Fram till för ett par år sen tyckte jag helt ärligt om att vara sjuk, just för att då var det tillåtet att bara sitta inne och inte göra nånting. Jag hade en ursäkt för min dåliga ork. Och för att jag tyckte så så trodde jag ju att jag var en riktigt obehagligt lat jävel, och slog ner på mig själv för det och hamnade i en lite ond cirkel. Men jag var ju inte lat egentligen, för det var ju inte så att inte ville vilja göra saker, jag orkade ju bara inte. Jag mådde mycket sämre både fysiskt och psykiskt än vad jag ville inse.
Inser jag nu. Rätt träning och rätt näring har gjort underverk för mitt mående. Det är klart att det inte är jobbigt att göra en massa grejer när man har energin, orken och lusten!
Ikväll har jag gått till Ica och pantat burkar och handlat mat. Genomsvettig med feber. Det var bara så himla tråkigt att sitta här hemma hela dagen, så jag blev alldeles rastlös. En rastlöshet som jag före de sista åren inte upplevt sen jag var kanske tolv-tretton. En positiv verksamhetsvilja. Det är inget påtvingat "jag borde" i mina tankar längre, utan ett ärligt "jag vill!". En sån underbar känsla att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen.
(Roade mig med dålig webcam i eftermiddag.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar