Kanske dags att säga hej här. Hej.
Fast jag vet inte riktigt vad jag vill säga. Att jag är lite less på min kropp. På min trilskande fot, som i och för sig varit lite bättre igår och idag, och på kraftlösa muskler. Idag cyklade jag ett långpass som kändes uruselt både fysiskt och psykiskt; i motvinden på hemvägen var jag nära att börja gråta, dels för att jag inte fattade hur jag skulle kunna ta mig hem och dels för att det gjorde så sjukt ont i mina lårmuskler. Men det gör det ju alltid när jag anstränger mig. Och jag börjar undra om det verkligen är meningen egentligen? Det är ju inga extremt intensiva elitpass direkt, utan på vanlig motionsnivå. Alltid alltid alltid gör mina ben mer eller mindre ont, mer ju mer jag tar i förstås. Ska det vara så? Det hjälper liksom inte att jag försöker ta det lugnt, så varje träningspass blir en mental kraftansträngning lika mycket; att stålsätta sig att stå ut med smärtan. Man hör ju om elitidrottare, typ 800 meters-löpare och Vasaloppsåkare som beskriver det så, men på den nivån är jag ju verkligen inte och det känns ju lite konstigt att varje pass som jag går in i med förutsättningen "bara ta det lugnt och njuta av naturen" förvandlas till "helvete fan aaaj det SKA gå" och fokus precis bara mitt framför näsan, med tunnelseende och överlevnadsinstinkten påslagen. Äsch. Kanske känns det bättre igen när/om jag får några pass där smärtnivån ligger på "mindre". Det har bara känts jävligt tungt på slutet. Rant over.
Tråkigt med värken i dina ben, hoppas det lindras om du tar det lite lugnt i en skogspromenad kanske? Eller bara sitta med benen i soffan och läsa en god bok.
SvaraRadera10-10-10 kl 10:10 ska jag vara på mitt jobb och ta lite kort till en fototävling. Det är http://www.duochjobbet.se/ som utlyst denna tävling och jag var med förra året i september. Har man inget jobb eller är ledig går det bra att fotografera nån annans jobb. Jag är ledig men ska dit en sväng. Men behöver inte just fota det klockslaget men under detta dygn i alla fall.
Hoppas du får en bra dag utan smärtor!
Anmaja
Åh fina du. Så känner vi alla, tror jag. Det som är så jobbigt är att ingen skriver om det! I de träningsbloggar jag följer skriver man alltid om hur bra det går och hur man blir bättre och bättre. Det är väldigt få som skriker om hur det är när det är asjobbigt. Och det du beksriver är ganska vanligt, jag känner igen mig så! Och det här men nivåerna, man kan ju omöjligt jämföra sig med elitidrottare. Självklart gör din kropp som den vill och säger ifrån när du utsätter den för något den inte är van vid.
SvaraRaderaMånga kramar
Jag tror inte du ska pressa dig sig själv när du känner så ! Smärta är ju kroppens varnings signal. Har själv alldeles för svårt att lyssna på kroppens varning signaler. Jo jag vet .. man vill ju... Men ändå..Ta hand om dig - kram!!!
SvaraRadera@Bella: Det är ju bara det att den ÄR van vid det sen lång tid, men smärtan verkar bara bli värre istället för bättre vid samma träningsdos. Det känns ju lite konstigt. Blä.
SvaraRadera