11-04-26

Tillbaka till vardagen.

Jag kan tycka att det är ganska skönt ändå, att hitta tillbaka till lugnet och rutinerna och få känna att jag gör lite nytta här i livet. Helg och partaj och resor och "extra allt" är ju också kul förstås, men bara till en viss gräns. Jag blir fort trött och obalanserad av allt sånt och då är det svårt att njuta.

Det handlar väl om var man lägger ribban. Ibland tänker jag ju som de flesta andra, antar jag, att oj vad livet vore roligt om man hade tid och råd att resa en massa, se nya platser, träffa nya människor, få storslagna upplevelser. Men egentligen har ju vi människor ungefär lika stor plats i våra hjärnor för såna där speciella platser, tillfällen och upplevelser. Våra minnen har ju en gräns.

Om jag åker till Paris över en helg för att äta god mat, shoppa och åka upp i Eiffeltornet, då är det ju något jag kommer att minnas för resten av livet med ganska många detaljer. Hur en underbar lammstek smakade, blåsten i kalla öron, den sköna hotellsängen, konstiga gubben med hunden och så där. Den som är rejält rik och mer världsvan och kanske åker till Paris på shoppingresa en gång i kvartalet, den kommer ju inte att minnas just nånting av en specifik resa. Ett foto taget två år tillbaka reflekteras med "jaså, var jag i Paris då? Vad är det där för en restaurang?" Då måste ju upplevelserna bli ännu mycket mer storslagna och speciella och over the top för att man alls ska lägga dem på minnet. En "vanlig resa" räcker liksom inte, för även det blir vardag.

Sett i det perspektivet så är jag rätt nöjd som det är. Med en hög andel hembunden vardag i mitt liv och med allt utöver det som värdefulla guldkorn att bära med mig genom livet.

(Mörk, färglös outfit med nyduschat rufshår från i lördags. Jag kom ju på att jag glömde visa mina påskglada naglar.)