10-10-31

Glad Halloween!

önskar en liten flower fairy

10-10-29

Jag har inte kunnat träna som jag velat på flera månader. Först en hemsk förkylning där jag hostade segt, gult äckelslem i flera veckor. Precis när jag började bli bra från det gjorde jag illa foten. Nu har den gjort ont i flera veckor, men börjar äntligen bli bättre. Och då? Hej förkylning. Jag tror jag blir galen.

Men jag orkar inte riktigt vara uppgiven just nu. För nu ska jag åka till Storheden och kolla läget, sen åker jag och Fredrik till Unbyn ikväll och äter middag. Imorgon hade jag tänkt gå ut i skogen och plocka mossa och kottar och sånt till vinterns arrangemang (måste skynda mig nu innan allt snöar över!), och sen fixa och dona, för på kvällen är det dags att gå på halloweenfest! Det kommer bli awesome.

Sen blir det måndag och på måndag är jag frisk igen, sådetså. Deal? Deal.

10-10-28

Idag lagar jag pumpasoppa. En sån där besvärlig skapelse där allt först ska skalas och tärnas, sen stekas, sen kokas, sen mixas och sen kokas igen. Jag har en stavmixer med en hög, smal bägare som rymmer ynkligt lite, men den bägaren är den enda som det funkar att mixa något i, så jag måste använda den. Alltså måste jag slå över hela soppan i en annan gryta först, sen skopa över lite i taget till mixerbägaren, mixa, och så hälla tillbaka till den första grytan.

Men när jag skulle ta fram soppsleven idag - den står i en bunke tillsammans med alla andra köksredskap - så krokade den fast i pärstampen. Och då kom jag på: Varför inte bara...? Japp, att mixa soppa med pärstampen direkt i kastrullen funkade utmärkt. Sparar tid och massor med disk och ger perfekt mjuk och len men inte helt barnmatsslät konsistens. Stavmixer, släng dig i väggen!

(Kanske heter pärstamp något annat på rikssvenska, men jag känner inte till något annat ord för den. Visst vet ni vilken pryl jag menar?)

Jag hittade en matbild från tidigare i veckan i kameran, så den får också hänga med här. Regnbågsfilé, grönsakspytt och creme fraiche med rosépeppar och timjan blev det då. De sålde regnbåge sjukt billigt på Coop förra veckan, så jag passade på att hamstra lite. Nästan bästa fisken ever.

10-10-27

Rea på Nelly, and my finger just went *click click click*. Nej, så farligt blev det inte alls, bara ett par lite roliga vardagsjeans att pigga upp alla mina tråkiga vardagstoppar med. Och jag känner mig alltid lika barnsligt stolt och ordentlig när jag lyckas styra om onödig lyxshopping (läs festklänningar och högklackade skor) till praktisk och behövlig dito.

(Fast lite lyx blev det också, från ett annat ställe; en blå, glänsande dröm. Nyår?)

10-10-25 - De är här!

Jag som trodde att det här skulle bli ännu en tråkig, seg, initiativlös måndag när jag steg upp. Min vänsterfot fortsätter trilskas så att jag inte kan göra nästan nånting av allt det jag vill, och jag börjar bli jäkligt less. Inget hade jag att roa mig med. Men så kom posten och räddade mig!
1. Ett nytt nummer av Drömhem & Trädgård med den lockande rubriken "Njut i advent" på en röd, ombonad framsida. Den ska jag sätta tänderna i till teet alldeles strax.

2. Äntligen är de här - mina Vibram FiveFingers KSO Flow Trek! Jag har redan tagit dem på en liten promenad och hunnit använda dem på ett sprintpass på min crosstrainer. Hittills är jag nöjd! Det var ett himla pysslande innan jag lyckades få på mig dem dock. Mina tår är helt värdelösa, har ingen styrsel alls, och särskilt den högra "ringtån" ville bara vika ihop sig till en liten boll när jag skulle trycka in den i sitt fack. (Jag tror att den är lite extra lealös för att min första egna älskade häst trampade ner en brodd i min fot alldeles bakom den en gång och jag har haft en blå knuta där i många år efteråt.) Men till slut var alla tår på plats i alla fall, och skorna satt som en smäck. Det var som att gå på små moln, mjukt och studsigt så där så att man får lust att hoppa jämfota. Förutom att jag hann få skavsår på hälarna av den lilla korta promenaden då, men det får jag av i princip alla nya skor. Bra att man kan justera med remmen bakom hälen; när jag stannat och släppt efter den så mycket det gick så blev det bättre om än inte helt bra.

