Angående det här med styrketräning. Jag kör ju Lift Heavy Things två gånger i veckan, enligt PBF, och ibland känns det bara sååå segt. Jag nöter och nöter och det händer ingenting, och att kunna öka kanske en eller två reps emellanåt känns patetiskt ynkligt. Med den här progressionstakten lär jag väl kunna göra min första dead hang pullup (ett av mina mål) 2014 nån gång.
Men å andra sidan. Går jag tillbaka till vecka 34, första veckan jag körde PBF, så ser jag att jag ökat en hel del ändå. Jag känner mig mycket mer functionally fit än förut. Och vad spelar det för roll om det skulle dröja ett par år innan jag nått dit jag vill? Då har jag ändå två tredjedelar av livet på mig att göra pullups, handstand pushups, pushups med clap och vad jag än har lust med. (Fast haha, okej, jag kanske inte kan göra såna grejer längre när jag är 90 år? Äh, man ska sikta mot stjärnorna.)
Och det här var mest tänkt som en illustration av hur mina tankar kan gå under ett pass. Samma utförande kan ibland får mig att känna mig värdelöst kass, och ibland hur peppad och stolt över mig själv som helst. Visst beror känslan i kroppen till viss del på dagsformen, men väldigt mycket mer än man tror sitter i huvudet. Vissa dagar gäller det att gripa varje halmstrå och aktivt försöka klänga sig fast vid alla positiva detaljer man kan komma på, och andra dagar flyter det av sig själv och man kan passa på att pressa sig själv till nya små stordåd (avsedd motsägelse).
Idag var en bra dag. Nu gäller det att bevara den känslan och ta den med mig till nästa pass.
[Ursäkta alla engelska termer, men det blir så när både PBF och nästan allt annat jag läser om träning är skrivet på engelska. Många grejer vet jag inte ens vad de heter på svenska.]
Ibland så är det bara så ..Man tycker att det inte händer nått ! Och så pang bom ! shit då händer det !
SvaraRaderaEtt av mina träningsmål är också att kunna göra pullups/chins/vad dom nu heter, senast jag försökte orkade jag nästan nästan fira ner mig långsamt en gång (Mattias lyfte upp mig först), sen var jag slut. Känns bittert men som kvinna verkar man inte riktigt vara utrustad naturligt med dom musklerna (vet att dom tekniskt sett finns där men du förstår vad jag menar).
SvaraRaderaMen det är väl bara att vi kämpar på, kombinationen kondis/styrke ger så mycket mer än om man bara kör det ena eller andra, jag har lättare dock att fokusera på styrke men har på senare tid till min stora glädje insett att med ett par hörlurar och musik/bra teveprogram blir det plötsligt inte lika tungt den där tiden på löpbandet/cykeln :)
@Maria: Chinups är lite lättare, de gör man med grepp så att man har handflatorna mot sig, och pullups med handryggarna. Jag kan göra några stycken om jag hoppar upp litegrann, men från att hänga fritt i luften med raka armar känns det hopplöst. :-P Som arbetsövning använder jag första nivån av de här (i videon) http://www.marksdailyapple.com/how-to-proper-pullup-chinup-technique/ När jag var liten hade jag lätt för att göra pullups, men sen kom puberteten och pajade allt - jag läste nånstans att kvinnor har extra svårt med just pullups för att vi har så låg tyngdpunkt, och det känns väl rätt logiskt.
SvaraRaderaJapp, bara att nöta på. :-)