11-05-19

Det är lite rörigt här just nu.

Som vanligt så händer det ingenting och så händer det ingenting och så händer det ingenting och så BAM! så händer allt på en gång.

Dessutom har jag lyckats gå och bli dunderförkyld mitt i alltihopa, just när jag verkligen, verkligen inte har tid att vila och må dåligt. Så jag är fullt upptagen med att hinna med det allra mest nödvändiga, och så får resten liksom komma som det kommer.

När vi kommit ut på andra sidan så lovar jag att uppdatera er om allt! Då ska jag sluta vara så kryptisk och frånvarande - som flitig bloggläsare så vet jag precis hur störande sånt är. Förlåt.

11-05-18 - Ärter och fläsk

Igår lagade jag soppa till middag. Jag brukar inte tycka om gröna ärtor, men så här som crème ninon (fast utan champagnen) blev det faktiskt väldans gott.

Koka upp lök och ett par deciliter vitt vin och koka tills löken mjuknat. Häll i buljong och grädde efter tycke och smak, jag tog ungefär tre deciliter av varje, och sex deciliter frysta gröna ärtor. Koka upp, puttra nån minut, kör i mixer/med mixerstav, smaka av med salt och peppar. Klart. Jag serverade med gräslök på toppen och stekt rimmad picnicbog - jag tycker om nåt salt och lite krispigt att bryta av det mjuka och gräddiga med.

(Picnicbog förresten, jag avskyr den där stavningen, men kan inte bli klar över om det verkligen stavas så, eller så som jag skulle vilja - picknickbog. På alla förpackningar i affärerna står det ju med bara c, och en googling leder ingen vart. Sen är det ju inte säkert att det är så enkelt som att det har med picknick att göra. Det kan ju heta så för att det från början gjordes i en fransk stad vid namn Picnic. Eller av svin av picnic-ras. Eller nåt sånt. Någon som vet bättre än jag?)

11-05-14 - Attiraljer

Men i min frånvaro så har jag i alla fall köpt lite nya saker. Ni vet mina inlägg om andra världskriget-romantik? Jag var helt enkelt bara tvungen att göra lite verklighet av dagdrömmarna. Ett stycke vår-sommarkvällar-höst-jacka och ett stycke använda-varje-dag-och-älska-tills-den-går-sönder-väska.

Båda från Asos.

11-05-13

Det blev visst lite paus här. Först frivilligt, eller så där som det blir när tiden bara tickar på och man är upptagen med annat och inte tänker på att en dag blir två blir tre blir... ja, och sen ofrivilligt när Blogger har strejkat.

Nåväl. Jag lever i alla fall.

Men jag har som sagt haft en del att pyssla med. Och så händer det saker som gör mig distraherad. Stora, omvälvande, livsavgörande saker. Då vänder jag mig inåt för att hantera världen, måste hela tiden återkoppla med mig själv för att se till så att mitt yttre jag och mitt inre jag är på samma plan. Bearbetar.

Jag återkommer mer på riktigt igen. Snart.

11-05-08 - Mandelkulor

Kasta en påse sötmandel i matberedaren och kör till smör (tar ett tag, men misströsta ej!).

Plocka fram hasselnötter.

Ta en klick mandelsmör och en hasselnöt och rulla till en boll med nöten i mitten.

Rulla, rulla, rulla.

Smält en kaka mörkaste choklad.

Plutta ner några kulor åt gången och rulla i chokladen med en sked.

Låt stelna på plåt.

Släng ner en massa blandade nötter i chokladen som blev över och häll upp i en burk att stelna till en tjock kaka.

Ät. (Jag har inte hunnit till den biten än! Åtgärdas snarast.)

11-05-07 - 2

Inte mindre än två bra köksidéer har jag genomfört idag.

