11-02-13 - I blått och vitt

Mörkt och kallt och snö och mörkt och kallt och snö och... ibland undrar jag varför jag egentligen bor på ett sånt här ställe. (Ärligt talat ganska ofta.) Men så dyker de där dagarna upp då det plötsligt inte finns nån tvekan längre. Min hemstad är ju den vackraste platsen på jorden. Och tänk att jag får se allt det här, att jag bor mitt i staden med alla bekvämligheter men ändå bara har en liten promenad bort till vidunderliga vyer. Hemma kan jag känna mig instängd, omringad av människor, men när jag ser allt på lite avstånd märker jag ju hur liten staden egentligen är. Skog, berg och dalar så vitt ögat kan se - det är vi människor som är små och naturen som är stor.

Nej, det är inte kyrkan som släpper ut röken ur skorstenen längst till vänster, utan värmeverket som ligger några kilometer bortanför den. Men lite roligt ser det ut.

I drygt två timmar har jag klafsat runt i skoterspår med stavarna och stannat ungefär var femte meter för att fota allt fint. Näring för själen.