällan. De personer som skriver om sin träning är/blir alltsomoftast så totalt fixerade vid träningen; det ska alltid mätas och tävlas och hetsas på ett eller annat sätt. Siffror, siffror, siffror. Kilon som ska bli färre och varje hekto registreras, fettprocent som ska bli lägre, centimeter på måttbandet som ska bli mindre, sprungna kilometer som ska bli fler, tempon som ska bli högre, vikter på gymmet som ska öka, foton på muskler som ska bli större och fett som ska bli mindre, ingående matdagböcker som ska kaloriberäknas... och så vidare. Snyggare, smalare, snabbare, snyggare, starkare, mindre, snyggare, större, snyggare, snyggare, snyggare. Gah.
Jag vill inte läsa om den där hetsen och osunda fixeringen. Jag vill läsa om träning för hälsans skull. Om tankarna och känslorna och hindren och hur man överkommer dem och tips och tricks och framgångar och motgångar, utan att allting jämt måste jämföras med något annat. Jag vill lära känna personen bakom träningen, och läsa om andra ämnen än bara träningen också, se vad som mer är viktigt i livet för denna. Fast det kanske är det som är kruxet, att den som bloggar om träning oftast har träning som sitt enda och stora intresse? Dessa jävla siffror och tävling.
Min träning går ut på att bli stark och uthållig för att leva ett långt, hälsosamt, enkelt och bekvämt liv. Orka med många timmars stillasittande och monotona rörelser på jobbet utan att få ont, kånka hem stora matkassar utan att behöva stanna och vila på vägen, bära möbler, storstäda, snickra, kratta löv, vandra en hel dag i skogen, cykla till en kompis, gräva i trädgården, allt sånt där vill jag göra utan att tveka, det ska vara lätt och enkelt och inte finnas minsta fysiska motstånd. Hela livet blir ju så mycket svårare och tråkigare då och man drar sig för att göra de där sakerna, och blir ännu sämre tränad och hamnar i en ond cirkel. Utseendet är såklart en bra bonus, men just en bonus och inte ett huvudsyfte. Jag trivs bra med min kropp som börjar se riktigt vältränad ut, men lägger för den skull inte upp tusen "kolla vad snygg jag är!"-bilder som inte tjänar något annat syfte än att tävla, hetsa och jämföra.
Jag tränar för att leva, jag lever inte för att träna. Finns det verkligen ingen mer än jag som har den inställningen? Bra, sunda träningsbloggar EFTERLYSES. Har du något tips så är du jättegullig om du delar med dig!
Jag vill inte läsa om den där hetsen och osunda fixeringen. Jag vill läsa om träning för hälsans skull. Om tankarna och känslorna och hindren och hur man överkommer dem och tips och tricks och framgångar och motgångar, utan att allting jämt måste jämföras med något annat. Jag vill lära känna personen bakom träningen, och läsa om andra ämnen än bara träningen också, se vad som mer är viktigt i livet för denna. Fast det kanske är det som är kruxet, att den som bloggar om träning oftast har träning som sitt enda och stora intresse? Dessa jävla siffror och tävling.
Min träning går ut på att bli stark och uthållig för att leva ett långt, hälsosamt, enkelt och bekvämt liv. Orka med många timmars stillasittande och monotona rörelser på jobbet utan att få ont, kånka hem stora matkassar utan att behöva stanna och vila på vägen, bära möbler, storstäda, snickra, kratta löv, vandra en hel dag i skogen, cykla till en kompis, gräva i trädgården, allt sånt där vill jag göra utan att tveka, det ska vara lätt och enkelt och inte finnas minsta fysiska motstånd. Hela livet blir ju så mycket svårare och tråkigare då och man drar sig för att göra de där sakerna, och blir ännu sämre tränad och hamnar i en ond cirkel. Utseendet är såklart en bra bonus, men just en bonus och inte ett huvudsyfte. Jag trivs bra med min kropp som börjar se riktigt vältränad ut, men lägger för den skull inte upp tusen "kolla vad snygg jag är!"-bilder som inte tjänar något annat syfte än att tävla, hetsa och jämföra.
Jag tränar för att leva, jag lever inte för att träna. Finns det verkligen ingen mer än jag som har den inställningen? Bra, sunda träningsbloggar EFTERLYSES. Har du något tips så är du jättegullig om du delar med dig!
fredag 4 mars 2011
11-03-04
Sen blev det ju lite annat också: chokladöverdragna kaffebönor - jag älskar kaffe men min mage klarar inte av det, så andra produkter med kaffesmak är det närmaste jag kommer, och kaffe och choklad är ju en av de bästa kombinationerna som finns - och shiratakinudlar bara för att testa. Hutlöst dyrt för ingen näring alls, men prova vill jag göra. Ibland skulle det ju kunna vara gott att ha något med bra tuggkonsistens som suger upp och håller ihop en god pastasås. Återkommer med recension.
torsdag 3 mars 2011
11-03-03
Periodisk fasta, ja. Det är något som höjs till skyarna överallt just nu (eller: överallt i min lilla LCHF/primal/ursprunglig hälsa-del av världen) och jag har bestämt mig för att testa. Egentligen har jag redan testat en period förra året, men alldeles för mycket (konditions)träning tillsammans med för kort ätfönster gjorde att det inte funkade alls och jag la ner projektet. Nu känner jag mig dock helt redo att ta mig an det igen på ett lugnare, sundare vis. Det här är vad det handlar om:
Wiki: Intermittent fasting
Martin Berkhan's Leangains Guide
Mark Sisson: The Myriad Benefits of Intermittent Fasting
Michael Eades: Fast way to better health
The Sam Effect: My Experiences with Intermittent Fasting
Fördelar med intermittent fasting:
• Decreased body fat & body weight
• Maintenance of skeletal muscle mass (you won’t lose muscle in other words, despite what the bodybuilding community falsely claims)
• Decreased blood glucose levels
• Decreased insulin levels & increased insulin sensitivity (avoiding diabetes and obesity is a good thing right?!)
• Increased lipolysis & fat oxidation
• Increased Uncoupling Protein 3 mRNA
• Increased norepinephrine & epinephrine levels (more energy and ‘awakeness’)
• Increased Glucagon levels
• Increased growth hormone levels
(Lista från The Sam Effect, ids inte översätta)
Jag ser inte det här som nån quick-fix under begränsad tid, utan som ännu ett litet steg på vägen mot hälsosamt liv: frisk, stark och pigg vill jag vara. Jag hoppas såklart fortsätta få bra resultat med min träning och bygga ännu lite mer muskler (men inte ens i närheten av ett par galna gubar jag länkat till här ovanför, uj!). Den smidigaste, mest naturliga modellen för mig är att följa Martin Berkhan's 16/8 (16 timmar fasta, 8 timmar ätfönster), eller 14/10 som gäller för kvinnor, men jag kommer försöka vara flexibel och anpassningsbar - allt för att få det att funka i det långa loppet.
En vanlig dag för mig ser ut så här:
06.36: Väckaren ringer. Plocka disk, städa kattlåda, göra mig i ordning för jobbet, sitta i lugn och ro och läsa en stund och slippa stressa med frukosten. Vilken lättnad! Nu är jag på mycket bättre humör om morgnarna.
08.00 - 12.00: Jobba.
Nån gång mellan 12.30-14.00: Träna.
Direkt efter träningen: äta frukost.
18.00: Middag.
ca 21.00-22.00: Kvällsmål.
Hittills har jag hållit på i 1½ vecka. De första dagarna var lite jobbiga, då var jag hungrig under förmiddagen, men nu märker jag inget obehag alls och tanken på mat på morgonen är bara konstig. Energin är på topp! Eller nej, men för att vara jag har jag mycket energi. Efter dagens första mål brukar jag få en energidipp och nästan somna en stund, vilket jag tar som en vink om det är tid för matsmältning, återuppbyggnad och vila. Fullt naturligt. Och förutom den stunden på eftermiddagen känner jag mig lika pigg som vanligt och jag har inte märkt nån skillnad i hungerkänslor. Bara att tuffa vidare nu.
Wiki: Intermittent fasting
Martin Berkhan's Leangains Guide
Mark Sisson: The Myriad Benefits of Intermittent Fasting
Michael Eades: Fast way to better health
The Sam Effect: My Experiences with Intermittent Fasting
Fördelar med intermittent fasting:
• Decreased body fat & body weight
• Maintenance of skeletal muscle mass (you won’t lose muscle in other words, despite what the bodybuilding community falsely claims)
• Decreased blood glucose levels
• Decreased insulin levels & increased insulin sensitivity (avoiding diabetes and obesity is a good thing right?!)
• Increased lipolysis & fat oxidation
• Increased Uncoupling Protein 3 mRNA
• Increased norepinephrine & epinephrine levels (more energy and ‘awakeness’)
• Increased Glucagon levels
• Increased growth hormone levels
(Lista från The Sam Effect, ids inte översätta)
Jag ser inte det här som nån quick-fix under begränsad tid, utan som ännu ett litet steg på vägen mot hälsosamt liv: frisk, stark och pigg vill jag vara. Jag hoppas såklart fortsätta få bra resultat med min träning och bygga ännu lite mer muskler (men inte ens i närheten av ett par galna gubar jag länkat till här ovanför, uj!). Den smidigaste, mest naturliga modellen för mig är att följa Martin Berkhan's 16/8 (16 timmar fasta, 8 timmar ätfönster), eller 14/10 som gäller för kvinnor, men jag kommer försöka vara flexibel och anpassningsbar - allt för att få det att funka i det långa loppet.
En vanlig dag för mig ser ut så här:
06.36: Väckaren ringer. Plocka disk, städa kattlåda, göra mig i ordning för jobbet, sitta i lugn och ro och läsa en stund och slippa stressa med frukosten. Vilken lättnad! Nu är jag på mycket bättre humör om morgnarna.
08.00 - 12.00: Jobba.
Nån gång mellan 12.30-14.00: Träna.
Direkt efter träningen: äta frukost.
18.00: Middag.
ca 21.00-22.00: Kvällsmål.
Hittills har jag hållit på i 1½ vecka. De första dagarna var lite jobbiga, då var jag hungrig under förmiddagen, men nu märker jag inget obehag alls och tanken på mat på morgonen är bara konstig. Energin är på topp! Eller nej, men för att vara jag har jag mycket energi. Efter dagens första mål brukar jag få en energidipp och nästan somna en stund, vilket jag tar som en vink om det är tid för matsmältning, återuppbyggnad och vila. Fullt naturligt. Och förutom den stunden på eftermiddagen känner jag mig lika pigg som vanligt och jag har inte märkt nån skillnad i hungerkänslor. Bara att tuffa vidare nu.
lördag 5 februari 2011
11-02-05 - 3
Impulsivity self-test
Vissa frågor var lite underliga, men mitt svar blev i alla fall:
"You eat when you are hungry; you stop when you are full. It sounds like a pretty simple combination, no?You eat for physiological need, or as close to that as we can get in a ‘Modern Food Environment’(Drewnowski & Rolls, 2005). This is probably the most ideal way to conduct your relationship with food- enjoying food when possible, and stopping when you have had just enough to eat (J. Westenhoefer, 1991; J. Westenhoefer, Stunkard, A. J., & Pudel, V., 1999).
The type of score you have is indicative of a healthy relationship with both food and eating. If you have questions about eating motivation, please do not hesitate to contact me, or write something on my forum.
In the meantime, keep up your healthy attitude towards eating!"
High five på den!
(Bild.)
tisdag 4 januari 2011
11-01-04 - F.lux
Jag läste det här:
17 ways to improve your sleep
Och tyckte att särskilt biten om blått ljus var intressant. Så jag impulsladdade hem det här:
Och oooj så skönt. Min ögon slappnar av och slipper kisa i det hårda ljuset (jo, jag tenderar att göra det även om jag drar ner ljusstyrkan till typ ingenting, delvis beror det säkert på kontrasten till det mörka rummet omkring mig). Det känns plötsligt som att sitta här framför en varm, mjuk solnedgång. Underbart avslappnande. Funkar det för att komma in i sleep mode så är det ju ännu mer underbart, men bara känslan och själva ljuset räcker mer än väl för att jag vilja använda det jämt (ja, förutom när jag redigerar bilder då).
Bara ladda hem och kör, det enda du behöver göra är att ändra till dina egna koordinater.
17 ways to improve your sleep
Och tyckte att särskilt biten om blått ljus var intressant. Så jag impulsladdade hem det här:
Och oooj så skönt. Min ögon slappnar av och slipper kisa i det hårda ljuset (jo, jag tenderar att göra det även om jag drar ner ljusstyrkan till typ ingenting, delvis beror det säkert på kontrasten till det mörka rummet omkring mig). Det känns plötsligt som att sitta här framför en varm, mjuk solnedgång. Underbart avslappnande. Funkar det för att komma in i sleep mode så är det ju ännu mer underbart, men bara känslan och själva ljuset räcker mer än väl för att jag vilja använda det jämt (ja, förutom när jag redigerar bilder då).
