11-03-14

En dålig måndag som blev en okej måndag som blev en superbra måndag som är en lite sämre måndag trots allt. För vad spelar det för roll att träningen går framåt och att jag fick känna mig riktigt stark och positiv för första gången på evigheter (eh, men flera veckor) när det finns annat som mal i bakhuvudet, som ligger som ett tungt ok över hela livet och som är tusen gånger viktigare?

Japan förstås. Okej att jordskalv och tsunami var hemskt, men vad jag framför allt inte kan sluta tänka på är kärnkraftverken. Alla "lugnande" rapporter verkar mer och mer ihåliga när man får på papper vad som faktiskt händer. Tänk om vi snart står där med ett helt land som är obeboeligt i tusentals år framöver?

(Bild.)

Visst, jag kan stänga in mig och må bra i min egen lilla bubbla här hemma - tro mig, det är jag något av expert på! - men på nåt känns det ändå bra att följa med i flödet, att orka ta in dåliga nyheter, att orka känna medlidande och oro, att orka tänka på vår jords framtid och alla dess invånare. Att orka bry sig.

(Bild.)

Mina tankar idag går till alla som drabbats, drabbas och kommer att drabbas av katastrofen i Japan. Min tummar hålls för att kylningssystemen på något magiskt sätt ska komma igång igen. Orolig väntan.