Och nu har jag inte ens nämnt det bästa än: jag kände knappt av det onda i vänsterfoten alls! Tänk om jag faktiskt kan börja komma ut i skogen snart igen, gå, springa, röra på mig? I sammanhanget känns lite hudskav som en fis rymden. Att bara träna styrka har börjat kännas lite enformigt, för en stor del av träningsupplevelsen för mig brukar ju vara att få se fin natur och andas frisk luft. Ont om det hemma i vardagsrummet. Ny inspiration, tjoho!

Nu ska jag gå och bli lite julinspirerad också.

10-10-24

Och här var det tomt. Jag pysslar på med lite allt möjligt och vet inte vart tiden tar vägen. Helgen har varit väldigt lugn, och jag tänkte försöka fortsätta så under veckan som kommer. Skriver något mer och kanske vettigt när jag samlat ihop mina tankar lite. De är just nu utspridda över ungefär hela världen, i alla konstiga subkulturer och okonstiga kulturer som finns tror jag.

It's closing in - the time to wrap it up.

[Nej, ni får nöja er med bilden som hör till förra inlägget. Herregud vad jag är vitsig.]

10-10-21

Jag fick till en urgod middag idag. Crepes (av bara ägg och grädde) fyllda med svamp-, bacon- och paprikastuvning, gratinerade med grevéost på toppen. Förresten använde jag ekologiskt bacon för första gången och det var en liten uppenbarelse - ingen rökarom utan rökt på riktigt, och när jag stekte det doftade det granskog och lägereld. Kanske granveds/granrisrökt rentav? 50% dyrare än vanligt bacon, men med just gris känns det lite extra viktigt med naturliga förhållanden, dels för grisarna själva förstås, men också för den skeva O-3/O-6balansen. Klart värt det.

Jag börjar bli en riktig råvarutaliban.

10-10-19

Nya ränder från Indiska.

Det händer ovanligt mycket i mitt liv just nu. Men nytt och annorlunda innebär också alltid skitjobbigt, oavsett hur bra och positiva grejer det är. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera alltihop, mer än att försöka hålla fast i min vardag och rutiner bäst jag kan, och lämna så mycket tid som möjligt till eftertanke. Och lite till storslagna framtidsdrömmar förstås. One day at a time.

10-10-14 - Mer snö

Naturnörden var tvungen att gå ut och ta några fler bilder.

Yep, I've really got a thing for rowanberries. In case you haven't noticed.

10-10-14

Jag blir lika förvånad varje år.

Kanske dags att ta in balkongmöblerna nu?

10-10-11

Det har blivit väldigt lite skrivet om mat och träning här på nya bloggen. Men det beror inte på att mitt intresse svalnat, tvärtom. Jag tränar fortfarande enligt PBF och äter LCHF med viss modifikation. Men stora delar av mina dagar just nu går åt till att läsa, lära och nörda ner mig riktigt ordentligt i allt som på något sätt rör mat och hälsa - min egen eller hela jordens. Livsmedelsbehandling, tillsatser, djurindustri, samhällets fiende nummer ett (spannmål), ursprungsbefolkningar, forskningsrapporter, makronutrienter, mikronutrienter, lektiner, fytinsyra, fytoöstrogener, ghrelin, leptin, insulin, kortisol, glukagon och tusen andra små och stora ämnen och hur de påverkar vår kropp och ämnesomsättning.