Bara ladda hem och kör, det enda du behöver göra är att ändra till dina egna koordinater.
torsdag 16 december 2010
10-12-16
En dag kvar till helg. Två dagar kvar till slipsfest. Åtta dagar kvar till jul. Det drar ihop sig. Kalendern är fulltecknad - det är faktiskt så illa att jag skrivit små att göra-listor för varje dag för resten av året. Just idag är en lugn dag, men imorgon blir det hektiskt, och den där dagen om precis en vecka när allt som ska fixas innan julafton måste bli klart, den vill jag liksom inte ens tänka på.
Ladda batterierna.
söndag 12 december 2010
10-12-12 - 2
Och så en länk till Lady Dahmer som skrivit underbart bra, ärligt och rakt om vikthets och det svåra i att vara nöjd.
Jag är rädd för att vara ful och tjock
För visst är det jäkligt svårt att inte bry sig, särskilt om man som jag tycker att det är kul med mode, men genom att flytta fokus från hur min kropp ser ut till vad den faktiskt kan göra har jag kunnat släppa en massa issues. För det är ju det den är till för, kroppen; att vara vårt verktyg för allt vi vill uppleva genom livet. Hur den ser ut borde ju egentligen vara helt likgiltigt för en själv, då man till vardags inte ens ser sin egen kropp utan bara andras?
Det är skönt när åren går och självmedvetenheten minskar. Nu går jag långa stunder, till och med dagar, och liksom bara existerar utan att jag vet om det själv. Ibland kan jag tycka att det går lite väl långt dock när jag t.ex. går på stan och undrar varför någon vänder blicken åt mitt håll, innan jag kommer på att där går ju faktiskt jag och har en lekamen synlig för omvärlden. Totalt uppgående i omvärlden liksom. Eller kanske i mig själv? Jag vet inte riktigt. Upplever ni nåt liknande nån gång?
Jag är rädd för att vara ful och tjock
För visst är det jäkligt svårt att inte bry sig, särskilt om man som jag tycker att det är kul med mode, men genom att flytta fokus från hur min kropp ser ut till vad den faktiskt kan göra har jag kunnat släppa en massa issues. För det är ju det den är till för, kroppen; att vara vårt verktyg för allt vi vill uppleva genom livet. Hur den ser ut borde ju egentligen vara helt likgiltigt för en själv, då man till vardags inte ens ser sin egen kropp utan bara andras?
Det är skönt när åren går och självmedvetenheten minskar. Nu går jag långa stunder, till och med dagar, och liksom bara existerar utan att jag vet om det själv. Ibland kan jag tycka att det går lite väl långt dock när jag t.ex. går på stan och undrar varför någon vänder blicken åt mitt håll, innan jag kommer på att där går ju faktiskt jag och har en lekamen synlig för omvärlden. Totalt uppgående i omvärlden liksom. Eller kanske i mig själv? Jag vet inte riktigt. Upplever ni nåt liknande nån gång?
fredag 19 november 2010
10-11-19
Idag låter jag mina egna ord tystna för att framhålla någon annans. Jag hittade två underbara, tänkvärda inlägg hos Himmel och ord, som båda känns nära och personliga men samtidigt så allmängiltiga och spot on.
Hoppas du är smal handlar om att fastna i osunda mönster där självet inte längre får plats, och om hur hela världen tycks skrika att det enda som betyder är snygg och smal och snygg och smal och snygg och smal.
Om stress, fixar och konsten att Leva™ gör upp med det där Carpe Diem som är så lätt att prata om men så svårt att verkligen utföra, utan att samtidigt reflektera över utförande och därmed hamna på sidan om i alla fall (läs också evilbunnys urbra kommentar).
Inte det lättsammaste så här på en fredag kväll kanske, men att landa i ett varmt, glatt och eftertänksamt state of mind kan aldrig vara fel. Mycket läsvärt.
Hoppas du är smal handlar om att fastna i osunda mönster där självet inte längre får plats, och om hur hela världen tycks skrika att det enda som betyder är snygg och smal och snygg och smal och snygg och smal.
Om stress, fixar och konsten att Leva™ gör upp med det där Carpe Diem som är så lätt att prata om men så svårt att verkligen utföra, utan att samtidigt reflektera över utförande och därmed hamna på sidan om i alla fall (läs också evilbunnys urbra kommentar).