Jag använder ofta vaniljpulver som smaksättning i bakverk, ischoklad, smoothies och så, men jag tycker att den lilla glasburken är svår att hantera, bökig att få upp rätt mängd ur och det är lätt gjort att spilla ut alltihopa när man öppnar den. Och oftast vill man ju bara ha några få korn eftersom det är så smakrikt. Så då tänkte jag att vaniljpulver ju skulle passa mycket bättre i en vanlig kryddburk, en sån med plast"sil" på toppen. En urdiskad Santa Maria-burk med finhålig sil, som från början innehållit cayennepeppar, fick ny etikett och fylldes med ungefär 1½ burk vaniljpulver (två fyller nog en kryddburk precis lagom, men nu hade jag inte mer hemma). Nu har jag vaniljsmaken lätt tillgänglig i kryddhyllan och det blir enkelt att bara skaka ner precis så mycket jag vill ha, kanske i en kaksmet eller på toppen av en kopp varm choklad med grädde...

En annan smaksättare jag vill använda ibland är citron, men inte tillräckligt ofta för att jag ska kunna ha färska citroner i kylen jämt. Då ligger de bara och möglar. Citronsaft på flaska funkar ju i en del situationer, men långtifrån i alla, för ofta vill man ju mest ha den fylliga smaken från skalen. Hur göra? Jag provar att torka citronskal! Två ekologiska citroner (viktigt eftersom det är skalet man använder, det vill man inte ha indränkt i bekämpningsmedel) skalades med zestjärn och så la jag ut strimlorna på en plåt med bakplåtspapper och satte in dem i ugnen på lägsta värme och med en slev i ugnsluckan för att ångan skulle komma ut. Jag rörde om några gånger, och efter ungefär 35 minuter var det klart. Ner i en annan gammal kryddburk och vips så har jag citronsmak hemma varenda dag. Av fyra citroner skulle man nog få en helt full burk och citron som räcker i evigheter, men det här blev en lagom liten test. Jag har ju faktiskt inte provat använda det än.

11-05-07

Åh. Vi är någonting väldigt viktigt på spåren nu.

Food Reward: a Dominant Factor in Obesity, Part 2

Vem behöver läsa deckare när det finns nutritionsbloggar liksom? Fast ja, det är fritt fram att kalla mig insnöad och nördig nu. Haha.

(Tidigare: del 1)

11-05-06 - Matutmaning

Vem lagar maten i ditt hushåll? Jag. Har jag huvudansvaret för maten är jag alldeles för mycket kontrollfreak för att dela med mig, men är det någon annan som lagar så tycker jag det är jättetrevligt att hjälpa till och umgås över matlagningen. Borde jobba på det där första, jag vet.
Hur mycket tid lägger du ner på matlagning på en vecka? Säg en timme om dagen, så sju då. Vissa dagar lagar jag ingen mat alls, men andra tar det desto mer tid.
Favoriträtt som barn: Det hade jag nog ingen. Jag tyckte inte om mat över huvud taget. Så jag svarar havrekakor.

Ditt paradnummer i köket: Oj. Kanske nån variant på grönsaker-korv-kött-bacon-ost-mantagervadmanhaver-pytt. Eller soppor och grytor som fått puttra på spisen länge, länge.
Burken som först tar slut i kryddhyllan: Timjan och sambal oelek (fast den står ju i kylen). Används ofta, och gärna tillsammans.
Följer du någon diet? Min egen. LCHF/primal/paleo med fokus på råvaror av hög kvalitet. Fritt från spannmål, (fleromättade) vegetabiliska oljor, soja, socker och suspekta tillsatser.
Varför/varför inte? För att må som en drottning förstås! Genom hela lååånga livet.

(Bild.)

Favoritgodis: Makadamianötter.
En måltid du minns: Massor, men det är svårt att välja en enskild - jag föredrar att minnas i plural. Som alla långa kvällar i mammas växthus, hemskt sena middagar i Barcelona, fulla kylväskor på stranden i Klubbviken, mysiga restauranger och pubar i Greenwich, alla grillfester med vännerna och så där. 
Bästa råvaran: Älg.
Viktigaste redskapet i ditt kök: Det finns mycket som är svårt att klara sig utan, men nåt jag använder nästan in absurdum är plastfolie. Här slängs inga rester hur ynkligt små de än är.
Det här äter du absolut inte: Se dietfrågan ju. Annars är jag öppen för att testa det mesta bara det är rätt tillagat. (Kan utläsas som: Gränsen kanske går vid levande, krälande maskar. Kanske.)
Din helgfrukost: Äter man första gången vid 13-14-tiden på dagen heter det knappast frukost va?