Mitt fokus ligger uppenbarligen på input istället för output, jag får nya aha-upplevelser varje dag, och det kanske allra roligaste är just att det händer så mycket på området. Massor av kloka människor med öppna sinnen som alla tillsammans inser att vi inte har särskilt mycket fakta på området, men nya teorier och uppslag kommer hela tiden, jag kan bidra med egna idéer och min hjärna får verkligen jobba. Jag har lite en känsla av att få vara med om något stort, att skriva historia (eller snarare att få vara med om att se på när historia skrivs). Några favoriter i bloggvärlden:
Mark's Daily Apple (har sagt det förut, men säger det igen)
Whole Health Source
Träningslära
PaleoNu
The Healthy Skeptic

Inne hos Stephan på Whole Health Source finns en lista i högerspalten med länkar till ännu fler finfina sidor. Jag har bara inte hunnit gå igenom allt än, det finns precis hur mycket information som helst. Sen ska vi ju bara inte tala om hur min varukorg på Adlibris ser ut just nu (The Paleo Solution, The Primal Blueprint, Maten och folksjukdomarna för att nämna några), men den beställningen får vänta tills min ekonomi ser lite ljusare ut. Spännande!

10-10-10 - 2

Tack för era kloka ord i förra inlägget! Det värmer i hjärtat och hjälper att få perspektiv på saker och ting.

Idag är en söndag med lite solglimtar men hårda vindar som sliter alla vackra höstlöv från träden. Nu bär rönnarna frukt på bar kvist, och vintern har kommit ännu ett steg närmare. Jag stannar inne och bakar och tänker på små saker som gör mig glad i kylan istället.

Som en resa till Sundsvall nästa helg. Där bor min moster och hennes man, och att kombinera släktträff med Ikeabesök låter som en utmärkt plan. Sen åker jag och mamma till Stockholm sista helgen i november och tittar på hästshow, och går på julmarknad och shoppar lite också förstås. Och så börjar det kanske röra på sig lite på jobbfronten. Glad, förväntansfull och livrädd. Skräckblandad förtjusning kallas det nog?

10-10-10 (Woo, magic numbers!)

Kanske dags att säga hej här. Hej.

Fast jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Att jag är lite less på min kropp. På min trilskande fot, som i och för sig varit lite bättre igår och idag, och på kraftlösa muskler. Idag cyklade jag ett långpass som kändes uruselt både fysiskt och psykiskt; i motvinden på hemvägen var jag nära att börja gråta, dels för att jag inte fattade hur jag skulle kunna ta mig hem och dels för att det gjorde så sjukt ont i mina lårmuskler. Men det gör det ju alltid när jag anstränger mig. Och jag börjar undra om det verkligen är meningen egentligen? Det är ju inga extremt intensiva elitpass direkt, utan på vanlig motionsnivå. Alltid alltid alltid gör mina ben mer eller mindre ont, mer ju mer jag tar i förstås. Ska det vara så? Det hjälper liksom inte att jag försöker ta det lugnt, så varje träningspass blir en mental kraftansträngning lika mycket; att stålsätta sig att stå ut med smärtan. Man hör ju om elitidrottare, typ 800 meters-löpare och Vasaloppsåkare som beskriver det så, men på den nivån är jag ju verkligen inte och det känns ju lite konstigt att varje pass som jag går in i med förutsättningen "bara ta det lugnt och njuta av naturen" förvandlas till "helvete fan aaaj det SKA gå" och fokus precis bara mitt framför näsan, med tunnelseende och överlevnadsinstinkten påslagen. Äsch. Kanske känns det bättre igen när/om jag får några pass där smärtnivån ligger på "mindre". Det har bara känts jävligt tungt på slutet. Rant over.

10-10-07 - 2

Den här reklamen som poppar upp på webbsidor lite överallt just nu, bland annat här inne, för en bok som heter Kärnfrisk familj:

Varje gång ser jag den här bilden i ögonvrån och tänker "gud vilken vacker kvinna" och att det säkert är någon bantningsreklam så att jag ska få se en hemskt osmickrande före-bild strax efter. Men!

Då dyker nästa bildruta upp och ser ut så här. Den snygga kvinnliga figuren var det som skulle vara osmickrande och "nejuschochfy"! Inte överviktig, inte osund, utan en helt vanlig kropp med kurvor och oomph (och en jäkligt fin rumpa!). Ja det är ju jättehemskt att se ut så. Repulsive. Flickkropp utan former skare va och därmed basta.

