Men det tog inte många minuter innan jag kunde slappna av (kanske rentav bara sekunder; pappans "vad sägs om en femtilapp?" i första scenen var ju klockrent fel, so to speak). Det här är en film gjord med värme och kärlek. Visst finns det detaljer att gnälla på, och Simons utveckling som person är lite osannolik - det rigida tidsschemat glöms till exempel helt bort i andra halvan av filmen, just i en tid av oro och kaos då sådana rutiner brukar bli extra viktiga att hålla fast vid - men allt sånt är lätt att ha överseende med, eller rentav inte ens notera. Skådespelarinsatserna är fantastiska, miljön är fantastisk, överlastad med roliga prylar och varma, klara färger med massor av kontrast. Och hela historien är så söt och glad och snäll - och rolig! - att jag kom ut från bion med ett leende på läpparna och en varm känsla i kroppen. SE!
(Bild.) Läs gärna recensionen som bildlänken går till.
Jag såg också filmen, men jag var förberedd då jag såg en novellvariant som gick på teve i somras. Tyckte för övrig som du och jag gillade skådespelarna jättemycket.
SvaraRaderaAnmaja
Vad kul, jag har varit nyfiken på den filmen och vill gärna se den.
SvaraRaderaVad kul att du gillade filmen, ska också ta och se den. För någon månad sen såg jag en annan film om en kille som hade Asperger, också bra. Minns tyvärr inte vad den hette men när jag Googlade kom förslag på filmer om ämnet upp, rätt många faktiskt.
SvaraRadera