Välj!
Vin eller öl? Vin. Älskade att prova udda mikrobryggeriöl i ett tidigare liv.
Kött eller fisk? Båda. Fast jag äter nog kött lite oftare än fisk.
Färska eller torkade kryddor? Torkade.
Efter maten - söt mousse eller salt ost? Ost alla gånger.
Italienskt eller indiskt? Båda igen. Fast när man tänker italienskt tänker man ju bland annat stora lass med pasta, så det får nog bli indiskt ändå. Kryddorna alltså - dör så gott.
Hallonbåt eller djungelvrål? Inget.

Oliver eller salta pinnar? Oliver.
Hacka grönsaker eller diska? Hacka.
Bjuda hem på middag eller äta ute? Äta ute, eller bli hembjuden till någon. Kanske jag ändrar mig på den punkten om vi nån gång får ett fullstort kök och en riktig matplats. Och jag kan sluta vara en sån sönderstressad perfektionist också. Usch - det draget gillar jag INTE hos mig själv.

Svara på listan alla som vill, fina bloggvänner! Jag är hemskans nyfiken av mig.

11-05-04

Den är här nu. Min köpfastebelöningspresent.

En vad då?

En symaskin. Jag har behövt en symaskin ända sen jag flyttade hemifrån för sådär åtta-nio år sen, men pengar har aldrig varit en stor tillgång i mitt liv, och de slantar jag lyckats skrapa ihop har alltid gått till andra, mer roliga saker. Men nu äntligen.

Jag beställde från Sewing Machines Direct i England. Man får mycket mer symaskin för pengarna i England än i Sverige och nu står ju dessutom pundet så passande lågt. Det blev en Brother XL-6600 som jag tror passar mig som vill ha en basmaskin med bra kvalitet, mekanisk och inte datoriserad och inte med sju tusen broderisömmar jag ändå aldrig använder. En bra hjälp på traven för att välja maskin och veta vad jag ska undvika har varit forumet på Sysidan, där finns många kunniga.

Jag betalade £189.00 för min symaskin och då ingick frakten och dessutom ett stort sewing kit med massor av tråd och saxar. I svenska kronor blev det 1933,18 som drogs från mitt konto. Jag beställde förra tisdagen och hade grejerna här precis en vecka senare. Snabbt, smidigt och billigt - nu återstår bara att se hur maskinen syr också. Ikväll är det jag som läser instruktionsbok.

Fem (!) askar med stora trådrullar i alla upptänkliga färger fick jag med, en skyddshuv, fem (! igen) saxar i olika modeller och en hel påse fylld med bra-att-ha-saker som tomma spolar, sprättare, skruvmejsel, pressarfot för blixtlås, pressarfot för knapphål, rengöringsborste och annat. Jo, och så skickade de med en adapter till vägguttaget också, kanonservice!

11-05-03

Ibland måste man agera tvärtemot sina instinkter för att inte tappa hoppet helt.

Därför planterar jag penséer när termometern visar oroväckande liten marginal över plusstrecket, molnen ligger hotfullt snötunga och isvindarna drar all värme ur kroppen på en halv minut.

Stackars små.

11-05-02

Jag gjorde WOW-passet med 100 cave burpees första gången på nyårsafton. Då tog det 48 minuter och alla övningar var verkligen inte snyggt utförda (knappt nån). Var halvdöd av träningsvärk i två dagar efteråt. Sen har jag kört samma pass ett par gånger till, kanske en gång i månaden, och idag var det dags igen. Nu kan jag göra 10 burpees på raken utan mer än nån sekunds andhämtning emellan (vilar lite längre efter varje 10), varje rep är genomarbetat och inget "fuskverk" så som det blir om man inte riktigt orkar, och totala tiden idag stannade på 33:23. Så som jag har känt mig på sista tiden trodde jag absolut inte att jag skulle förbättra mig idag - tidigare bästa tiden har legat på 36-37 minuter nånting - men det visar ju bara att min lägstanivå fortsätter att bli högre hela tiden. Fast jag inte märker det själv. Törs jag kanske friskförklara mig själv nu? Iiih, sure hope so.

