Jag bestämmer mig ungefär varje dag: "nej, nu måste jag ta körkort". Och sen ångrar jag mig igen ungefär varje dag. Varje dag jag går utanför hemmets trygga vrå.
Att promenera i trafik är en lite obehaglig upplevelse bara det, men klart genomförbart. Men innan jag tar mig iväg på en cykeltur har jag en stor ångesttröskel att ta mig över; inte för cyklandet i sig, utan för allt parerande genom ett kaos av rödljus, fotgängare, trottoarkanter, utspringande hundar, korsningar, möten, omkörningar och överallt bilar, bilar, bilar. Ett myller som inte går att överblicka, som är oförutsägbart och som jag bara med nöd och näppe klarar att navigera mig igenom trots sinnen på helspänn (helspänn som i adrenalindrivet på-liv-och-död-stressat, inte bara som i skärpt och fokuserat). Först när jag tagit mig ut på ensliga 1+1-vägar med sällsynta avfarter till lantliga gårdar och i princip ingen trafik kan jag börja slappna av. Och det är då jag har tid att tänka efter. Som cyklist befinner jag mig för det mesta, när det gäller mer bebyggda miljöer, på sidan om trafiken. Hur ska jag någonsin klara av att som bilist befinna mig mitt i det där kaoset? (Utan att få ett nervöst sammanbrott varje gång, släppa ratten och bli påkörd bakifrån that is.)
Ett körkort skulle jag behöva för att ta mig till och från mina drömmars hem långt ute bland skog och kohagar, och att lyckas köra där längs den förmodligen enda väg som finns skulle väl fixa sig. Men resten? Nej, jag förstår inte riktigt hur det skulle gå till. Särskilt inte just nu när jag sitter här och är helt slut i huvudet för att jag cyklat idag. Sabla dilemma.
Förstår precis hur du har det! Jag behövde ett halvårs körande bara för att komma över min rädsla. Jag kan fortfarande ha ångest när jag ska ut i rusningstrafiken, men det har blivit bättre. Och sen är jag så himla stolt för att jag har klarat det och det kommer du också. Det tvivlar jag inte på ett dugg. För kan jag så kan du! =)
SvaraRaderaEftersom jag likt Fantomen bor i dom djupa skogarna så förstår jag ditt dilemma ! Körkort är ju ett måste i skogen.Men jag förstår också din kaos känsla lite iaf...Men har jag nått råd ? Icke ! Eller kanske prova att övningsköra ?
SvaraRaderaJa vad vet jag. hoppas det löser sig så du kan få ditt drömboende nån gång i framtiden. Take care...
@ Bella: Åh tack, precis vad jag behövde höra! :-) Det är ju extra svårt för mig att sortera alla intryck när det blir mycket, men jag hoppas ändå att det nån gång ska gå. Om nån snäll stackare orkar övningsköra med mig typ tusen, tusen timmar. Haha.
SvaraRaderaJag tror att du ska börja träna att köra på nån lugn, enskild plats. Bygga upp positiva upplevelser kring körandet och börja där du känner att du har kontroll. Sen gradvis utöka... Saken är den att även i rusningstrafik måste man behålla lugnet och fatta rätt beslut. Men jag tycker absolut att du ska våga börja, ta ett första steg mot körkort. För det är jättekul att köra, jag lovar!
SvaraRaderaJag har inte heller körkort och har haft liknande känsla som du. Har liksom inte fattat hur jag ska klara det. Men såklart kan du! Det är jag övertygad om. Tänk på alla puckon som har klarat av det, haha. ;D
SvaraRadera@Gun: Haha, ja jag tänker faktiskt på det ibland - varje gång jag ser någon köra bil som jag känt t.ex. genom skolan, och som jag vet ärligt talat inte är den vassaste kniven i lådan. :-P Det känns skönt att inte känna sig helt ensam i världen med trafikpanik iaf. Kram!
SvaraRadera