Det är så man inte vet om man ska skratta eller gråta.

10-10-07

Alltid när hösten kommer får jag sån lust att fixa och dona här hemma, pyssla och göra fint. Kanske beror det på att livet inte levs lika mycket utomhus längre, så när man inte kan vila ögonen på en natur i sommarskrud vill man åtminstone få titta på nånting fint inne i hemmet.

Senast tillkommet är nya kuddar från Åhléns (den med brevtryck - det ligger en likadan i andra soffan också som inte syns) och en gammal skolplansch hembudad från Tradera. Motivet föreställer en teplantage, vilket ju passar mig som hand i handske, och jag fullkomligt älskar den varma, milda färgskalan. Den är ganska sned dock, buktar ut från väggen, men när jag klarar av att vara utan den en stund ska jag fukta baksidan och lägga den i press så borde det rätta till sig.

10-10-05

Tom på ord. Men en bild kan jag bidra med, på nån sorts väldigt läckra frökapslar som såg ut att vara gjorda av porslin.
Någon som vet vad det är för en växt?

Och så hittade jag just en intorkad ost- och smörrulle halvt gömd bakom en bok på skrivbordet. Med en stor flottfläck på papperna under. Kanske ett tecken på att jag lever en oproportionerligt stor del av mitt liv klistrad vid datorskärmen? Kanske. 

10-10-03

Igår var det fest. Jag var prickig och hade kul.

Idag mår jag finemang bortsett från en elak vänsterfot. Den började göra ont efter en promenad tidigare i veckan, men jag har inte brytt mig om den så mycket (dvs. värmt ur hältan för att tala hästspråk, som i vissa fall är det enda språk som klarar att klä mina tankar i ord). Det har sakta blivit sämre istället för bättre, och när jag och Fredrik gick på stan idag så blev den arg på riktigt. Nu haltar jag fram som en gammal stelopererad tant. Viiill iiinteee. Många cykelpass till veckan?

10-10-01 - 2

Jag har fått en rock award av sötaste Kicki.

Share this!

Med den här awarden ska man berätta 3 saker
som ligger en varmt om hjärtat och visa en favoritbild.

Samt skicka vidare den till 5 andra bloggar.

Favoritbild får bli den här gamla - vårt härligt galna gäng i ett nötskal!

Tre saker ("saker" tolkar jag som "situationer" för att göra det lite roligare):
1. Att vakna en lördagsmorgon i en varm säng, se solen sippra in genom draperispringan (nej, vi har ingen dörr till sovrummet, katterna måste ju kunna komma och gå som de vill...), kramas med Fredrik, veta att vi inte har en enda tid att passa på hela dagen, och somna om en stund till, nära nära.
2. Att gå genom en skog. Solig, regnig, varm, kall, snårig, gles, stenig, sumpig, blåsig, whatever. Skog som skog. Skog equals perfection.
3. Att sätta sig bredvid fina vänner på en fest, prata, skratta, tycka att man nyss kommit dit och så är klockan plötsligt mitt i natten.

Eftersom jag har en inte så stor och väl avgränsad skara läsare (kvalitet över kvantitet, det är mitt motto!) så skickar jag awarden vidare till ALLA er som har en egen blogg.

10-10-01

Nu är det bara en månad kvar till årets halloweenparty med obligatorisk utklädnad. Det är så roligt att klura på vad man ska vara och hur man ska få till alla detaljer! Jag brukar ha en viss förkärlek för att förfula mig (ifjol kom jag som en säck potatis till exempel), bara för att det är så befriande att istället för att klä upp sig inför en fest för en gångs skull få klä ner sig. Men nu är det dags att vrida det hela ett varv till och step out of my comfort zone genom att bli något jag inte alls känner mig bekväm med: överdrivet söt och flickig.

Jag tänker inte avslöja exakt vad jag tänkt förvandlas till, men den här bilden säger rätt mycket ändå. Gissa den som vill!