10-11-29

(Bild.)

Idag ägnar jag mig åt att landa. Även rent fysiskt (vi tog sista flyget och det var försenat, så jag var hemma tjugo över ett i natt och klev upp tjugo i sju i morse, wohoo), men jag tänker främst på den mentala biten. Helgen har varit totalt fullspäckad från morgon till kväll och hela tiden med enorma mängder människor runtom att trängas med. Köer, köer, köer i oändlighet och däremellan lite vassa armbågar och packade sillar-situationer.

Det är lustigt hur det faktiskt känns, konkret, som att jag nu landar mer och mer i mig själv medan jag sitter här hemma vid mitt skrivbord i tystnaden. Hej, tankeverksamhet. Hej, reflektioner och lugn och eftertanke och min egen röst som inte längre drunknar i skränet från yttervärlden. Skönt. Då upptäcker jag också att det har varit en himla rolig helg, vi har sett så mycket, gjort så mycket, levt så mycket att det skulle räcka till flera veckors vardagsliv.

Massor med fina hästtävlingar (jag ska ladda in lite suddiga bilder sen), hotellyxliv, restaurangkvällar och hektisk shopping och logistik. På köpet har jag också fått halsont och feber idag, men jag antar att det är sånt som hör till. Träningen går ju åt skogen ett tag till då, men det känns inte som att det gör så mycket. Kanske är det bara kroppens försvar för att få mig att fatta att jag behöver ta det lugnt och återhämta mig ett tag nu? Trötthet, andfåddhet, smärta eller träningsvärk verkar ju uppenbart inte funka som signaler, då blir den stackars kroppen bara ignorerad, så då blir enda utvägen för den att peppra med tunga artilleriet - sjukdom, för det lyssnar jag åtminstone på.

Te, te, te - det satsar jag på nu. Kanske visar jag lite vad jag köpt för prylar sen, om ni vill se?