10-09-13

Så, då tar vi och börjar om då!

När jag kom hem från Skåne förra veckan visste jag att jag hade så mycket som väntade på mig här vid datorn - min blogg, alla kommentarer och hundratals inlägg från andra bloggar. I vanliga fall något att se fram emot, men den här gången var det snarare ett utmattande måste. Och när jag funderat på saken så har jag upptäckt att det är något som smugit sig på under en längre tid. Jag har lagt ner så enormt mycket tid och kraft på att läsa bloggar som är riktiga energitjuvar, på tvångsmässigt kommenterande och ständig trevlighet. Visst, jag är glad och trevlig för det mesta, men inte precis jämt. Istället för att min blogg anpassas efter mig har det smygande skiftat till att det är jag som anpassar mig efter bloggen. En sorts yta och självcensur som visserligen fortfarande känns som jag, men inte hela jag. Det är jag innerligt trött på.

Jag vill istället ha en plats där jag kan skriva precis vad jag känner, en plats som inte har några krav på sig; där inläggen kan komma precis hur tätt eller glest jag har lust med, där inte alla kommentarer måste få ett svar och där inte alla besökare måste besökas tillbaka av ren artighet. Idiotiska oskrivna (tills nu då) regler, jag vet, men av någon anledning är det så det har blivit när jag förutsatt mig att vara "en bra bloggare". Så vill jag inte ha det längre.

Nu är det dags att starta om, och jag hoppas att den här bloggen kommer att bli en fristad, ett andningshål, en inspirationskälla och min alldeles egna vrå. Kanske kommer det att bli en vrå som handlar om helt andra saker än vad min gamla blogg gjorde, men antagligen fortsätter en hel del att vara sig likt. Det som är befriande är att det inte spelar någon roll längre - jag ska låta tankarna ta mig dit de vill. Välkommen!