Inte det lättsammaste så här på en fredag kväll kanske, men att landa i ett varmt, glatt och eftertänksamt state of mind kan aldrig vara fel. Mycket läsvärt.
tisdag 16 november 2010
10-11-16
Jag tänkte det kunde vara lite kul att visa vad jag äter under en dag, då jag ibland får frågan om det inte blir tråkigt, hur jag står ut med att "försaka" så mycket och så vidare. Själv ser jag det ju inte alls så, utan det känns som att jag äter riktig lyxmat varje dag, och det här blir ett exempel på vad som håller mig så mätt, glad och nöjd. Såklart varierar det en del från dag till dag, men det här blev ganska genomsnittligt tror jag.
Brunch: Kokosomelett och grönsaksjuice (idag var en ledig dag; när jag jobbar heter det här förstås frukost istället). Kokosomeletten gör jag av två ägg, lite salt och en driva kokosflingor (kanske ½ dl nånting?) - steker i kokosfett och serverar med ett par smörklickar som får smälta ner där inne i "viket", och ibland lite bär också. Grönsaksjuice blandar jag av vad som råkar finnas hemma; den här består av rödbeta, rädisa, äpple och vatten.
Snacks: Efter träning, före promenad till mataffären, behövdes lite energi och en näve hasselnötter blev utmärkt.
Eftermiddagsmål: En burk makrill i tomatsås, gurka och tomater och en kopp te (ovanligt liten eftersom jag skulle iväg på möte en stund senare). Ursäkta hideous blixtbild, ljuset i vardagsrummet är bara hemskt.
Middag: Långkokad älggryta (har kryddat med bl.a. kryddpeppar, det är det som gör den nästan svart) och vitkål stuvad i kokosmjölk.
Kväll: En halv kokosnöt, ett par torkade aprikoser och lite hackad mandel hoprört i en skål. Och så te till det förstås.
Övrigt under dagen: En massa vatten, några ostskivor och ett par nötter ur den här skålen. Jag tror inte jag ser ut att lida särskilt svårt?
Nu är jag behagligt varken-hungrig-eller-mätt, börjar bli sömnig och ska krypa ner i sängen med min älskling. God natt på er!
Övrigt under dagen: En massa vatten, några ostskivor och ett par nötter ur den här skålen. Jag tror inte jag ser ut att lida särskilt svårt?
Nu är jag behagligt varken-hungrig-eller-mätt, börjar bli sömnig och ska krypa ner i sängen med min älskling. God natt på er!
söndag 7 november 2010
10-11-07 - The food and me
Det har dykt upp en del nya ingredienser i min matlagning på sista tiden, som pumpa, sötpotatis, allehanda rotfrukter, spännande grönsaker och nån gång till och med potatis. Tanken bakom det är en liten fokusändring på hela kost/hälsoplanet. Vi kan kalla den cut the crap.
Bland friska ursprungsbefolkningar världen över kan födointaget variera väldigt mycket, från helt animaliskt (inuiter, masajer) till en stor andel vegetariskt (Kitava, Tokelau), med helt olika fördelning av makronutrienter och ändå samma goda hälsa, helt utan välfärdssjukdomar och övervikt. Vad som är gemensamt för alla dessa folk är mer vad de inte äter: raffinerat socker, spannmål, växtoljor, konserveringsmedel, färgämnen, tillsatser och över huvud taget någon sorts processad mat. (Läs mer om detta på t.ex. WholeHealthSource.) Jag försöker göra lite gemensam sak med dem och plocka bort allt sånt ur min kost, och välja ekologiskt och närodlat i så stor utsträckning som möjligt. Basen är kött, fisk, fågel, ägg, smör, kokosolja, kokosnötter, grönsaker, rotfrukter, bär och nötter. Slutresultatet blir ungefär samma som förut, men med ett lite annat tankesätt. (Lite hårddraget kan man väl säga: köp inget som har en ingrediensförteckning.)
Vi kan ta cashewnötter som exempel: Förr tyckte jag att nja, de är väl inte så jättebra, pga. det höga kolhydratinnehållet (25,9 viktprocent). Men egentligen, kolhydrater förpackade i en naturlig, naturell nöt är knappast det som orsakar alla västvärldens sjukdomar och fetmaepidemi. Nu undviker jag cashewnötter ändå, men för att de är friterade i ospecificerad växtolja proppad med omega-6 och/eller kryddade med nån läskig kryddblandning full av glutamat eller jästextrakt. De helt naturella osaltade nötterna äter jag gärna.