Sen har jag lagat fisksoppa till middag. Lök, morötter, potatis, vitt vin, tomatkross, grönsaksbuljong, cayennepeppar, timjan, ekotorsk (finns på Coop för 37 kr/400 g, knappt ens dyrare än vanlig!) och lax. Toppat med kräftstjärtar och smetana efter tycke och smak. Jag skulle haft purjolök i också, men den visade sig vara rutten överallt utom yttersta lagret. Snacka om falsk marknadsföring.

Nu: slöa vid datorn och strunta i att plantera ner penséerna jag köpte idag. Det kommer fler dagar.

11-05-01 - Life lesson: Human, know thyself

(Bild.)

Jag läste ut Revolutionary Road av Richard Yates idag. Jag såg en liten bit av filmen för ganska länge sen och tyckte att den verkade himla bra, så då tänkte jag att jag skulle läsa boken först innan jag ser hela filmen. Nu har det äntligen blivit av.

Mycket psykologi, mycket läsa mellan raderna, mycket symbolik (om man vill) och framförallt handlar det hela om kommunikation eller snarare bristen på sådan. Om ärlighet mot andra och mot sig själv och om vad som kan hända om man försöker slira på det där - försöker låtsas att verkligheten är bara en aldrig så liten gnutta bättre eller annorlunda mot vad den egentligen är. När man försöker inte hitta sig själv och vem man är, trots att det är precis det man intalar sig själv att man gör, utan istället letar efter vilken roll man vill spela och vem man vill utge sig för att vara.

Ibland kommer den otäckt nära, så där så att jag tänker att det där kanske gäller för mig också? Tänk om det är så, att vi går runt här och låtsas och leker charader och bara inbillar oss själva att vi älskar varandra? De styckena är riktigt obehaglig läsning, men för det mesta håller den sig på precis lagom avstånd; så att jag känner med karaktärerna och förstår hur de tänker men samtidigt kan stå på sidan av och se att det är tur att jag känner mig själv tusen gånger bättre och att deras tankar mer härstammar från en orolig identitetssökande tonårstid. Men kanske är det så det kan bli om man inte tar itu med sökandet och grubblandet tidigt i livet, om man försöker tränga bort alla jobbiga tankar och om man låter spelandet av rollen som sig själv vara viktigare än vem man är bakom masken?

Tungt men väldigt lärorikt och samtidigt upplyftande på något sätt. En sån där bok som alla borde läsa som är osäkra på livet ibland, alla som har stunder av grubblande över det förflutna eller framtiden, alla som ska ta livsavgörande beslut och alla som någon gång ångrat någonting. Alltså alla.

Läs.

11-05-01

Ett lugnt och väldans mysigt valborgsfirande blev det igår. Först gick vi till Mats och förfestade lite med grabbarna som skulle på spelning. När de gav sig av dit så svängde vi av mot Kvarnängen och brasan och där träffade vi Maria och Statte och hängde ett tag, skrattade åt fulla fjortisar och tittade på fyrverkerier och så där. Runt elva började det bli kallt och medelåldern påtagligt låg, så då promenerade vi hem till värmen och sängen. 

Idag är jag rysligt trött. Hur nu det gick till av två glas vitt vin och en torr cider och somna vid tolvsnåret? Jaja, man börjar väl bli gammal eller nåt.

Hej bland blommorna.

Folk.

Fina fyrverkerier.

Maffig eld - jag älskar eld.

Hej då brasan.

Himla fint var det när det var helt spegelblankt på vattnet, och så börjar det vara så härligt ljust på kvällarna nu - den här bilden togs fem över elva.

Nu är det äntligen maj! Det betyder att det snart, nästan, är sommar. Kan ingen dra i handbromsen på tidståget nu och så får det fortsätta vara maj så där en tre-fyra månader till? Det hade varit nåt det.

11-04-30

Igår kväll var det så där magiskt skymningsljus igen. (Ursäkta om jag tjatar med mina balkongutsiktsbilder av amatörmässig kvalitet, men det är ju bara så fint. Tycker jag.)

