11-05-22 - Försommar

Ni vet vad jag sa om att först händer ingenting, sen ingenting och sen allt på en gång? Det gäller uppenbarligen naturen också.

Här dog batteriet i kameran, och det var kanske lika bra det? Jag har haft två underbara timmar i skogen, med en söndertrampad fot som enda minus (och sjukdom, men det låtsas vi inte om väl?). Från och med nu och fram till september finns inget i världen som skulle få mig att vilja vara någon annanstans än precis här i Norrbotten.

11-04-30

Igår kväll var det så där magiskt skymningsljus igen. (Ursäkta om jag tjatar med mina balkongutsiktsbilder av amatörmässig kvalitet, men det är ju bara så fint. Tycker jag.)

And every cloud has a... gold lining.

11-04-22

Det är underbart här nu på morgonen. 24 grader i solen, totalt vindstilla, fåglarna är som galna medan människor och trafik är nästan helt frånvarande. En promenad gjorde mig helt uppfylld av nuet och utomlandskänsla. Såna här dagar som nästan är för bra för att vara sanna. Vårskrik!

11-04-07

Det börjar i alla fall bli ganska vackert ute nu. Förutsatt man stänger ute is, sand, grus och snöslask ur synfältet och höjer blicken till trädtopparna istället.

11-03-29 - Never-ending story

Överallt i bloggvärlden ser jag längtansfullt på snödroppar, videkissar, sol och spirande grönska just nu. Jag skulle verkligen vilja lägga ut lite vackra naturbilder jag med, små tecken på att våren och sommaren så sakteliga är på väg. För att hålla hoppet och livsmodet uppe. Men alltså jag var ute och gick på isen idag och jag vet inte...

... om jag har så mycket att komma med.

11-03-25 - 2

Ljuset ute just nu alltså. Fantastiskt, dramatiskt, guldgrått.

11-02-13 - I blått och vitt

Mörkt och kallt och snö och mörkt och kallt och snö och... ibland undrar jag varför jag egentligen bor på ett sånt här ställe. (Ärligt talat ganska ofta.) Men så dyker de där dagarna upp då det plötsligt inte finns nån tvekan längre. Min hemstad är ju den vackraste platsen på jorden. Och tänk att jag får se allt det här, att jag bor mitt i staden med alla bekvämligheter men ändå bara har en liten promenad bort till vidunderliga vyer. Hemma kan jag känna mig instängd, omringad av människor, men när jag ser allt på lite avstånd märker jag ju hur liten staden egentligen är. Skog, berg och dalar så vitt ögat kan se - det är vi människor som är små och naturen som är stor.

Nej, det är inte kyrkan som släpper ut röken ur skorstenen längst till vänster, utan värmeverket som ligger några kilometer bortanför den. Men lite roligt ser det ut.

I drygt två timmar har jag klafsat runt i skoterspår med stavarna och stannat ungefär var femte meter för att fota allt fint. Näring för själen.