Och det här känns så bra. Visserligen blir matkostnaderna högre, men det uppvägs till fullo då jag kommer ut från butiken med mina kassar fyllda med ekologiska, rättvisemärkta råvaror och det känns som att jag bär på en liten skatt. Lagar naturlig föda fylld med naturlig näring. Och bygger upp min kropp med precis de näringsämnen min kropp vill ha och är gjord för att använda. Jag känner verkligen inte att jag går miste om nånting utan tvärtom att jag berikas. Rik på kunskap, medvetna val, bra mat och gott samvete.
Mottot:
Kvalitet över kvantitet (och det applicerar jag gärna på hela livet).
[Och oj vad pretentiös och högtravande jag säkert låter nu, men egentligen är det bara intresse och entusiasm som talar.]
Edit: Glömde säga att jag förstås inte är helt rigorös. Undantag när jag äter ute/borta är inga problem, eller om jag bara känner för det en dag. Det viktiga är tankesättet, att hela tiden göra det under omständigheterna bästa valet. Och att tänka på att för varje litet bra val, varje liten måltid blir den totala belastningen mindre (på mig, på världen). Fokusera på allt det som är bra och rätt, och aldrig på det som är sämre eller fel.
måndag 11 oktober 2010
10-10-11
Det har blivit väldigt lite skrivet om mat och träning här på nya bloggen. Men det beror inte på att mitt intresse svalnat, tvärtom. Jag tränar fortfarande enligt PBF och äter LCHF med viss modifikation. Men stora delar av mina dagar just nu går åt till att läsa, lära och nörda ner mig riktigt ordentligt i allt som på något sätt rör mat och hälsa - min egen eller hela jordens. Livsmedelsbehandling, tillsatser, djurindustri, samhällets fiende nummer ett (spannmål), ursprungsbefolkningar, forskningsrapporter, makronutrienter, mikronutrienter, lektiner, fytinsyra, fytoöstrogener, ghrelin, leptin, insulin, kortisol, glukagon och tusen andra små och stora ämnen och hur de påverkar vår kropp och ämnesomsättning.
Mitt fokus ligger uppenbarligen på input istället för output, jag får nya aha-upplevelser varje dag, och det kanske allra roligaste är just att det händer så mycket på området. Massor av kloka människor med öppna sinnen som alla tillsammans inser att vi inte har särskilt mycket fakta på området, men nya teorier och uppslag kommer hela tiden, jag kan bidra med egna idéer och min hjärna får verkligen jobba. Jag har lite en känsla av att få vara med om något stort, att skriva historia (eller snarare att få vara med om att se på när historia skrivs). Några favoriter i bloggvärlden:
Mark's Daily Apple (har sagt det förut, men säger det igen)
Whole Health Source
Träningslära
PaleoNu
The Healthy Skeptic
Inne hos Stephan på Whole Health Source finns en lista i högerspalten med länkar till ännu fler finfina sidor. Jag har bara inte hunnit gå igenom allt än, det finns precis hur mycket information som helst. Sen ska vi ju bara inte tala om hur min varukorg på Adlibris ser ut just nu (The Paleo Solution, The Primal Blueprint, Maten och folksjukdomarna för att nämna några), men den beställningen får vänta tills min ekonomi ser lite ljusare ut. Spännande!
Mitt fokus ligger uppenbarligen på input istället för output, jag får nya aha-upplevelser varje dag, och det kanske allra roligaste är just att det händer så mycket på området. Massor av kloka människor med öppna sinnen som alla tillsammans inser att vi inte har särskilt mycket fakta på området, men nya teorier och uppslag kommer hela tiden, jag kan bidra med egna idéer och min hjärna får verkligen jobba. Jag har lite en känsla av att få vara med om något stort, att skriva historia (eller snarare att få vara med om att se på när historia skrivs). Några favoriter i bloggvärlden:
Mark's Daily Apple (har sagt det förut, men säger det igen)
Whole Health Source
Träningslära
PaleoNu
The Healthy Skeptic
Inne hos Stephan på Whole Health Source finns en lista i högerspalten med länkar till ännu fler finfina sidor. Jag har bara inte hunnit gå igenom allt än, det finns precis hur mycket information som helst. Sen ska vi ju bara inte tala om hur min varukorg på Adlibris ser ut just nu (The Paleo Solution, The Primal Blueprint, Maten och folksjukdomarna för att nämna några), men den beställningen får vänta tills min ekonomi ser lite ljusare ut. Spännande!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)