And every cloud has a... gold lining.

11-04-29 - Jo förresten...

... lite mer har jag att säga. Det här är ju hyperintressant:

Food Reward: A dominant factor in obesity, pt.1 

Det kommer att bli väldigt spännande att följa fortsättningen. Stephan är alltid sansad och lättläst med väl underbyggda teser - inget vilt spekulerande utan han är snarare den som kommer med sammanfattningen efter att alla andra brainstormat färdigt (och haft fel sju gånger var längs vägen). Missa heller inte de alltid kloka och intressanta kommentarerna. Like!

11-04-29

Helg.

Say no more.

11-04-28

Det är bara skrutt med mig den här veckan. Eller egentligen började det redan förra helgen. Då skulle jag MAF:a men det var stört omöjligt att hålla pulsen nere, den gick upp skyhögt av typ två joggingsteg. På måndag försökte jag igen men hade sjukt mycket träningsvärk i vaderna, av att ha gjort inget speciellt.

Konstig känsla i halsen, tisdagens styrkepass var dubbelt så tungt som vanligt och så är jag så infernaliskt trött att jag inte känner mig riktigt vid medvetande ibland. Attention span som en... ja, som klichén av den lilla autistiska pojken som sitter och bygger spikraka rader av klossar utan att reagera det minsta när någon tilltalar honom. Till skillnad från mitt vanliga aspie light då, menar jag. Haha.

(Bild.)

Säkert ligger det nåt virus och slåss därinne och jag borde verkligen lyssna på kroppen och ta det lugnt. Planerar en vilodag idag i alla fall, så får vi väl se sen. Glest i träningskalendern lär ju knappast skada när den ändå varit fulltecknad i många veckor.

Paus.

11-04-26

Tillbaka till vardagen.

Jag kan tycka att det är ganska skönt ändå, att hitta tillbaka till lugnet och rutinerna och få känna att jag gör lite nytta här i livet. Helg och partaj och resor och "extra allt" är ju också kul förstås, men bara till en viss gräns. Jag blir fort trött och obalanserad av allt sånt och då är det svårt att njuta.

Det handlar väl om var man lägger ribban. Ibland tänker jag ju som de flesta andra, antar jag, att oj vad livet vore roligt om man hade tid och råd att resa en massa, se nya platser, träffa nya människor, få storslagna upplevelser. Men egentligen har ju vi människor ungefär lika stor plats i våra hjärnor för såna där speciella platser, tillfällen och upplevelser. Våra minnen har ju en gräns.

Om jag åker till Paris över en helg för att äta god mat, shoppa och åka upp i Eiffeltornet, då är det ju något jag kommer att minnas för resten av livet med ganska många detaljer. Hur en underbar lammstek smakade, blåsten i kalla öron, den sköna hotellsängen, konstiga gubben med hunden och så där. Den som är rejält rik och mer världsvan och kanske åker till Paris på shoppingresa en gång i kvartalet, den kommer ju inte att minnas just nånting av en specifik resa. Ett foto taget två år tillbaka reflekteras med "jaså, var jag i Paris då? Vad är det där för en restaurang?" Då måste ju upplevelserna bli ännu mycket mer storslagna och speciella och over the top för att man alls ska lägga dem på minnet. En "vanlig resa" räcker liksom inte, för även det blir vardag.

Sett i det perspektivet så är jag rätt nöjd som det är. Med en hög andel hembunden vardag i mitt liv och med allt utöver det som värdefulla guldkorn att bära med mig genom livet.

(Mörk, färglös outfit med nyduschat rufshår från i lördags. Jag kom ju på att jag glömde visa mina påskglada naglar.)

11-04-25 - Kvittofinal!

Dags att redovisa sista veckans köpfasta. En dag för sent visserligen, men vi stannade kvar i Unbyn och hängde med familjen igår också så jag kom inte hem till datorn förrän nyss.

Två matkvitton och... men vad är det här nu då? KappAhl? No worries - det var en tröja jag köpte till Fredriks påskägg. Ett sånt vill jag faktiskt ge bort. Alltså blev det en väldigt bra sista vecka, mitt uppe på den smala vägen. Känns bra.

