10-09-25

Förra inlägget fick mig att tänka. Anledningen till att jag tycker en film är bra är väldigt sällan själva handlingen och olika twists and turns, utan istället personporträtt och miljöskildringar. Filmer där man lagt ner mycket kraft på att bygga upp en egen ton; en känsla, en stämning, en hel värld, något utöver ett rakt plagiat av verkligheten. Sådana filmer jag inte vill återvända till för att se vad som händer, utan för att jag bara vill befinna mig i dess värld. Ofta misslyckas jag kapitalt med att hänga med i handlingen sådana gånger, för jag är helt upptagen med andra mer intressanta saker som att luska ut hur olika karaktärer fungerar och varför de reagerar som de gör, att titta på vackra byggnader, maten som serveras, små detaljer i bakgrunden, en vidunderlig utsikt eller kanske den gamla tantens fina blommönster på klänningen. Världen som byggs upp behöver inte alls vara likriktad eller bara fin och snäll - det viktiga är just att sugas in i stämningen. Några favoriter:
* Sin City
* Min granne Totoro (allt av Miyazaki egentligen)
* Sleepy Hollow
* Sherlock Holmes
* Sylvia
* Foyle's War (ja, det är en serie, men då varje avsnitt är långt som en film så räknas den ändå)
* Eyes Wide Shut
* Sweeney Todd
* The Village
* Hotel Splendide

And I could go on for ages. Kanske med en viss förkärlek för trasiga mörka 1800-talsmiljöer. Vad tycker ni är viktigt för att göra en film bra?