11-02-22

Jag kommer lite då och då på mig själv med att gå runt och fånle these days. Äntligen händer det saker. Stora saker. Allt det där jag gått runt och väntat på, önskat mig och hoppats på i i stort sett hela mitt vuxna liv. Det är inte bara avlägsna, dimmiga drömmar uppe i det blå utan verklighetsförankring längre, utan det kommer faktiskt att hända en dag. En dag kommer jag att kunna sluta leva mitt liv som ett provisorium, en tillfällig lösning utan realistiskt hopp om något bättre. Jag kommer att kunna sluta tänka "nån gång skulle jag vilja..." "... om jag hade kunnat" "... men det går inte". Så som jag har tänkt tusen, tusen gånger varenda dag i så många år nu. Och självklart kommer jag inte att kunna realisera alla mina vilda drömmar och infall, tankar och idéer, i framtiden heller - lika bra är väl det - men bara att veta att begränsningen inte längre kommer att sitta i saker totalt utanför min egen kontroll, det betyder mycket. Det betyder allt.

Att övergå från den eviga drömmen om ett liv,
till ett liv. Så omtumlande.

Ursäkta om jag är luddig och otydlig nu, men jag vågar inte riktigt tro att det är sant alltihop och vill inte skrodera vitt och brett om sånt som det möjligtvis ändå bara blir pannkaka av i slutändan. Ropa inte hej förrän du är över bäcken genomsyrar alla mina tankar just nu, inte för att jag "borde vara klok och realistisk och inte ta ut segern i förskott och bla bla" utan för att jag verkligen inte kan tänka på nåt annat sätt. Det sitter en misstrogen, rädd, cynisk pessimist där inne i mitt huvud, men för varje litet steg åt rätt håll måste pessimisten ge vika för realiteten. Varje gång det händer blir pessimistens utrymme där inne lite, lite mindre, och det blir svårare och svårare att låta bli att bara... fånle.

[Det är väldigt svårt att publicera bara de här generaliserande orden och jag får för mig att bara för att jag gör det nu, så kommer det att gå åt helvete. Det kommer att gå troll i alltihop. Uppenbarligen är min tillit till livet mycket mindre än vad jag själv vill tro - men det här blir verkligen en chans att lära mig något om mig själv, något att arbeta mig igenom och förhoppningsvis komma ut hel på andra sidan om. Bara att spotta i nävarna nu.]