Okej, köpfastan är över och det är dags att sammanfatta. Det har gått bra för det mesta, jag spårade ur lite där i mitten, men de sista veckorna har det känts väldigt enkelt. Kanske för att jag sett ljuset i tunneln? Men nu när jag är framme har jag lite den där känslan att jag inte vill förstöra det som ser snyggt ut (mitt kontoutdrag) oavsett hur mycket jag kan och får. Vi får väl se. Ett par grejer kommer det säkert att bli ändå.

Den här lilla utmaningen har lärt mig en del om impulser och onödiga småprylar. Jag får ofta infall och idéer som resulterar i att jag tänker "åååh en sån måste jag ha!" för att lösa mina kreativa problem. Ibland stannar idéerna kvar och växer med tiden, men lika ofta faller de i glömska nästan direkt när jag kommer på nya och bättre idéer. Och då känns det ju helt klart bortslösat att skaffa den där första grejen jag ville ha när det ändå visar sig att den inte var så viktig trots allt.

Jag tror att jag ska försöka applicera mer eftertanke på mitt liv. Jag vill absolut inte begränsa kreativiteten! Däremot ska jag låta idéerna ligga kvar och mogna en tid och låta bli att agera på dem med en gång. Ibland kommer infallen visa sig vara nåt jag vill ha/behöver på riktigt och då skaffar jag mig det efter betänketid. Och ibland visar det sig vara ett övergående infall som jag inte alls suktar efter längre när betänketiden är slut, och då låter jag förstås bli att skaffa vad jag nu trodde att jag måste ha. Sounds like a plan.

11-04-24 - Hasselnötsparfait

Här kommer äntligen det ombloggade receptet på hasselnötsparfait. Originalreceptet kommer ur en av mammas receptböcker, jag tror att det är en festkokbok från Allt om Mat. Så här:

Stallis hasselnötsparfait
8 personer (som äter som myggor: fyra i verkligheten)

1½ dl hasselnötskärnor (75 g)
4 dl vispgrädde
½ dl kirsch eller vit rom
5 äggulor

¾ dl socker
Garnering: After Eight och vispad grädde

Rosta nötterna i 5-7 minuter i 250° varm ugn. Skaka i kastrull eller gnid med handduk så att det mesta av skalet lossnar. Hacka nötterna ganska fint.

Vispa grädden, inte så hårt. Vispa äggulor och socker i kastrull över sjudande vattenbad tills massan är pösig och börjar tjockna. Flytta genast över till diskho med kallt vatten. Vispa hela tiden tills massan är kall och pösig som äggtoddy.

Vänd varsamt ihop äggmassan med nötter, kirsch och vispad grädde. Frys i ca 5 timmar i en skål på ca 1½ liter (parfait ska ej röras utan frysa stilla). Doppa varsamt i varmt vatten och stjälp upp på fat vid servering. Skär i tårtbitar och garnera.

Hoppa för allt i världen inte över att rosta och skala nötterna. De ändrar helt karaktär vid rostningen, konsistensen blir spröd och smaken nästan lite kolaliknande och det är det som gör hela grejen med den här ljuvliga glassen.

Vidare så ändrade jag lite i receptet: Sockret struntade jag i (jo, äggulorna tjocknar hur fint som helst på egen hand och det går bra att ställa dem direkt på en platta på svag värme bara man vispar flitigt) och vispade istället ner en knapp matsked honung tillsammans med spriten så att den löste upp sig. Funkar säkert utmärkt helt utan sötning också. Sen hade jag ingen kirsch - vad tusan är kirsch egentligen? - och ingen vit rom hemma. Men det går bra med vilken ljus, smaklös sprit som helst; den finns där bara för att ge en mjukare konsistens åt parfaiten när den är fryst. Så jag använde hembränt. Haha.

Parfaiten blir väldigt krämig och len, så att servera med vispad grädde känns lite too much. Bär och mörk choklad blev utmärkt. Och så är den så himla god att det är svårt att låta bli att ta bara en liten bit till ända tills magen står i fyra hörn. Så värt det.