10-11-05

Här har jag sprintat idag och fått se en skymt av min älskade vän solen. Det var länge sedan sist, men att bli påmind om att den finns där väntande bakom det novembertunga gråtäcket gör livet lite mer hoppfullt.

Även om det, livet, annars är praktiskt taget kaos just nu.

Mål, drömmar, framtidstro. Positivism, initiativ, kreativitet, idéer, handlingskraft. Framåt, uppåt. Hur länge orkar man vänta på någon som verkar sakna allt det där, när man själv håller på att sprängas av vilja? Jag vägrar tyna bort.